Aftonbladet – 22 april 1839, sida 2

14 S. skiftesstadgan föreskrifves, han då icke må vara skyldig att, utan eget medgifvande, i nytd skifte vidare ingå, än som oundgängligen erfordras, för att bereda de öfrige delägarne så lämpligt skifte, belägenheten medgifver. Derjemte har Reg. förklarat, att dåde gode män, som blifvit utsedde för den socken eller det tingslag, der laga skifie eller annaniLandtmäteriförrättning skall verkställas, äro af jäf eller asnat laga förfall hindrade att i förrättningen deltaga, erforderligt antal gode män från annan närgränsande socken må kallas att dervid biträda, och att på lika sätt må förhållas, då inom tingslaget utsedda ledamöter i ägodelningsrätten äro jäfvige och domfördt antal gode män ej eller finnas ojäfvige. RE — Den starka kölden bröt sig natten mellan sistl. Fredag och Lördag genom ett starkt snöfall, som de båda sista dagarna återskänkt oss ett försvarligt slädföre. På många ställen, der blåsten drifvit ihop snön, var den öfver 2, aln djup. I går stod temperaturen mellan 4 och 6 grader i skuggan. I dag något lägre; kl. 42 icke mer än knappa 2 grader, med blåst och snöslask. — De talrika dödsfall inom läkarekorpsen detta år, som vi härom dagen tillkännagåfvo, hafva i går ökats med ännu ett: Hr Lifmedikus Widmarks, vid några och 530 års ålder. Hr Widmark var mycket värderad och anlitad, serdeles inom den förmögnare medelklassen i hufvudstaden. En rheumatisk feber, som slog sig till nerffeber, slutade efter en icke långvarig sjukdom hans dagar. — Från Götheborg hafve vi hört, att äfven Doktor Stille, en af de unge läkare, hvilka såsom studerande utvandrade till Polen, att deltaga i fälttåget derstädes, nyligen aflidit vid 50 års ålder. Hr A. Berwalds konsert. Mamsell Lind, Fru Gelhaar, Herr Lindström, Hr Dahlqvist, Mamsell Josephson, konsertgifvaren sjelf två gånger: se der åtminstone ovanligt många Artister att få höra i solonummer på samma konsert; och ändå dessutom 3 ouverturer! ! Bland de båda stycken, Hr Berwald sjelf utförde, har den första, en konsert af Viotti, ett ostridigt företräde i kompositionen. Den var genom sin rena och flärdlösa, men tillika lifliga och kraftfulla stil väl passande för exekutörens konstnärslynne, som tyckes egna sig för det starka, nästan passionerade föredraget. Den sede nare nummern: Variationer på ett thema ur Cendrillon, al Lipinski, är egentlicen en samling af bravur-saker, isynnerhet i den sista variationen med högst svåra arpeggier och oktavgångar, öfver hvilka Ilr Berwald på ett ganska hedrande sätt bade gjort sig till mästare. Mamsell Lind hade denna afton fitt till utförande Rossinis aria ur Tancred: aA! che non serve il piangere, Inutile Taffanno PRossinis likasom öfverhufvud den Italienska skolans saker passa icke egentligen för Mamsell Lind; Mozart och Weber äro hennes element; också var hennes exsekution något bristfällig, hvad broderierna beträffar. Så stor är likväl effekten af hennes rena intonation och kennes känslofulla och konstlösa föredrar, att hon det Oktadt förförde publiken till ett stormande bifall, i hvilket vi speciellt sigo flere gamla stränga konstkritiei deltsga. Aldrig har hon gifvit e ligt i i t t T 1 2 natur förmår öfver sina åhörare. — Af Fru Gelhaar fick man åter höra en vacker aria ur den Stumma; och publiken återht är med förnyadt nöje hennes utmärkta lätthet för konstens techniska nyanser, och huru hen nästan iekande utför de svåraste roulader och löpningar. — Den oändligt shöna arian: Ådla skuggor vördade fäder, utförd med Hr Lindströms stämma, kan numera kanske lämpligast benämnas en röst ur det förflutna; den oändligt vackra kompositionen deri kunde, såsom ett minne från Svenska theaterns nationella dagar, icke höras utan ett nästan vemodigt deltagande, som stycs ket också i sig sjelf är egnadt alt väcka. En adagio och rondo ur Beethovens ess-durs konsert, på piano spelad af M:lle Josephson, har ett par mycket sångbara motiver, men tillhör dock ej Beethovens största mästerstycken, M:l Josephson är redan en talang och blir säkert ännu större: instrumentet förekom oss dock såsom något hårdspeldt vid löpningar i de högre oktaverna, hvilka ej ville utfalla rätt distinkta. — Rochlitz poem: De första ljuden, med musik af Weber, deklamerades af Itr Dahlqvist. Det är en själfull målning af Skapelsen i dess början, men förlorar dock alltid bredvid Haydns