Aftonbladet – 18 maj 1839, sida 3

— Inn nn mn (Insändt. Till Redaktionen af Aftonbladet! Oaktadt den synbara välvilja, hvarmed Redaktionen nu på någon tid tagit den svaga Teaterdirektionen under armarna hos publiken — ivilket kan hafva ett skäl för sig uti Direktionens nitiska hbemödanden för uppsättandet af lobert af Normandie, hoppas man likväl, att Red. är nog opartisk att fästa allmänhetens uppgärksamhet på ett mindre fördelaktigt, men ganska märkligt drag i denna Direktions karakteristik. Det är icke nog, att Direktionen, för att gsgnera åt teaterkassan på publikens tillfälliga nyfikenhet, gör snart sagdt allt hvad den kan, för att nöta ut de unga talanger den nu fått för sångscenen, så att t. ex. Fiu Gelhaar i Måndags måste släpa sig upp på teatern, ehuru så sv2g och cpsslig, att hon fick föras alldeles sjuk derifrån, samt alt samma stycke annonserades till Ousdagen, oaktadt M:il Lind, såsom det allmänt berättas, efter ansträngningen i Måndags afton, påföljande dag hade en attack af blodspottning, För ett sådant förfarande, hvarigenom det ej skall dröja länge, innan de båda förhoppningsfulla sångerskorna äro förstörda, må Direktionen svara inför sitt eget öma samvete; men det som nu följer, torde icke vara nog alt öfverlemna åt denna domstol. Redan i Torsdags cftermiddag fick neml. Direktionen underrättelse och Läkarebetyg, att Fru Gelhaar vore sjuk och ej kunde spela i går. Icke desto mindre infördes hennes namn på sflischerna och i morgonbladens annonser. 1 går på morgonen, oakiadt full visshet då erbölis, att Fru Gelhsar icke var tjenstbar, kontramanderades likväl icke spektaklet, utan Direktionen skickade efter Fiu inbom, som hastigt mäste lära in några takter i andra akten och sitta på stolen, samt påminna sig fjerde akten, i hvilken hon sjöng för balftannat år sedan. Härigenom gick i sjelfva verket hela sammanhanget af handlingen förloradt för åskådaren, ty Isahellas aria, hennes duett med Rubert och den sista kören uteslötos. Detta tillhännagafs likväl icke genom nigot anslag på knutarna eller i teaterförstugan; icke beller hede åskådarne, som betalt förhöjda priser, tillfälle att få återlemna biljetterna, utan först vid spektakltets början framträdde Hr Dahlqvist och underrättade om sjukdomsförfallet och ersättningen. Ett sådant bandlingssätt skulle troligen ingea annan än denna Direktion vågat tillåta sig eller någon annan än en Svensk publik fördragit. Vän af vent spel.