Aftonbladet – 23 april 1839, sida 2

begärt t en efskrift. RR —— Den icke serdeles talrika kretsen af utmärkta och om det allmänna förtjenta män, vart land äger, har åter förlorat en af sina mediemmar uti Protokollsekreteraren och Riddaren Her Pehr Aron Borg, som, efter en kort sjukdom, i går aflidit på Manhem å Djurgården, något öfver 60 år gammal. Herr Borg kan med skäl äknas till en af desse mensklighetens kämpar, som egna hela sitt lif åt hennes sak, och som hon derför vedergäller med sin hågkomst och sin tacksamhet. lir Borg började sin bana i itonungens kansli, der han genast väckte uppmärksamhet för sitt i flera afseenden rikt begåfvade förstånd. Utsigterna på embetsmannabanan syntes dock ej för honom serdeles lofvande, ty han lärer icke haft lyckan att tillvinna sig sin d. v.chefs ynnest, hvilken, tillfrågad, hvarföre han icke kunde befordra honom, säges hafva svarat: emedan Hr Borg gaf undervisning i musik och det ej gick an att producera en sådan person bland en korps, som till större delen bestod af förnäma mäns söner. Den mekaniska och mera triviala verksamheten med expeditioners renskrifvande var dessutom icke Borgs sak; hans hjerta brann af begär att på ett mera omedelbart sätt gagna sina medmenniskor. Han började derföre redan för 32 år sedan, år 4807, ett försök till blindas och döfstummas undervisning, efter Abbe de LEpctes principer, hvarmed han redan år 4809 hunnit så långt, att en offentlig examen kunde med hans elever företagas å Börssalen; och detta skedde med så mycket bifall, att Ständerna anslogo ett årligt understöd åt det nya institutet, hvars föreståndare Hr Borg blef och hvilken befattning han bibehöll ända till sin död, med undantag af en kort tid, då en annan tillförordnades, en följd af något missförstånd imellan honom och institutets d. v. beskyddarinna, Drottning Hedvig Elisabeth Charlotta. I sednare åren utvidgade han inrättningon äfven till en anstalt för sinnessjukas vård och botande. Man kan med skäl säga, att Hr Borg hade en naturlig fallenhet för de vanlotitades behandling, hvilkas vård han åtagit sig och hvilken fallenhet äfven erkändes af dem. Dessa varelser, som dels stå på den lägsta skalan bland förnuftiga väsenden, dels under dem, ledas, nästan likt djuret, med hvilket de äga närmare förvandtskap, än de talande och tänkande, till en stor del af instinkten, och denna anviser dem hvem de företrädesvis böra hörsamma cch sluta sig till. En sådan var Borg. Det var högst intressant att se, huru väl han kunde göra sig förstådd af de döfstumma, huru han kunde för dem göra skadliga ganska abstrakta föreställningar, som det nästan synes oröjligt att iovhämta utan hörselns och talets biträde, och huru de sinnessvaga nästan machinmässigt efterkommo hans vinkar, hans råd, ehuru han ej tycktes cilva dem i annan form, än hvar och en annan skullo gjort det, allt en följd af hans djupa studium al menniskosjälen och haus ovanliga kunna intränga i de förmaga serskilda idcer och föreställningar. Fill har han uppfunnit .en skrifmackh in, oändligt öfverlägsen den Parisihäsla I sill slag ska och troli g iska anlag och uppträdde c hade utmär ofta med mycks visor och n Ira nJånz steom föriattare a Cia man icke alltid deri igenslående blixtar, hvilka äro den äva de dereinot utmärkelser, så äg och fulländning i formen. iska slaget. Ifan brydde sig utgtiva några samlade diklid för mycket upptagen, honom endast en rekrehufvudsak IT sitt TS umen al de gladaste och älskvärdaste menniskor, man kunde lära känna, gästfri i sitt hus och lika hjelpsam och välvillig mot vänner cch bekanta, så långt hans förmå3a sträckte sig, som han i allmänhet var det hela men pstigheten. Denna förmåga ininktes lik f knappa ekonomiska tillginsar, hvilka ofta förorsakade honom bekymmer och förmörkade mången stund af hans lefnad. Ej blott fäderneslandet har dragit nytta af hans nit och verksamhet för vanlottade likars sak; äfven Portugal, dit han kallades att inrätta ett Institut för döfstumma, och der han för sådant ändamål vistades ett par år, förvarar hans z Ar Pfreg oo