Aftonbladet – 22 maj 1839, sida 2

förut anlitande utvägen att, genom indragnin gar och majestätsbrotts-aktioner, söka afskräm ifrån dess utöfvande, har, långt ifrån att af skräcka, tvertom stimulerat forskningshegä ret, framkallat det politiska skriftställerie i en snart sagdt ny och vida fruktansvär dare form af genomförda och i böcker sam manfattade afhandlingar, hvari kritiken gåt ull doms med landets förvaltning. Hvilkel slutsats skall då den tänkande delen af natio nen göra när dem ser hela den beställsamm: skaran af loftalare och rökgubbar stå tyst, li kasom med förseglad mun framför de fram dragma fakta, och konseljen lemmad ät sit sjelf, alldeles redlös, af alla dem, som varit si nära tll hands, så länge det endast var frågar om allmänna fraser ?, kvilken slutsats, fråga vi skall väl den tänkande deten af nationen gör: häraf, annat än den, att ställningen i sjelfva verket är obielplig. Vi fäste alla cwdningsoch broeshyrvederbörandes på det hållet (för alt tala med utgifvaren af f. d. tidningen ArBus) uppmärksamhet i gemen, och Minervas isynnerhet på denna sak. Det kan verkligen tåla vid att betänka, huruvida icke, i fall meningen är att rädda något åt de gamla patronerna, faram här verkligen är större, än att den kan uadanrödjas hvarken med någon: vinjäsmingens fysiologi eller joller om gullöyxor eller med ett: blott upprepande af skriket emot pressen, och om jeke ett af följande ovilkorligen måste sko:: Antingen att motståndarnes: argumenter och fakta måste unptagas till vederläggning, så framt det låter sig göra, eller att man. må hafva mod att medgifva, det sysiem och: personer måste förändras; för att tillfredsställa. landets oeh: den allmänna rättskänslans fordrirgar oeh söka bereda förtroende åt de styrande, emedan det i längden icke här sig, vält med något samhälle, der detta förtroende är undergräfdt.