Aftonbladet – 11 maj 1839, sida 2

suken visar sig i verkligheten, så finna vi exempel pi professorer, som, utan all Vara inspekorer, med ädelsinnad och flärdfri gästfrihet upptylla en faderspligt emot studenterna, hvilken, då den icke är konstitutioneit å:agd, blir i utöfningen så mycket vackrare. Professor Atllerbom har i Upsala gilvit ninga prof på sådant. flan är ej sin nations inspektor; men den trefli3a och högst älsk värda umgängeskretsen i hans hus står på det nest välgörande sätt öppen för flere studerande. Ett par professorer till i Upsala och i Lund kunna nämnas i samma stil. Vi hafva, i frågan om den akademiska patriarkalismen, i första rummet omtalat professorernes funktion såsom inspektorer; till samma patriarhalism hörer äfven hela inrättningen af studentkorpsens fördelande på nationer, hvarom i sednere tider så mycket orda!s. Men innan vi företaga den till närmare Letraktelse, önska vi att först få hålla oss vid de ytterligare patriarkal-bestyr, som tillhöra sjelfva professorerne. Härtill räkna vi: 4) deras delaktighet i styrelsen öfver den stad, hkyari universitetet finnes förlagdt. 2) deras enskilda domsrätt öfver studenterne, hvarigenom :cesse äga ett privilesieradt forum. 5) derzs delaktighet i stötseln af universitelets egendom: fiscus-bestyr, inspeetura aerarii m. m. Vi ämna icke besvära med historiken öfver huru lit detta i sin tid uppkommit; mycket af denna uppkomst ligger skymd i juridiskt dunkel; det vissa måste vara, att det slags undantags-domstol, special-kommission eller koilegium för sig, hvartill universitetet härigenom skapades, aildeies icke företer större besynnerligheter, än allt annat ifrån de tidehvarf, då lagarne, för all så säga, icke ännu bliivit gencraliserade, icke lika tillärapades för alla som kunde komma under samma lagbud, utan hvarje sax stipades, sköttes och handhbafdes inför silt exklusiva forum, Man må en ging lära sig hegripa, att alla dessa tusende exklusioner och privilegier icke varit illa, men att de äro det. De hafva alls icke varit det; ty hvarje enskildhet miste, för alt bekomma en fast karakter, börja med att fatta sig såsom blott enskildhet, och framstå bland ala andra såsom en privation af bvad de äro. Men när en ging körakteren är vunnen — när enskildbeten, så till sigandes, blifvit fu:lgången och född — då miste den upplagas i det stora slmän 28; dess privatim är slut. Fortfar exklusionen, privilegiet, speeisalförhållandet, elter hvad man behagar kalla det, längre ån hit, så blir det illa. Vi anse, att denna tid nu är inne, i och för de frågor, kvarom vi tala. Stunden för förvandlingen, detta Nu, kon väl icke så utsältas, som skulle det intiäffa just LI. 8 e. m. den 2 Maj 1859, då detta skrifve:; vi mena ett nu, ett tidsmoment, sem destär of bela det nittonde scklet, hvilket icke vill säga en särdeles betydlig, en lång tid i samhällenas kronologi. Fördenskull: vi anse i nittorde seklet epoken vara inne för vira stat:ersti!dLeters upptagande i samhällets helbe; ett an algam, som redan börjat, och som miste furtgå. Huru länge fortfor icke till exempel Bergskollegium alt vara, icke blott ett ekonomiskt styrelseverk öfver bergsh-ndteringen, utan tillika en domstol (i likhet med Kommers.lollegium och Krigs-kollegium m. fl., bvilka såsom öfverråtter dömde i civila tvistemil, hvardera inom sitt sakomfång, innan Kongl. förordning enaf den 17 April 4828 häruti gjorde slag)? Man har dock slutligen funnit, att domarene i rikets allmänna öfverrätter miste kunna upptaga och a!göra detta slags tvister, lika väl som de redan förut gå att handlärga så många mil af äfvenså speciell och underlig natur, som dem, hvilka t. ex. Bergskollegii justitixedivision behandtat: kemi och rineralogi ingå icke gerna, åtminstone ej vetersk:ptigt, i dessa mål; och skulle än någon gång så bända, hiir det ju icke farligare, än att den vanliga, allmänna domstolen uppkatlar ett par kunnige, gille män sf yrket, som må lemna domarene upplysning i bergsväg, likasom dylika upplysningar i alla tider vid sina tillföllen miste införskaffas, då tvisten rört andra beniga ämnen, t. ex. emellan garfvare och skomakare, i fall sul-läder af den förre bedrägligen blifvit åt den sednare såldt för ehbarkadt, ehuru det vwarit wvidebarkadt, och dylikt måste af män, om läder kunnigare än domarene sjelfva, besigtigas, utrönas och bedömas, innan dom gifves i sjelfva saken. Detta utförssätt af milet detta behandlande, synes hvarken omöjligt eller obegripligt; hvarföre det också i de flesta fall skett, och skett bra. Att det skulle kunna ske äfven med tvister i bergsväg, erkände man då således också omsider: och Justitiedivisionen försvann ur Bergskollegiom. Nå, än i frågor om försummad ballstämpling, i lurendröjeri-mål, i cte. etc. hvilka Kommers-kollegium sisom juridisk domstol behandlade? Jo, äfven bär vaknade man till sin förvåning: man fann, att ett speciellt forum icke kräfdes för dessa slags kommerciella rättegångar, mer än för alla andra: och Justitiedivisionen försvann ur KommersI kollegium. Izgen tvekar, att tillerhänna dessa