Aftonbladet – 8 maj 1839, sida 3

Doktorn och Biskopen fälla några tårar Men orationens öfrige åhörare greto icke, ej heller skrattade de, utan iakttogo en berömlig allvarsamhet i uppsyn och åtbörder. — Den 2 Meaj var sig fullkomligt lik; halfva staden hade hufvudvärk (Östg. Corr.) frsmnasn remsa BLANDADE Än VINEN. Utdrag af ett bref från Norrland af d.28 Apr. För någon tid sedan uppenbarade sig inom Me delpad en Jarl, som gick och utfordrade sin lön, den han sede bestå i 24 sk. på hvarje rök eller i matlag, utrustad med en stor huggare vid sidan. Han skrämde sig till sin föregifna rättighet på några få ställen, och flere hade säkert betalt, om ej penningen nu mera vore något sällsynt inom länet. Omsider ankom vår jarl äfven till Sundsvall, der hen uppförde sig så öfverdådigt och stormande, att polisen tvenne nätter å read var nödsakad instänga honom i arresten. Slutligen sändes han med fångskjuts till Herndsand, der han likväl gafs på fri fot, efter några förmaningar. Ibland kurivsa, som denne jarl lemnat efter sig, är äfven ett bref från en betydande embetsman i orten, som säkert genom sitt fromma innehåll skall väcka många gamla syndares uppbyggelse. På det Red. må öfvertyga sig om sanningsenligheten deraf, bifogas här criginalet. Den enda anmärkning, man dervid tilläfventyrs kunde göra, är den gamla Sn ait asjelfva gudsfruktan, för vida sträckt, kan vissa hufvuden förrycka. aMin kära Jarl. aTack Tack För Ditt bref. — Det var väl alt du ingått i Nykterhets Föreningen — Måtte det vara Herrang Yerk, och Han gifva Dig Nåd att bålla det —. Ack kburu lurar ej Satan på vår Arme Själ och Vi Sjelfyve Som äro af Na uren Satans. Barn införlifvade med Satan. — Hwu Står det i andre Artikeln — Som mig Fördömtde och Förtappade Syndare Förvärfyat och Vunnit hafver, icke med Silfyer och Guld — utan med Xitt helige och Dyre blod — Ack måtte Vi rätt fatta detta — då har Fatans konster och Grymhet ej vunnit — då äro Vi på Vår Herres Axlar då kan Satan ej Skada 0ss6 — ty Jesus Christus är den ende Sanne Guden. — likasom Fadren och den Helige Ande: Att alle tu äro Förenade i ett Gudoms väsenie — —. Ingen Uniform bestås för de Som ingå i Nykterhets Föreningen men den som ingått deri Får Köpa Sig om han vill knappar i hvilka det står N. F. hvilket betyder Nykterbets Förening. Fullmagten Får du enär den hinner uiskrifvas. — Jag menar att i Allmänne Lagen är pligt på den Som kallar Skarprättaren eller Afäst erman NRackare. — Herren hjelpe dig och mig och oss aile Fördömde Syndare Som inför Gud äro Skyldige till Större Synder än Mord etc. ete. — Otack och FiJeudskap emot Gud Sem Sändt Sin Ende Son För att betala För ess — ack hvad är al nder ej mot Arfsyndens Ryslighet — att vara af Naturen. Guds Fiender — Herren Förlåte oss — och behålle o:3s i Sin Fruktan. H. den 58 Jan. 4839. Tiligifvenhet EH. M.) — Ett drag af sedernas tillstånd i Algir.. I detta blad, för den 22 Apri!, omtalades en hän-: delse, som tilldragit sig nära Kara Mustafas cr, i idå en Arsb med sabeln sårat sin unga hustru. ranska tidningar meddela nu fortsättningen och I slutet på denna historia, så lydande: I aDen 9 Mars red Kapten Dailonville, Pi: j efter rädare och stammen Khaschnas Nadi, ätoöljd af en talrik Arabisk ryttareskara, til den DPuar,! der våldsgerningen föröfvets. Så snart Kadi stigit, af hästen, gick han in till den arma Halima och undersökte hennes sär. Det ör irgenting side ihan, efter en stunds förlopp, cqvinnan är botad! I Mohammed-Ben-Mussc, Halimes man, hade im ilertid framförts ef gonstarmer. Pet tillits nom inträda i hennes tält, i hvars fond hon s med korsla; ben, hufvudet insvept i förband och ) det undersköns ansictet lutadt i bögra bhanden.! i Mohammed ställde sig framför henne och betra fade tigande sin unga, misshandiade hustru. Il i anie isdrag, som uttryckte ener d tycktes ånger och yrede strida; got var svärt ca, hvilkendera af dessa känslor behö fyerhanden. Detta ansigtsmuskleri ade verkligen cit slags vild storhet. em i I I I I I tn i d E ö h N udpersonerna i dramat bekymrade sig fö krinestående, som uppfylld Fes lade Arabiskan sin melani C Hennes sköna, svarta ögon sprufar oc akt mot den orörlige Arabiska qvinnor så lifliga ki i het hade helt och hållet öfvergifyit henne na och Araber rundt omkring hede försvunni Halima; bon såg framför sig endast sin mört som förgiftat hennes lifs glädje. I I ältet. Kadi afbröt nu tystneden och sade i en ton af lugn och värdighet: cMohemmed-Ben-Mussa, duj har föröfvat ett brott, ty du har på din hustrus panna qvarlemnat de brinnande spåren efter din yatagan., Vid dessa ord utsträckte han sin hand mot Halimsa, som uppskrämdes ur sin sturema tankfullhet. Hon vände sina blickar med förakt få: Mohammed, sägande: cMan, gå din väg! du skal aldrig återse mig. Hela hennes kropp darrade: