Aftonbladet – 1 maj 1839, sida 2

flöt, Sager Bapten Almiöl, vanligen ined vin, Iden och i förhållande till mötande föremål. I När vinden var ÖOst-nordorst, måste den ganska sannolikt hafva förorsakat en ström rakt emot fartyget på den jemförelsevis smala bugten mellan Eugelska och Holländska kusten. Samma hafsström kunde likväl möjligtvis an-Jtagas vara något olika uti öppna Nordsjön; jmen då vinden den 8 om förmiddagen började I blåsa Nord-nordvest, d. v. s. i nära rät vinkel I mot det förra strecket eller Ost-nordost, såleIdes icke mer mot farlygets stäf, der den ej -—-— AN jä farlig, utan rakt på dess sida, på hvilken vind och strömsättning alltid verkar, med hvad I I hastighet fartyget än löper, och detta nu befann sig ute på Nordsjön, hvilken måste antagas ligga på med större kraft, ju mera skeppet var nära motsatta landet, da denna vind sålunda blåst — och, man märke det noga, blåst häftigare än förut, — samt härmed fortfor ifrån förmiddagen den 8 till efter midnatten, tid. v. s. sexton å aderton timmar, men fartyi get fortfor att styra I samma direktion som då vinden var stick i stäf, så synes det för en profan oförklarligt, huru Kapten Almlöf kan påstå, alt strömsättningen ändå skulle verkat rätt emot fartygets kurs, enär den, enligt hans eget föregående resonnemang, just måst hafva drifvit detsamma ur denna kurs. Made dessutom skeppsräkningen varit någorlunda riktig, borde Kaptenen hafva anat, att han befann sig i landets grannskap, och att strömsättningen här måste verka olika emot ute på öppna sjön. Antingen följer denna strömsättning icke vindens riktning, och då är Hr A:s åsigt oriktig, eller följer hon den, och då måste det vara orätt, att styra samma kurs med en Nordnordvest vind, som med en Ost-nordost och i grannskapet af en lågländt kust eller ute på öppna sjön, samt framför allt när man om dagen viste sig vara ute på hafvet, men om natten borde förmoda sig vara nära den omförmälda kusten. Mot de verkstöllda lodningarna finner Hr A. ingenting att anmärka, hvarken emot tiden eller sättet, och avser dem ej på minsta vis hafva förorsaka strandningen. Lika Htet har den ij följda loggnings-methoden bidravit dertill, hvilken method Kapten Akualöf betraktar som den rältaste och bästa, enär den vanlisa är alldeles oanvändbar för det starka, breda ; långa kölvatten, som uppkommer genom i rilyg, och methodens tillförlitlighet i synnerhet skall vara åskådlig derigenom, att Odin stod on ring 6 engelska sjömil efter der förda sjöräksingen och iske framför densamma, ett resultat, som hvarje försigtig sjöman anser höust önskyiärdt Lika liset har räkaingssättet gjort det. Ben uppkorana olyckan visar visserligen, a!v det icke var tillförlitligt, men sosA inga misstag eller tgheter vid skedd granskning deremot beförnits, utan räkningen skett eft vasliga matematiska grumder, så kan invemting deremot enmärkas.c ) Kompassens tok : vit icke Hr 4. tillägga någon ov letise och madger, att den I atagas, alt anlingen deare outredda komp: iokalattraktion: eller okänd: strömsättninz I elier ocliz dessa båda Ara! varit vålksnde, ehuru farty paknat bestämd anledning att I sadliga inveskan på den 3tyrda De sjökort, hvarmed Ir Ebnerori, varit försedd, anser Kapten Almlöf till:äckii a ceh nå son hrist derå således icke verts : san. Det hållna utkiket ha. eat, enligt reglemente och vw: pÄfvenledosu, säger slutligen I har vidaro blifvit påståk, att a I regleme en och vanlig försigtighet biuda, i afseende nå fartygets manöver och navigering, icke blifvit ikttaget ä0ort före strandni belsen och att örsummesåse och urabkilåtenhet häratinnan vårlat lyckan; gränsen emellan försigtighet och dess notsats, oförsigtighet, beroende af hvarje individs lika sätt att uppfatta och bedöma andras beligenet eller ivarande omständigheter, är svår att rättist bestämma. I förevarande faH, der man, likaom för ögonen, nu ser den olyckliga fö jden af et förtroende och den tillit chefen satt till sin irda ejöräkning, och finner, baru kursen bort eler rättere kunnat förändras, för att undgå den nträffede olyckan, blifver oradömet visserligen icke vifvelaktigt; men, som det är maktpåliggande, att, en så grannlaga fråga, som denna, vera rättvis, varit rik. CVrlumea wm 25 Ke 8 os öra AA