Aftonbladet – 15 maj 1839, sida 3

Article Image
rier.. Vid slutet af Juni skola alla de öfriga delarna af palatsen vara återställda. — Högsta vinsten vid bortspelningen af Hernrresätet Neudegg, säger en Fransysk tidning, skall hafva tillfallit en Atynda.. En gammal baronessa hade en hvit tik, den hon mycket älskade; hon köpte tvenne lotter, och fästade den:ena af dem under tikens halsband. Kort derpå dog gumman, men i sitt testamen:e hade hon tydligen förordnat om lotten åt hyndan och sorg fälligt utsatt dess nummer. På detta nummer skall nu den stora vinsten bafva utfallit. Historien läter dock apokryfisk. — I medlet af förra månaden föll en dom i London, som väckte stort uppseende, emedan svarande parten var Hertig Carl af Braunschweig och frågan handlade om icke mindre än en hårborste! Hertigen hade nemligen af en guldsmedsenKa beställt en dylik med den anmärkning, att han var svår att tillfredsställa, emedan ban nyligen kasserat sex stycken. onen, som förestod enkans verk stad, lyckades ändtligen, efter mycket besvär, göra hans Durehlaucht till nöjes; men då fråga blef cm betalningen, ansåg högstdensamme räkningen, som steg till 4 L. 46 sh., för dryg tilltagen och bjöd hälften. Enkan anhöll då att endast återfå sina kontant utlagda kostnader, som stego till trefjerdelar af summan, men icke ens härtill ville hertigen låta beqväma sig, utan föredrog att proeessa. Domaren tiller kände likväl enkan godtgörelse efter sin första räkning. sf — Vid markisens af Douro (äldsle sonen till hertigen af Wellington) bröllop med lady Hay, dotter till grefyen af Tweddale, bakades en bröllops-: tärta, som vägde 400 skålp. och var sirad med begge familjernas vapen. I sanning en hå: dsmält rätt! — En dvärginna. Fängeiset i Laval innesluter för närvarande ett verkligen evanrligt fenomen; det är en 45 års gammal dvärginna, af endast 22 tums höjd. Hon känner hyarken bruket af strumpor eller sker. Sekretionen från näsan eller salivationen generar henne på intet sätt. Sjelfva kroppen är af vanliga proportioner; det fattas henne endast lår och ben. Hennes fötter äro omedelbart fästade der kroppen slutar. Denna dvärginna befann sig i händerna på taskspelare, som foro omkring från stad till stad och visade henne för penningar. De voro i Laval då en Iysning efter dvärginnan ankom till autoriteterna. Det synes som skulle hon blifvit bortröfyad i Espalieu; hennes slägtingar hafva väckt klagan deröfver hos den kungliga prokuratorn, som utfärdat efterlysningen, och arresteringsorder emot röfrarne. Dessa sednare äro i rättvisans händer. Men deras födkrok, hyilken man tillbjudit att få återvända hem, har föredragit att dela deras öde. — Upptäckten af ruiner på Ön Ascencis. Uti det kungliga geografiska sällskapets sista sammankomst i London uppläste en af sällskapets ledamöter, Hr Halbwith, ett bref han erhållit från en Tysk lärd. Dok or Lhotsky, som länge varit bosatt i staden Sidney i Nya Syd-Walles, och i hvilket denne lärde berättar, att han, vid ew besök på ön Ascencis, hvilken i början af förlidet år upptäektes af Engelska krigsskeppet Roven, i Ytilla Hafvet, under eifte graden nordlig latitud, — skulle funnit ruiner efter en stor städ från en ganska åflägsen tid. Dessa ruiner, säger Hr Lhotsky, äro belägna i norra ändan af ön Ascencis; infödingarne kalla stället Tamen;men sjelfva terrängen, hvarpå staden fordom stått, är så uppfyldtmed vatten, att man måste begagna båtar för att komma dit. Murarne af de gamla busen, hvilka äro Bästan orörda, äro myc-: ket höga och uppförda af stora, reguliert huggna stenar, hvilka äro lagda ofvanpå eller bredvid hvarandra, utan sement, hvilket något återkallar den s. k. cyklopiska konstruktionen. Infödingarne säga, att staden är byggd för långliga tider tillbaka, men veta intet vidare besked. Hr Lhotsky har icke kunnat utforska, huruvida de som bygt den varit af samma stam som öns nuvarande inbyggare. Han försäkrar, att desse äro af en mild karakter, att de äga flere sambällsinstitutioner, hvilka gå ut på att skydda säkerbeten till lif och egendorm och att, hvad sederna angår, de isynnerhet skilja sig från de öfrige öinvånarne i Stilla Hafvet, derigenom att de icke betrakta qvinnan som slaf, och att kif och slagsmål på denna ö äro sällsynte. RATE AS INRESA KS KINAS INRE

15 maj 1839, sida 3

Thumbnail