Aftonbladet – 29 april 1839, sida 2

som Of fr mm 7 dagar, under åtnjutande af endast vatten och bröd; och till yttermera visso föreslas, sidan 74, för att än mera uppmuntra en och hvar till medverkan till pryglande af medborgare af den tjenande och arbetande klassen: det ingen må kunna väljas till representant vid Risdag, eller der begagna sin adeliga Yepresentatlionsrätt, som aldrig velat uppfylla sina pligter inom sin egen socken, hvarioland välförstaendes en af de förnämsta måste vara att låla prygla isina värde sockneboer och medkristue, och att i mörk cell låta vid 7 dygns vatten vch bröd inspärra dem under sockne-profossens vård och uppsigt. O tider !! Att man, jemte så mycken annan bedröfvelse inom vårt land, skulle uppletva dylika förslag, utgångne ifrån en ledamot af konungens konselj, som så nyligen icke försmått att låta omgjorda sin ofelbarhet med konungamajestätets helgd, till en ökad förtrytelse och harm, när subjektet, i anseende till sin tankegång, så litet förmår rättfärdiga fordringarne på någorlunda rättsbegrepp, eller all mänt vetande, vid framläggandet af förslag af en så genomgripande natur som dessa. I händelse undertecknad eller någon annan under ett tankehvimmel skulle inför allmänheten framkasta sådane begrepp om medborgerlighetens fordringar, samt om den tjenande och fattigare folkklassen och dess menniskorätltigheter och anspråk, hvilka man bittills ansett vara att få behandlas utaf lagliga domstolar, men ingalunda genom extra judiciella bestraffuingar, så skulle sådant endast påkalla medömkan och åtlöje; men utgångne ifrån samhällets höjder, ifrån en man, som under flera decennier af konungamakten varit godkänd, såsom en dess rådgifvare, och som under denna långa tid haft åliggande, att sjelfkrafd påminna om rikets rätt och bästa, blifver saken mera alivarsam. Den påkallar då ovilkorligen ifrån samhället en högtidlig protest emot åsigter, så föga öfverensstämmande med de fordringar, landets innebyggare måste äga å de råd och tillstyrkanden, som böra lemnas konungen, till befrämjande af Jandets hästa, men ingalunda till nedsättande al allt medborgerligt värde, genom förslaget till en slafpiskning af egna landson , medan vi genom traktater med främmande makter ingå att medverka till slafveriets afskaffende på andra sidan oceanen. Man kan icke annat än häpna, då man finner, huru de nu pa någon td så ofta öfverklagade våldsamheter hos polisen tyckas likasom hafva sitt ur prus gens rådkammeare uti delta prygels, 1, som Herr Grefve C. A. Löwenhielua så nudlist låtit utgå såsom en produkt af arbetslodicheten eeilan konseljbestyret. Man börjar nu kunna begripa, att en polismästare i huvfvudstaden kan fortfarande få vara i utöfning ef -itt embete, under det den offentliga åklegaremuten å honom var fästningsstraff för den i eng! före detta, och till den enväldiga Udense he ;amma allysta torturens införande vid poli-ransakinvin kbonunct se ningen. Det kan verkligen vara urs:ktlist, om, ifrån Hr Grefve Cl AL Löwenbieluns förslag till de ligre folkklassernas förskttanede under ett adant extrajudieielt prygl fri dande mot rättsbegrepp oc! wulle draga den slutsatsen, gerinssledaröterne skulle subielms åsigt, att Svenska vis till sin belåtenhet hehöfver (se sid. 91 gel, ris, mörk uvch ljus ar tl vatten vuch bröd, jemte böter, d 4 eller 5 gånger i sin lefsaå ru! Vär lastad utaf starka drycker; en Iö:derpo möjligen, någon enda ; väder iopp kunnat intröffa med Grolyc Löwenhielm sjelf, ika så väl som för honom nu så kärletsnlt Hr Grelve C. A. 1ö 1 swenhielms becrepp om Svenska Folkets förmiga att bära sina skalter har under loppet af mer in 26 år uti alla Kongl. propositioner till Rikets Ständer, om förhöjda anslag, oaflåtligt gifvit cig hänna; men så obesiöjad har aldrig okunnigheten visat sig som nu, då Hr Grefven föreslår Sven ska folket en utgift af 4,800,000 Rdr årligen, till sine socknesekreterare, byfogdar och profosser; hvartill sedan troligen skulle komma, att en så betydande korps, som 2400 profosser, icke kunde vara utan en 5emensam chef, AA rn or Pp