Aftonbladet – 1 maj 1839, sida 2

ij Härpå följde en mängd vagnar med de främ. Ttt hånskratt öfver både verld oc mande personer, som voro inviterade att deltaga uti ceremonien. Efter inträdet i kyrkan, der liket omgafs af eleverna, och sedan processionen intiagit sina platser, afsjöngos af en chör, bestående af ledamöter i Harmoniska Sällskapet, ifrån orgel-läktaren, verser ur Psalmboken, hvarpå Hr Kyrkoherden Bergvall förrättade jordfästningen samt dervid böll ett tal, innefattande, bland annat, en teckning af den aflidnes verksamhet, nit och ihärdighet för sin sak, Personalierna upplästes vch verser afsjöngos ånyo, hvarefter processionen åtskiljles vid kyrkan. Då välsignelsen lästes, föllo eleverna på knä omkring kistan. Före afgången ur sorghuset utdelades ett sjörre tryckt poem, af f.n, forfattadt med denne skalds kända tålsng för detta slags poesi, och ett annat öfveriemnades till den aflidnes i ivenre söner, hvilket vi här nedan införa: I TILL OSSIAN OCH PEHR ARON BORG, vid deras Föåers Graf. Med rätta åäfvaden J, unge Söner, I För slaget, drabbande en ädet far, Hvars minne ingen namnets gloria kröner; Men som sit? adelsbref i hjersat bar; Som trädde friar och grundacs ett rike, För många lidande ett Fridens? kem, Der han sitt föik mildt vårdagdo, som like, Och som en konung visste styr dem. Nu är han död? — Se, trängseiis ikring bårcet. Den döfve än tycks lyssna till bins mund; Den stummes tysta, enda ord är tären, Som väller från tt tacksamt hjetas grund, Och han, hvars lit är blott ett svillradt minnss, dd, Står äfven der oci förs sitt dufna sinwe Ännu tycks bedja f sin älskling — frid. 3 kärlek! af Guåd: eg? lif en grid, Hu lifvets lif, du kinm elska relik, Hur dystert skön å står kring desta: kista, På uttryck fattig och: ändå så rik; Div kfagar här ej tögt. Du knappast Wlagar, Di: är, som lidande:;.sö tyst och mil8; Deit går från denna 3år mot andra läger Oc: gömmer drager af din Älsklingzsbiitl. Ham var en Man utaf de stilla dygdor;. Ice: symtes aldrig tillliidagens strid, Ham var en bory, div:iffäm fjerran bygger Koms plågan och fannshkens och hjelp ooth frid, Och alt hvad han afxonst och forskaimzx ha de, så Hörleksfullt han desse gäster gaf, eh så en evig grundtal: sjelf han lacs;. Cill!minnesvården på sit lugna graf. trogne bröder, öfvergifne Söner! ), bedjen tåligt: Herrens vilja ske! rån, värden, under kärlet, nit och börser. lang mödas nya, frorimea skapelse; — Jet änns en Evangelisk harrlig lära, utt sig till pris åt menskligheten ge, ;evarer den — då skall, som Hans, EF-ira )ek, Milva kärlek, fris välsignelse! N-b-0—e RA Ren