äro vida mindre asega, än man föreställer sig, emedan de, såsom förut är visadt, aldrig hunnit sammanväxa med folkets hela tankeoch föreställningssätt. Mycket segare äro Englands; och ändock hafva de begynt ge efter. Hälften så våldsamma skakningar skall det icke fordras i Sverige. Prestigerne begynna skingras, folket begynner tänka öfver sina angelägenheter och vågar se sakerna, sådana de äro, ge dem deras rätta namn; och detta var det svåraste steget här. Hos en fattig nation äro intressena aldrig mägpliga genom sig sjelfva, utan genom fördomar och prestiger. Skaka blott dessa, försvaga blott den blinda bäfvan för ord, öfvertyga blott folket, att i menskliga ting gäller menskligt förnuft mera än vidskeplig bäfvan för skuggbilder eller amsagor — och dessa skola snart förlora sin trollkraft. Hos en rik nation deremot hafva de materiella interessena en kraft, som skyddar de oförnufiiga abnormiteterna långt efter sedan folket vel, alt de äro abnormiteter. Det är känslan af denna svaghet, som i Sverige föder så mycken bäfvan; och bäfvan föder alltid bitterhet. Har folket blott en gång ipsett bröckligheten af den grund, hvarpå fiktionerpe och skuggbilderna hvila, så ramlar den genast. Detta måste således förekommeas, till hvad pris som helst; fantasmagorier mäste tillställas, all verlklens stora, ebestämda ord uppdukas, förfädrens vålnader framkallas, sjelfva religionen tjena tili besvärjningsmedel. No popery och aförfädrens vishet spökade vida mer i England, då det var svagt och fattigt; men sedan det blef mägtigt och rikt, höras dessa trollformler mycket mera sällan och mindre högijudt, dels emedan man funnit, det de göra föga verkan, der nan påräknat den, dels emedan man har mera verkliga och verksamma medel all i stället använda. De materiella interessenas styrka föder en verikliy acformernas seghet,, som man annorstädes söker tillvägabringa genom skuggbilderna. Och det kan icke nekas, att äfven på motsatta sidan, på deras, som bestorma dessa skuggbilder, visar sig en viss kärlek för det sväfvande, det obestämda, det retande och uppviglande, i stället för det blott upplysande och öfvertygande, så länge en dunkel känsla säger, att grunden icke är fast, att positionen är svag. Känslan af svaghet medförer alltid ett retlighetstillstånd. Imedlertid måste hvarje epartisk åskådare erkänna, att ej blott systemet, utan ock tonen allt mera vinner i fasthet och lugn hos de liberale, under det den hos det motsatta partiet blifver allt mera bitter, oföre dragsam, snart sagdt förtviflad. Falangen sammarsmälter, och kämparne fäkta med jemnt stigande förbittring. De äro tillbakaträngde från den ena positionen efter den andra; den snart sagdt sist?, de hafva qvar, är callenav-fiktionen, eller rättare den föråldrade, förnuftsvidriga misstydningen deref; och der strida de nu med så mycket störi e berserkavrede.n