Aftonbladet – 29 april 1839, sida 1

UTRIKES. PREUSSEN. Man har sedan flera år tillbaka varit van att ifrån cPreussiska gränsen, läsa klagomål i Algemeine Zeitung öfver det stränga spärrningssystem, som Ryssland infört vid gränsen emellan Polen och Preussen, och hvarigenom all handel och rörelse blifvit nästan tilliatetgjord i de Preussiska gränsprovinserna samt dessa, i följd deraf, allt mer och mer utarmade. Detta har gått så långt, att t. ex. staden Elbing till och med saknat medel att underhålla sin gatlysning. Nu börjar man att äfven från sjelfva aBerlinp gilva luft åt sina bekymmer öfver Ryssarnes stränga och ovänliga förfarande, såsom man kan se af nedanstående skrifvelse från nyssnämnde hufvudstad af den 3 dennes. De facta, deri omnämnas, utgöra ett ytterligare bevis för den gamla satsen, att afolken få umgälla hvad konungarne förbryta. Hade Preussiska regeringen mindre lyssnat till Rysslands propositioner 4834 att medverka till Polens underkufvande, så är det troligt, att samma regerings Öron nu varit mindre besvärade af jemmerropen från näringslösa och utarmade provinser, hvilka jemmerrop påstås gå landsfadren och hans blifvande efterträdare på det ömmaste till hjertat. Det ifrågavarande brefvet lyder på följande sätt: Det ryska spärrningssystemet, som går ut på att nästan hermetiskt tillsluta Polen, förorsakar de lifligaste klagomål i Preussens östliga provinser, och häftigare än någonsin förklarar sig allmänna rösten emot ett system, som, i trots af den regerande familjens personligt milda tänkesätt och ädelI mod, låter den ena tryckande gränsoch handelsspärrningen följa på den andra. De olycksaliga följderna af Polens öde visa sig nu tydligt. Sammansvärjningar och sammansyärjningsförsök drifva, med bedröflig nödvändighet, till åtgärder, genom hvilka nationaliteten förstöres, och man åsyftar att i synnerbet derigenom förena polska nationen med den ryska, att dess förbindelser med främmande länder upphöra och dess hela välfärd, lif, handel och bildning, hvilka hittills förbundo Polen och vestra Europa, nu skola komma endast och allenast från öster. Det sista tillintetgjorda semmansvärjningsförsöket, hvars spår visade sig så vidt utgrenade, att de förföljdes ända in i hiertat af Ryssland och bufvudstaden, har störtat många af hufvudmännen och i synnerhet de studerande i Wilna, Kiew och Warschau i förderfvet. Ånnu anser man den brinnande vulkanen icke för tillintetgjord, och skärper derföre försigtigheten, för att afskära hvarje näring, som densamma kunde erbålla, såsom man tror, förnämligast från främmande länder. Det kan nu icke fela, att ju denna Polens bedröfliga belägenhet såvida meddelar sig åt dess grannländer, som de derigenom förlora all handel och trafik. Rysslands prohbibitifsystem upprätthålles på det strängaste genom dubbla och tredubbla tulilinier af kossacker, och de strängaste straff hota den förvägne, som försöker att ineller utföra någonting. Handeln skall och måste söka den enda vägen åt öster på Riga och Reval, och om kanalen, som skall förbinda Weichseln och Däna, nästa år blir färdig, så blifva Thorn, Danzig och hela kust-landet uteslutne från all inre handel, Weichseln och Niemen öde strömmar, och preussiska hamnar toma. Att vår regering sjelf söker hindra det förderfliga smuggleriet, för att rädda sina undersåtare