Aftonbladet – 18 maj 1839, sida 3

2 I öfrigt anbefalles, genom denna Instruktion Jfverståthållaren, alt, då begångna brott komm till hans kunskap, avidtaga de mått och medel som, enligt lag, till den brottsliges straff, näps p;ch rättelse nödigt pröfv.s) fffuu detta stal ske för andra fall, än der målen angå aförhrytelser mot palitie-författningarna (såsom försummad gatsupning, öfverdådigt körande m. m.) tianes ock serskillt stadgadt uti nyssaämnude En nn 53, der det heter, att i aa la egentligen så kallade lagbrott, d. v. s. förbrytelser emot allmänna lagens stadganden, mcd hvilka ice Öfverståthållaren, utan domsto!arne, äga befattning, äger Öfverståthållaren endast alt tillse, det de avarda — vid vederbörlig domstol — uofördröjligen undersökte och aflönde. För att ännu tydligare utstaka begränsningen af paisens domsrätt och maktutöfaiog, förmäles i 7 S:n vidare, att avidlyftiga mål, deri flera porasoner äro inblandade, och vitnena å alla sidor dcåberopas, skall Öfverståthållaren will vederhöarande domstols laga å!gärd för:vis.; samt att Öfverståthållaren aej heller må upplaga och jcafgöra de poliliomå!, hvarvil allehanda exacesser, slagsmål elter annat lagtrott Miilika ekunna vara föröfvade,, utan avil så fatta omständigheter, enligt 3 :a, alåta siken hos vederbörande domare komma till laga ransakning och afgörande.n På intet enda ställe i instruktionen fianes deremot stadgadt eller medgifvet, att poliskammaren äger någon mynlighet utöfver hvad lagen tillåter, än mindre någon husbonderätt öf ver hufvudstadens invinare, Tvertom har, till undanrödjanle af all tvetydighet härntinnan, den då, vida mer än nu, maktäginde kunungea yttrat sig vara a2ngelägen derom, att läta de vältsökande och parter, både itv.steoch brott mål, få tillgolonjuta de i lagen dem föru. dte drättegångsförmåner, antingen det gällde aderas frioch rättigheter, deras egendom, lif. eller keder och ära; och den enda skilnad, som blifv it gjord härutinnen, för att vinna uskyrdsamhets, är all hvar och en vore skyldig att genast åtlyda polisens och des hetjenings kailelse att infinna sig iaför Ofverståthöllaren, (hvarvid likväl icke synes, att, såsom någon gång händt, kalelse hör få ske, utan att den kallade underrättas om anledningen.) Det finnes också ingnting, som antyde:, att, i friga om alagbrottn, polisen behöfver eller har att befatta sig med några vidlyftiga ransakningar el!ter hålIa personer en längre tid arresterade, än min-. dre att den äger använda några serskilda meåcl, för att bringa anklagade till bekännelse, enär det tvertowm är dess pligt att cofördrojeligen, befordra sådana mål till cundirsäkning vid domstolarna, Jal det flanes till ech med ingen anledning att i sådana mål något formligt protokoll behöfver föra:;, emedan detta endast är föreskrifvet för de ringare eller politiemålen, som af polisen sie upptagas och afdömas. Allt hvad polisen i förra fallet har alt göra är således, att upptaga d2 omständigheter, som närmast äro för handen till brotts upptäckande och brottslingars efterspanande, hvarefier Fiskalernas åliggande vidtager, all i laga ordning utföra sakerna inför domstol; och de anteckningar som föras i polisen, öga följaktligen icke heller annan egenskap, än den al en promemoria för domstolarna, hvilka för öfrigt merändels icke göra något afseende derpi, utan sjelfva begynnm undersökningen ånyo. ifrån birjan, Att såil ler anklagade hela månader i arrest innan remissen kommer domstulen til:h-nda, är följaktligen en afvikelse från et af dess första embetsåligganden, likasom den makt, vare sig poliskammaren sjelf eller dess b.tjening, tillvällat sig, att behandla personer, hvilka icke redan uppenbart äro kände såsom grefve, för allmänna säkerheten vådlige missdådare, med svårare fängsel, är den uppenbaraste lagstridighet, enär den icke ens äger aupptlaga sädene mål, som angå averkliga lagb: oltn, xcesser eller slagsmil, Det är också tydligt, att om polisen i ieke öfverskred sin instruktion härutinna, så skul1e aldrig det abnorma-förbållande kunna inträffa, som nu öger rum, och hvarpå vi i fördegsbladet framlade ett bevis ur Drätskommi.sionens räkenskaper, att nemligen kostnaden för underhållet af polisens arrestanter skulle uppgå till vida mer än för samtlige domstolsrnes, så inycket mindre, som de mål, hvilka polisen äger afdöma, alla äro af sådan egenskap, der aldrig något häktande, om ej på sin höjd ätfver natten, der det anjär lösa personer, bör kunna äga rum, eller ock der någon dömes att med vatten och bröd afijera ålömda böter — vi tala här icke ens om, att hela det utöfver embetets åliggande sträckta nitet med långvariga undersökningar och förnyade försök att bringa de anklagade till bekännelse tjenar till ingenting, enär det sedermera inför domstoler kan ansvarslöst återlagas, uten endast onödiy! upptager för polisbeljeningen en tid, som kun de bättre användas med ordningens bevakande