Aftonbladet – 24 maj 1839, sida 2

gynnande årstiden för krigsoperationerna nalkas. Man måste sätta ofantliga hjelpmedel till våra tappra soldaters disposition, så vida man vill, att de i det förestående fälttåget skola skänka Ifäderneslandet ärofulla dagar. Det blir under närvarande omständigheter en oundgänglig nödvändighet, att med allraförsta sammankalla Cortes, men sådana Cortes, som äro uttryck af nationalviljan; ty det är uppenbart, att den närvarande majoriteten inom lagstiftande korpsen aldrig uttryckt, och aldrig uttrycker Spanska folkets verkliga tänkesätt. Denna majoritet representerar de vid sista valens företagande af fienden besatta, eller under belägringstillståndets herravälde nedtryckta provinserna, de med list bedragna valmännen och annat dylikt. Det är tid att åt national-representationen gifva en mera sann och lagmessig karakter. Emot de olyckor, som trycka Spanien, finnes blott ett medel öfrigt, och municipalitetet drager icke i betänkande att framställa nödvändigheten af dess begagnande. Fosterlandets frälsning, allmänna tänkesättet, befästandet af Eder höga dotters tron, allt fordrar högt de nu församlade Cortes snara upplösning och sammankallande af en ny församling, som uttrycker majoritetens oeh nationers önskningar. Måtte Gud bistå den till monarkiens väl färd! TURKIET. Sultan har nu fått de infordrade uppgifterna, rörande ställningen vid armceen i Asien. De lyda icke serdeles fördelaktigt, och synas hafva nedslagit hans mod. Han vill, åtminstone till en början, hålla sig stilla, och har högtidligt lofvat de stora makternas representanter detta. Han vill till och med befalla Hafiz Pascha, att återföra trupperna till de kantonerings-qvarter, de innehade för ett par månader sedan, så snart han blir försäkrad om, att Ibrahim Pascba likaledes anbefaller en retograd rörelse inom sin armå, och förlägger den i dess gamla qvarter. Men innan detta skett, hade Sultan förklarat, att han tror sig böra lemna Hafiz Pascha fria händer att vidtaga de åtgärder, som kunna erfordras, för att trygga Turkiska gebitet för ett anfall. SYDAMERIKA. De sednaste underrättelserna från Peru berätta om en stor seger, som dChileniska armeen vunnit öfver Peru-Boliviska konfederationens chef, general Santa Cruz. Slagtningen föreföll den 20 Januari vid Penuan, der Santa Cruz med 6000 man blef angripen af EChilenerne, samt de antifederalistiske Peruanerne, under generalerne Bulnes och Famaru. Styrkan å ömse sidor var ungefär lika. Kl. 42 förmiddagen blef Santa Cruz anfallen i siia positioner, och sedan den ena efier den andra lifvit med storm intagen, var segern afgjord, och iterstoden af Santa Cruzs armå stadd i den vildate flykt. Chileniska kavalleriet, som först ankom ill bataljfältet sedan fienden börjat ge vika, högg ru in och anställde ett förfärligt blodbad. Santa ruz sjelf undkom väl med 400 man, men förföljes bäftigt af Chilenerne, som hoppades få honom ill fånge. Förlusten å ömse sidor skall vara ganka bet;dlig. Alie generaler i PeruBoliviska arncen lära vara antingen dödade eller sårade, och egern den fullständigaste, som hittills blifvit vunen i Sydamerika.