Aftonbladet – 24 maj 1839, sida 4

en tid då deliagenhet, förtjent eller oför-. tjent, sällan eller rättare aldrig, fruktlöst anropas, vågar i djupaste ödmjukhet en af år, sjukdom och sorger nedtryckt man, som inom loppet af mindre än 40 år, seu icke allenast allt, hvad han i verksamma dagar med ospard möda och redlighet samlat, förskingras genom missväxter, borgensförbindelser och förlust på inzginzne arrenden, utan jemväl sig sjelf, derigenom bragt till tiggarstafven, då tillika på 4 års tid ingen inkomsi eller sysselsättning kunnat erhällas, fly till en välgörande allmönhet med bönfallan om någon skärf ull lindring i dess stora bekymmer, hvari en oförvållad fattigdom siörtat bkoenom på den inträdda ålderdomen. Skulic någon öma för den nödställde, torde gåfvan gunsugt blifva imaifven på Aftonbladskontoret i bilieu till Nödställd, der underrätse om densamma vidare erhålles.