Aftonbladet – 21 maj 1839, sida 1

UTRIKES. TILLSTÅNDET I IRLAND. I anledning af den debatt, som för icke länge sedan föreföll i Engelska Underhuset rörande ställningen i Irland, citera de ministeriella bladen ur Irländska tidningar åtskilliga facta, hvilka vägleda vid bedömandet af orsaken till de laglösheter, öfver hvilka Torypressen klagar och dem hon lägger regeringen till last. Dublin Evening Mail (ett orangistiskt blad) yttrade helt nyligen: Lord Lorton utöfvar med tillbörlig kraft de rättigheter, som tillkomma en jordägare, och vi betvifla icke, att ju hans herrlighet har tillräckligt moraliskt mon, för att genom samma medel försvara sin karakter och sitt rykte mot det smädeliga förtal, som framställes emot dem bada i styrelsepressens spalter. Stadsgebitet Bailinamuck är den egendom, der lord Lorton med tillbörlig kraft utöfvar de rättigheter, som tillkomma en jordägare.k En korrespondent i Freemans Journal berättar: Sedan 48532 hafva fyratiofem katholska familjer, bestående af 242 personer blifvit fördrifna från lord Lortons ägor inom denna stads gebit. Ingen orsak dertill angafs; de fördrifne och landfolket tillskrefvo utan betänkande detta hårda förfarande åt politiska och religiösa driffjädrar; ingen katholik fick något af den jord på arrende, från hvilken de förre blifvit fördrifne. Fordom var det lugnt i grefskapet Longford. Men nu togo några af de i vida verlden utvräkte, i förtviflans vansinne, grym hämnd på de nye, framför dem gynnade, innehafvarne af de hyddor och den jord, som fordom gifvit deras familjer tak öfver hufvudet och föda. Förbrytarne skyddades för upptäckt och understöddes måhända i begåendet af deras brott af andra inom deras klass, hvilka sjelfve befarade samma öde för sig, och det fordom lugna stadsgebitet Ballinamuck blef gång efter annan en skådeplats för mordgerningar, utan att mördarne upptäcktes. cl November — berättar Freemans Journal vidare — förkunnade lord Lorton sina arrendatorer, att om förbrytelser någorstädes på hans gebit begingos, och förbrytarne icke vid nästa ting genom vittnen blefvo öfverbevista om sitt brott, så skulle innehafvarne af den lokal, der brottet blifvit begånget, blifva utvräkte, då deras arrendekontrakt gingo till ända. Men nu blefvo inga förbrytare öfverbewviste. Lord Lorton förklarade derföre, att då förmedelst en allmän, nedrig komplott lagarne helt och hållet trampades under fötterna, uppdrogs åt hans agent, T. Courtnay, att låta utrymma all hemfallen jord, så att den kunde utlemnas åt nya arrendatorer. Helt nyligen verkställdes denna befallving. Somliga gjorde motstånd, andra icke, men alla blefvo utvräkte, ytterligare tretlionio familjer jagade från hus och hem. Freemans Journal innehbåller en lång beskrifning öfver denna förrättning, hvaraf följande är ett utdrag: Förliden Thorsdag (4 April) bittida om morgonen, ryckte, med all pomp och militärisk ordning, några afdelningar dragoner jemte en stark fördelning af polis, an emot staden, med sheriffen i Longford och lord Lortons agent, T. Courtnay, i spetsen. Då militären och polisen kommit in i Ballinamuck, erbjöd agenten hvarje invånare, som sjelf wille rifva ned sitt hus, 2 å 3 L. Sterling; man ville inbilla verlden, att invånarne sjelfve frivilligt förstört sina boningar. Några få, lockade af penningen, antogo anbudet. Patrick Hogan, en Mbtig, sjelfständig och fredlig man, med talrik familj, hvaribland en blind flicka, förkastade med ovilja förslaget: sMitt anletes-svett och mina barnsa, sade han, ,klibbar fast vid detta hus, och jag skall aldrig rifva ned det. Då verkställde förstörarne sitt värf, och i ett ögonblick instörtade Hogans hus med förfärligt brak. Derifrån gingo de till huset, der en enka Donelly bodde, med 6 barn, ef hvilka jett3: var