Aftonbladet – 7 maj 1839, sida 2

pj RAR MM per VV VD VAROR MI UVIUL BUU TUV AD perlunda förordra2; och att äfvea Domstolen delad ÖfverstäthållareErmbetets åsigt, visas bäst deraf, a! Ljungqvist fick qavarblifva i häkte nära 14 daga edan ÖrfverståthållareEmbetets madersökning ti Kömnerskätten inkommit. Af bvad jag haft ära säluada anföra och bandlingarne vidare innehålls äger jag fullkomlig anledning hoppas, att Herr Ju stiticdmbudsmannen och Riddaren upplyst finner det ÖfverståthällareEsabetets undersökning i dett mål icke ådagalagt vårdslöshet ellev brist på ur skiljning, som Ljungawvist obefogads antagit, oc att förtär emot mig rågon ansvars-talan i dett afseende lagligen icke bör äga rum. Slutligen kan jag icke fördölja, att jag verklige är böjd dela Gevaldigerr: Widells uti dess ödmju kasi bilarde förklaring yttrade tanka, att Ljung qvist icke af egen drift, atan troligen snarare på andras intalan, låtit förmå sig till angiltelsen; tv hvarföre skulle han annars, i fall han undergått et så svårt lidande, som det af honom beskrifna, förs efter ett halft års förlopp derför begära åtal, ock hvyarföre skulle han icke gonast vid första förhöre! i KämnersRätten derom hafsa gjort anmälbn, utan först under fortsättningen affransakningen, liksom i förbigående derom tala. EmedlertidZ tror nu mera äfven jag, att! Gardisten Carlssons angifvelse em2at Ljungqvist varit ogrundad oci; falsk, och att han verkligen varit oskyldig, och iag tillönskar honom också uppriktigt all billig upprättelse för hans lidande; men han får söka en sådan upprättelse af dem som veder3jör. Ljungqvisisangifvelseskrift, FsämnersRättensRansakningsProtokoll och Gevaldigern Widells af ÖfverståthållareEmbetet infordrade förklaring bifogas ödmjukast. Stockholm d. 2 Moj 1839. 0. Itultberg Utan att gå den blifvande undersökningen 1 förväg kan man, efter ata hafva läst KämnersRättens protokoller i detta mål, icke gerna undgå att anmärka, det Herr Polismästarens förklaring synes nästan lika löslig, som sjelfva beteendet vid undersökningen. Herr Polismästaren nekar nemligen icke, att Ljungqvist varit oskyldig, men söker, likasom Widell, eit försvar för hans häktande, bland annat wti det vanliga polisskälet, att Ljungqvist saknat laga försvar och sysselsättning. Detta skäl är likväl ott nytt misstag. Ljungqvist hade nyss fått ett bedrande afsked, behöfde således ej nytt försvar förr än nästa nom sträddargarbete vid regementet. Det andra skälet: sannolikbeten deraf, att Ljungqvist dagen efter den falskt uppgifna stölden skulle vexlat en 40 riksdalerssedel, vederlades ju genast deraf, att pigan, med hvilken vexBe och hade sysselsättning gelingen skulle skett, intygade, att det icke varit Ljung sqvist, som verkställt denna vexling, Det tredje skälet, att Ljungqvist vid fråga om visitalion skulle undandro git sig densamma, veqvist tagit och vändt ut och in på fickorna af sin jacka eller rock. Det fjerde skälet, att I Ljungqvist förut varit misstänkt för stöld af 2 Rdr, är lika litet gällande, enär denna misstanka aldrig blifvit yitrad af någon anuan än ssmme person, som falskt angifvit Ljungqvist för den diktade stölden. Det fomte skälet, att Hr Polismästaren låtit ,tvifiet, att Carlsson ägt en så stor penningesumma, häfvas af ,vitsordade uppgifter, att han fått penningar för en hemmansdele, synes åtminstone motsägas deraf, att icke i protokollet ses, det dessa uppgilie blifvit ff någon vitsordade, eburu, rättvisan i denna punkt fordrar att medgifva, det den al Fanjunkaren Nyberg utgifna skuldsedel kunde i första ögonblicket förleda att tro på Carlssons uppgilt, då man ej gjorde sig närmare möda att undersöka den. Deremot är ingenting svaradt på de två väsendtliga anklage!sepunkterna, att Hr Polismästaren icke hade svarat på Fjungqvists inför polisen förda klagan öfver bandklåfvars påsältande, och att sjelfva ransakningen blifvit vårdslöst förd, då icke ens enkan Hell-! man, bos hvilken den diktade stölden skulle hafva skett, blifvit hörd i polisen. — Ett misstag är ock, att Ljungqvist först efter ett halft ar klagat, Saken utsattes sista gången till företagande i Kåämners-Rätten den 47 Januari, och en lid derefter lärer väl hafva åtgålt, innan protokollet erhölls. Ljungqvist anförde ock redan i Kämners-Rätten, att han ville söka re. konvention. Widell åberopar i sin långa förklaring jemte ofvannämnda skäl till häktandet, sågom anledning till handklåfvarnas påsättande hufvudsakligen, alt Ljungqvist varit vild och oregerlig, samt nekur, att de ens blifvit tillskrufvade, hvilket ej rätt vill rimma sig med det sår, Ljungqvist deraf erhållit på händerna. Häröfver får neta al elf vilne, som intygat, all Ljurgi Å