Aftonbladet – 10 maj 1839, sida 2

nat, som lika mycket liknar eit nederlag för hofpartiet, såsom Jacqueminots utestängande från fjerde vicepresidentskapet? om denna förbistring, som råder i båda lägren, och det cbellum omnium inter omnes,, som ett ögonblick synts stå för dörren? huru hbof-ligan visserligen å sin sida har det missödet att få streck öfver sina vackraste räkningar, men å andra hållet, huru vederbörande lyckats så temligen väl att uppväcka myteri och misstroende inom koalitionens olika kohorter? Hvad tänker ni, när ni läser allt deita? Är det icke bedröfligt, att en coföränderlig tankas, underhållen genom en handfull hofmäns äckliga smicker, skall vara i stånd att till denna grad hämma eller störa en hel stats funktioner, drifva gyckel med allmänna opinionen och eludera andan af besvurna styrelseprinciper? I sanning, allt hvad man på sista tiden i Frankrike varit vittne till, talar bra litet till fördel för den så kallade konstitutionella monarkiens förträfflighet. Men man vill så ha det. De af Mauguin sednast framkallade förklaringarne i Deputeradekammaren hafva imedlertid nu gifvit venstra centern en utomordentlig moralisk öfvervigt. Man har också hvarje dag väntat att få se regeringen, som hela tiden låtit förstå, att den endast afbidade en vink om på hvad sida den parlamentariska vågskålen lutade, ändtligen lyda detta nya och så tydliga tecken, och efter dess anvissning gifva landet en ministere. Men förgäfves. Hofvet roar sig, promenerar, gör små landtutflykter, beser muser 0. s. v., men ingen ministere hör2s af; det ser till och med ut, som om negotiationerna i detta afseende verkligen vore för ögonblicket helt och bållet afbrutna. Det skall i morgon visa sig, om Mauguin och Odilon Barrot göra allvar med den proposition om en adress till Konungen från Kammaren, som för några dagar sedan ulofvades, så framt ej inom fem dagar ett verkligt kabinett ersatt den provisoriska första-april-konseljen. Men miste ju försöka allt! Imedlertid är hufvudstaden alltsedan de föga vådliga emeuterna vid Porte St. Martin fullkomligt lugn och fredlig. Herrar kavalleristers lärda evolutioner, adjutanternas spärr-ridter längs bulevarderna, och de tubbande hurraropen af vissa tvetydiga figurer i små korta kappor och med cigarr i munp, allt var den gången förgäfves; folket skrattade deråt och gjorde icke revolution; omöjligt att få dem nappa på kroken! Detta lyckliga förbållande får till största delen tillskrifvas det energiska sätt, hvarpå oppositions-pressen på förhand varnat för att gå i polisens snaror. Det är ingen tvifvel, att, om denna press endast hkgiltigt eller passift från början behandlat saken, vederbörande, med den sinnesstämning, som i staden bland en mängd folk var rådende, lättligen skulle hafva lyckats få sin vilja fram. Men oppositionen vet ganska väl, hvad en opinionsyttring på den råa styrkans väg kostar, om den blott sker till hälften; hur dyr är icke alltid till och med en seger på denna väg! Så länge aldrig så litet hopp finnes att slita tvisten med parlamentariska stridskrafter, aktar man sig derföre nog att riskera ett annat spel. En subskription, som af Nationala öppnades, till lindrande af den genom krisen Jidande arbetsklassens behof, fortgår med mycken framgång; den förskräckelse, som i första ögonblicken af den närvarande situationen bemäktigade sig en mingd intressen, orkar icke hålla ut med henne, så som hon förlänges dag från dag; man börjar repa mod och betrakta saken kallt; verkstäderna komma åter småningom i gång, och handeln lefver upp. Och man bör således hoppas, att den politiska frågan ändå nu skall utveckla sig parlamertariskt, utan vidare menligt inflytande på de allmänna sociala förhållandena, än det den redan utöfvat. Af folk, som inkommit från landsorten, har man hela tiden fått höra de underligaste rykten, de der kring land och rike cirkulerat om ställningen i Paris. Så har det hetat ingenting mindre, än att bufvudstaden vore rof för en fullkomlig revolution, att Ludvig Filip vore fängslad, ja mördad! 0. s. v. 0. Odd. RER RÄTTEGÅNGSOCH POLISSAKER. — En af dessa löjliga händelser, som intaga ett utmärkt rum bland tjufoch röfvare-historier, och som, ehuru ofta stående inom fabelns område,