Aftonbladet – 25 maj 1839, sida 2

NETIKETT DEDE AY BOKHANDELS-BULLETIN. Om Sverige och Finland, jemfördt med Sveri och Norge, samt de orsaker, som från o: afsöndrut det förra och med oss förenc det sednare landet, af P. O. Winqvist. Att göra sig till politisk skriftställare ha blifvit en epidemi; och isynnerhet har fråga om 48142 års politik blifvit ett exercitie-fä för alla sorters förmågor. Just derföre at frågan är af en ganska djup historisk betydelse vågar sig hela verlden -derpå, ail den stun det är det aldra djupaste, hvars djup icke ka mätas af vanliga ögon, som deremot i det tem ligen grunda vattnet se bottnen och hissna mea för det, man icke ser, hissnar man icke Bland dem, som fått lust att slå sig til riddare på den stora frågan, elier kanske rät tare låta slå sig dertill, år ofvanstående för fattare. Vi känna borom icke förut; mej denna presentation kan vara nog för en rät fullständig bekantskap. Han har trampat i d gamla fotspåren; men hvad vissa af föregån garne fam ställt med talang, hvad de gjort läs bart och till en del förvillande genom snillet och kunskapernas fernissa, det har han upp dukat alldeles naketoch rekt fram. Den e geutliga svagheten, söm ligger deruti, att det som skall bevisas, antages på förhand såson gifvet, såsom u!tgångspuökt, förstodo de temli gen att bortblanda; men Hr W. tyckes ick ens ana, att han behöfyer bemantla det ologi. ska förfarandet. Härigenom har han gjort sir tro mera skada, än han någonsin kunnat gör: genom att liga. Den ganska riktiga historiska sanningen, at hvarje stat sträfvar att eröfra naturliga grän. ser, och att besittningar, dem han förvärfvar ulom dessa, måste bortfalla, om staten icke skall nödgas lefva i en ständig öfverspänning i ett onaturligt tillstånd af oupphörliga krig och ansträngningar — denna sats har han lag: till grund för sin tankebyggnad, men misstyd: den, eller rättare tagit den alldeles rå och outvecklad, utan att undersöka, huru den passar till närvarande fråga. Det är en sanning, alt en stat behöfver en naturlig gräns, såsom ett. vatten, en hergskedja; men deraf följer icke, att naturen uttryckligen föreskrifvit, att hvarje nation skall hafva det valtnet eller det berget till gräns. Vissa a naturen icke bestämda vilkor ingå äfven i gräns regleringen, t. ex. språk, religion, lagar, gemensamt ursprung o. s. v. Dessa vilkor hafve uppkommit genom kolonisering eller urminne eröfring och amalgamation, innan ännu de till gränsande länderne voro till stater organisera de eller kanske bebodd2; och de förtjena of last alt ställas bredvid de naturliga gräns-orsaserna, ja stundom öfver dem. En natien, son åter tillbakatränga sig så, att dessa bistoris:k: sränser uppoffras för närmare naturliga, är relan i politiskt återtåg och iche långt ifrån si nedgång; deremet, om den lefvande organisk: ersften ännu finnes qvar, söker hon en fjer