Aftonbladet – 11 maj 1839, sida 4

Diable, eller soma den i öfversättning kallas: Robert af Normandie. Detta, ett bland de, både i musikaliskt och sceniskt afseende, största teaterstycken, som för några år sedan gjorde en utomordentlig furote i Paris, har ändtligen levat sig väg äfven hit, och det torde ej vara för mycket att säga, att den vid första uppförandet äfven här rönte en fullständig och förtjent framgång. Ämnej för stycket hvilar på en Fransysk legend omf en Hertig Robert af Normandie, en ung vällusting, som slites mellan en god och en ond genius, den förra i skepnad af en ung flicka, Alice, hvilken såsom barn blifvit uppfostrad med honom; den sed nare i skepnad af en förförisk vän, Bertram, som i sjelfva verket är en gesandt från afgrunden. En strid om Robert fortgår hela stycket igenom mellan dessa båda. Dagens triumf tillhörde ostridigt Mam-ell Jenny Lind, bvilken i sitt spel och sång, såsom Alice, ytterligare ådagalade sin ovanliga kallelse för den lyriska scenen, och belönades med de mest stormande applådissemanger, och näst henne Fru Gelhaer, såsom Isabella, Roberts fästmö, som äfven utförde sina partier ganska väl. De båda andra hufvudrollerna, Roberts och Bertrams, utfördes af Hrr Gänther och Kinmansun d. ä., äfven till åhörarnes tillfredsställelse. Efter spektaklets slut, fortfor en lång stund ett förfärligt ropande på dessa fyra namn, men i-ynnerhet på Mill Lind, hvarefter alla fyra framträdde och helsades af bifall och bravorop. Spektaklet varade 51, timme. — Vi hinna i dag ej redogöra utförligare för detaljerna, och tillägga således blott, att pjesen är uppsatt med mycken både omsorg och prakt, och serskildt, att Dekorations-målaren Hr Möller dervid inlagt mycken förtjenst. En dekoration, som föreställer en rikt upplyst kyrka, var isynnerhet af mycken effekt. Äfven kostymordonnatören har rätt till en mention honorable. Det är således ingen tvifvel, att denna pjes, ehuru löst libretton hänger tillsammans, kan anses för en af de förnämsta, som varit gifna på vår teater de sista 20 åren. ds —— — Ibland dödsannonserna i Dagbladet för i dag förekommer ibland annat en hofslagare, som aflidit den 4 dennes. Någonting ovanligt torde hafva tilldragit sig i afseende på anledningen till hans död, emedan ett serskildt polisförhör lärer hållits i går eftermiddag, till följe af något utlåtande af en 43-årig flicka, och förste och andre Stadsläkaren blifvit förordnade att obducera den 3aflidne. — En för stöld tilltalad, men sistl. Onsdag ur arresten lössläppt karl, vid namn Lundman, träffades följande dagen, af en promenerande tullvaktmästare och en sidenväftvare-gesäll, sofvande i skogen nära lägenheten Finntorpet utanför Danviks tull. Bredvid lågo, utom den söfvande talismanen, en till hälften tömd bränvinsflaska, åtskillige silfverpjeser. De promenerande grepo den sofvande, som äfven hade några silfversaker instoppade i sina stöflar, förde honom till Gerla gård och derifrån på kärra till staden, der han insattes i Stadshushäktet och polisbetjening efterskickades. Det funna silfret, som väger 3 Z, hade bifvit stulet på Erstavik föregående natten. Så väl hade Lundman begagnat sin några timmar förut återvunna frihet.