Aftonbladet – 7 maj 1839, sida 3

ras täflan såsom en svensk hyllning åt honom, som skrifvit svenska hjeltars historia under dess mest lysande tidpunkt, och som så varmt älskade allt, hvad som nämndes svenskt. ) Den svenske scenens Nestor, Hr Lars Hjortsberg, var nu, såsom alltid, förträfflig. Hans spel går från hjerta och till hjerta. Sanning, muatur, värme, egenskaper, som ofta igenfinnas hos scenens artister, framträda hos honom adlade af snillet. Gubben Miller var en far, som aflockade åskådarn mindre handklappningar än tårar. Om hans konungsliga beskyddare och välgörare, Gu etaf III, denna afton kunnat se bonom, öfverstepresten i det Thalias tempel, som den store KonRungen byggde, skulle han säkert medlidsamt smålett åt det tadel, som till och med vill förneka honom förmågan att uppsöka snillet och gifva det sin rätta plats inom konstens verid. Er Almlöf, såsom Presidenten, återgaf mästerligt den köld, den illsluga sjelfbeherrskning, den nedriga egoism, som karakteriserar en qvasi-statsman, och som, i förening med sträfvandet efter hofgunst, förvandlade fadren till ett vilddjur; grym! lekande med sonens heligaste känslor, (till dess döden gör leken till det gräsligaste allvar. Han var icke sällan en träffad afbild af de tyska småfurstarnes lagskipare, i medlet af 1709:talet. Hr Dahiqvist hade med djup kännedom af den teatraliska effekten instuderat den af en utstuderad bof. Han varen verklig Mephistopheles, hvars blotta åsyn bådade olyckor. V.d vändepunkten a! pjesens intrig — scenen med Louise och det falska brefvet — räknade han med verklig infernalisk glädje på sitt ur minuterna af sitt offers qval och timmarne till hennes fall. Hvad en fast vilja och ett allvarligt studium förmår, äfven inom konstens område, derpå gaf Hi Stjernström, såsom Ferdinand, ett lysande bevis Den unge skådespelarens uppträdande i denna rol var hans debut som verklig dramatisk talang. Alt vid 22 års ålder vara en sådan Ferdinand, är verkligen förvånande, och fortfar han att hädanefter som hiuvills gå lika raskt framåt på konstens bana så bör han kunna blifva en skådespelare af första ordningen, så mycket sig göra låter i ett land der konsten, ej mindre än naturen, förfryser. De för en ung skådespelare svåraste i denna roll äl onekligen, att med sanning och måtio återge der ungdomliga värme, sem en ung skald här ned. lagt. Hr St. genomgick profvet med heder. Den 20-årige ynglingens eldiga liflighet var sann, utar öfverspänning, utan emphas. Hans hållsing i sec: nen med Lady Milford var manligt kall och ädel I dödsscenen öfverträffade han sis sjelf. Den ross:. lande, mattsde rösten, den hemska ihåliga blicker hos en döende uttrycktes kanske sannare af Hr St som döende Ferdinand än som döende Hernani Hr St:s kroppsställning och gester voro lediga och nyancerade, hans mimik uttryckte alla de stridan d8 passioner, som ödet och kabalen hopat öfvei den unga ädlingen, hans deklamation var värdig den, som haft tillfälle höra Ludvig Tiecks genialiska föredrag, förstått att uppskatta det och va rit omfattad af den stora skaldens välvilja. Stjernström gjorde förliden sommar i sällskap med Hr Dahlqvist: helt och hållet på egen bekostnad er konstresa till Tysklands förnämsta theatrar, Undei denna resa blef han känd af den stora Ticck, sor med varmaste deltagande omfattade den unga Sven.