Aftonbladet – 25 maj 1839, sida 2

ENGLAND. i Eo af e mest betydande kartisterna, Vinicent, boktyckare och deputerad ull det såkallade nitionalkonventet i London, arresterades den 8 dennes på befallning af fredsdomaren i Nevport, för det han deltagit i en upprorisk sanmankomst. I nationalkonvenlets session, dage derpå, yttrade OConnor, att Tories först. regeringshandling varit häktandet af en ledamd af konventet, och att de aliesamiman skulb blifva arresterade, om ej de deputerade sate sig i en sådan ställning, alt ingen lara kunde träffa dem, och en sådan ställning skulle de vara uti i Birmingham. Tories in:grepp i kirtisternes grundsatser skulle rätifårådiga en rivolution, och det första skottet, som lossades, vira en krigsförklaring emot folket. Han ?delade der allmänna glädjen öfver Whigs felt, toch rådde de deputerade att ställa sig bakom; fen million menniskor, hvilka i Birmingham vofro beredda att försvara dem. Docior Taylor instämde i detta förslag. Under ett utbrott ij Wale3, en revolution i Irland, och under det England lågade af hämnd, kunde de deputerade icke stanna qvar i London, der man icke kunde skilja emellan vän och fiende; men i Birmingham skuile de vara omgifna af en makt,) som ingen regering vågade genombryta. En handliag af tyranni hade blifvit utöfvad emot Vincent, och konventets ledamöter borde göra sin död lika nyttig, som deras Hf varit det för landet. En annan ledamot sade, att 10,000 modiga hjertan och starka armar skulie upprätta et ärofullt bål öfver deras stympade lik, och Duncan från Edinburg mente, att arresteringar skulle blifva lika så talrika under Durstyrelse, som under Peels. Alla skulle göra sin pligt, hoppades en annan, i fail jernhertigen (Wellington) komme till styret, och hvar och en då arbeta för sig sjelf; en annan ledamot uttryckte sin förboppning, att sedan första skottet blifvil lossadt, folket sjelf skulle taga styreken om händer. Irländarne, trodde en ledamot, skulle gerna förena sig med konventet oeh kartiserne; många uppoff ingar hade detta folk gjort, mena de Irländske representanterne hade varit ifriga hofmän, personer utan grundsatser, och icke annat än ett Schweitzergarde åt en i förakt fallen ministere. Folket vore berättigadt att beväpna sig, till dess den minister, som föreslagit upprättandet af en po lis på lardet, blifvit dömd till det straff, en sådan förbrytelse förtjente. Deputeraden Craig förmente, att det skulle visa en feghet, om man i det afgörande ögonblicket lemnade London; men pluraliteten beslöt, att den 43 dennes up bryta till Birmingham. Vid slutet af sessionen underrättade OConnor de församlade, att Roebuck begilvit sig till lord Russell, för att reklamera emot Vincents arrestering, men han vore öfvertygad, att lorden skulle yttra, att han icke hade någonting med den saken att skaffa. — Vincent hade den 7, i en på aftonen hållen sammankomst under bar himmel, hållit ett långt tal, hvari han med mycken tillfredsställelse förkunnat ministrarnes afskedstagande, emedan denna händelse måste befordra folkets sak, ty detta skulle aldrig underkasta sig en Torystyrelse. UNGERN. Vid valet af tvenne deputerade i Pesth till den förestående riksdagen gafs dem en instruktion, till hvars iakttagande de med ed måste förbinda sig. Denna instruktion innehöll, bland annat, att de icke skulle understödja något nytt lagförslag af regeringen, innan de inhemtat förnyade instruktioner från sina kommittenter, samt att de icke hvarken under riksdagen, el ler ens sex år efter densamma, skulle emottaga något embete, dekoration eller annars någon utmärkelse eller belöning af regeringen. (Tänk : om denna sista punkt skulle gälla till efterlefnad vid våra Svenska riksdagar! Huruskulle:! det väl då gå med den berömda woljana til: riksdagsmachineriet!) Den Fransyska besillningensi Afrika herrlighet. En enskild skrifvelse från Konstantineh !emnar följande teckning af den Franska koloniens ställning i Afika: Det är omöjligt att föreställa sig rikedomen och fruktbarheten, i det land vår rörliga kolonn ryss besökt. Uti huru många mindre väl unierrättedes inbillning väcker icke redan sjelfval, amnet Afrika föreställningen om ofantliga sand-, ;knar, af den brännande sulen helt och hålletf ;eröfvade all vextlighet! Huru stor skulle ic se deras förvåning blifva, om de då finge se lessa trakter så pittoreska, så kuperade, höljda ned så saftrik vegetation, genomskurna af så lr nånga strönmar: här utbreder sig ett fält lik-, om en ofantlig grön matta för blicken; derlpe inner man en behaglig dal, innesluten af kul ar, beväxta med ekar, lindar, bokar och an-J4 Ira träd, som påminna om vårt klimat. L Vårt sköna Frankrike, der arbetet underlättar ik eh ökar naturons verksamhet, erbjuder i sanning å trakter cå intagande så frukthara gam dec Ia