Aftonbladet – 2 maj 1839, sida 3

husfru, Anna Cajsa Trahelia, i flera dygn icle: njutit någon rigtig ro, allt sedan ett visst gement aBidrag, kom till orten. Prosten föreslog således, att socknemännen måtte enhälligt till protokollet uttrycka sin stora sorg och bedröfvelse öfver allt det otyg, som utspys öfver land och rike. Protokollet skulle sedermera vederbörligen insändas till Landshöfdingen, på det han måtte se, huru i hans landsändar åtminstone den gamia rena tron är bibehållen, och kunna dermed anbringa någon balsam och lindring på ort och ställe, som vederbör, samt möjligen sjelf blifva hugnad med något uppmuntrande vederimäle. Hade uppbördsstämman blifvit hållen samtidigt med elHer straxt efter den i Agneryd, så att det besynnerliga uppseende, denna väckte, icke hunnit sprida sig tull orten, så hade piostens rörande uppmrnicg säkert mött enhälligt bifall; men nu spordes, såsom sagdt är, åtskilliga tecken till istadighet. Gubbarne ruskade på hufvudet och sågo ovissa på hvarandra. Slutligen framträdde Nämndemannen Petter Petterson i Gumsekulla Stommen, suckade tre gånger och begynte framställa sina betänkligheter, som rörde svårigheten för allmogen att veia, hvarom frågan egentligen var. Bevare er Gud, fader Petter, (sade prosten) för dylika kätterska ingifvelser, som komma direkte från mörkrens furste! J skolen icke se och dock tro. SLKöt vi er åker och era kor och era getter och er sanke, och betala Und presten ärligt er liorde af smör och ost och killingar, så kommer eder intet annat vid. Om edra själasörjare någon gång fordra af er en extra gärd af underdånig trohet till protokollet, så må väl detta icke berättiga er ett vilja se det afgrundstyg, hvarom er tanka skall inhemtas.w Detta stack Peter i Gumsekulla; och han upplät åter sin mun och talade: Mä förlof, vördi Prost! vi taulom så rojat; men i protokoller vria daj teat så dä kan ingen förstau at. Erlan i Kattskinnsmaula i Agnreru sa, att äes Agneruboera rektit vojtat, hvad daj skref i protokolle, å allt dä kraungel, sum sulie bli, udauat, sau hade daj gaut ifrau sockvestämma hvar endasie själ, dä sa han., — Deita korta tal syntes slå an på gubbarna, och de begärde, att Prosten åtminstone vwviile läsa upp den förargeliga boken för dem, innan de yttrade sig derom. Förskräckelse och fasa målade sig härvid i prostens amlete; och han förmådde icke mera än upphäfva sammanträdet. Han gick med stapplande steg till sin ehäs och for hem. Sålunda är tills vidare slut med hoppet om någon opinionsyttring från den orten. Det var beklagligt, ty prosten lärer på förhand med svett och möda länge arbetat på beslutets uppsättande; och det hade säkert blifvit ett mästerstycke. — oo ve MV AN RR RR KR VI NE OR BE