Aftonbladet – 30 april 1839, sida 3

BLANDADE ÄMNEN (Insändt.) Nybyagarn i Norrland. Mel.: På nattliy strand vid svall och böljax etc. En fjällens son, för mödor boren Och fostrad uti fädrens tro, Jag slumrar icke, såsom dåren, Min lefnad bort i veklig ro. Ej jag, som han, med guldvigt väger Min möda och min arbetstid. Nog får jag födan, blott jag äger Till dagalön mitt samvers frid. Med väldig arm jag yxan höjer, Och skogens jättar stupa ner. Snart från den vildmark, som jag röjer, En vänlig gröda mot mig ier. Men kommer nattlig frost, och skördar, Förrn sjelf jag låtit skäran gå; Jag ödmjukt himlens gissel vördar, Men fäller modet ej ändå. I kolsvart qväll till sjös jag drager. I båten står jag herre sjelf Och spejar ner, vid flammans dager, Så modigt i den strida elf. Mitt ljuster jag i djupet sänder, Och stundom drar jag rikligt opp; Men om jag tomhänd återvänder, Ej går jag hem med slocknadt hopp. Och faller snö på berg, i dalar, Min säkra bössa tar jag ned. Och ut på glittrigt fält jag skalar. Mig följer trogen jagtvän med. Om luden kung i bergslott hvilar, Visst blir han offer för mitt skott. Men lika frisk jag hemåt ilar, Om jag ej rof i sigte fätt. Alt vara arbetsam och glader, Hur lyckans hjul än vänder sig, Är enda arfvet af min fader, Men det är nog ändock för mig. Ty tror jag visst, när hvilans läger Mig bjuds en gång, att Gud i nåd Ett ringa rum i himlen eger För den i enfald följt havs råd. S—n, eee———— mo skemesmmenm— — På ett konvent i Upsala bafva följande theser blifvit nyligen ventilerade, hvilka må anföras såsom prof på klarhet och filosofiskt djup i tankan: