Aftonbladet – 20 april 1839, sida 2

Article Image
JR BET, AVI Pl, SUM LINIHA BCP aNICGNIN att refiektera öfver lämpligheten af de hårda straf. fen för öfverlastande afstarka drycker, lemnar rådstufvurättens i Amål förfarande med arbetskarlen Anders Lundberg. Den 24 April 4834 dömde rådstufyurätten Lundberg, att för femte gången fylleri straffas med ett half års arbete å kronans arbetsinrättning. Innan detta straff å Lundberg verkställdes, bade hån den 6 päföljande September ånyo befunnits af starka drycker öfverlastad och ställdes under nytt tilltal. Innan detta pröfvades och afgjordes, förpassade rådstufvyurätten bonom till Wenersborg, der han undergick straffet för, märk väl, den först åtalade och dömde förbrytelsen. Den 21 Juni 4835 blef Lundberg fri, och der 7 Mars 1236, således omkring 4 !, år efter anklagelsen och 9 månader efter Lundbergs lösgifvande företog rådstufvurätten pröfningen af det sednast angifna fylleribrottet. För detta dömdes ban åter till ett halft års arbete, samt dessutom för oljud och svordom på gata till 3 Rdr 46 sk. böter, som, i brist af tillgång, enligt utslaget bordt beräknas till 4 dagars fängelse vid vatten och bröd, men för hvilka det ådömda fängelsestraffet skulle ökas med 36 dagar. Detta utslag befordrades till verKställighet först den 21 September. Häremot förekom från J. O. följande talrika anmärkningar: Först bade rådstufvurätten dröjt omkring 5 månader med första utslagets verkställighet; dernäst innan första straffet blifvit verkstäldt dömt Lundberg för ett sednare brott af samma art, ehuru enligt Jag båda brotten bordt försonas med ett och samma straff; vidare uppskjutit pröfningen af det sednare åtalet och derunder befordrat första utslaget till verkställighet, samt utsträckt uppskofvet till icke mindre än 9 månader efter Lundbergs lösgifvande; ytterligare förvandist de ådömda böterne till fångelse med arbete, ehuru de bordt förvandlas till fängelse vid vatten och bröd, och slutligen uppskjutit verkställigheten af det sednare utslaget icke mindre än 6 månader, ehuru det ålade urbota ansvar. Borgmästaren och rådmännen anförde häremot, att Lundberg den ena gången då straffet skulle verkställas, ej kunnat anträffas, att kolera utbrustit i länshäktet och hindrat fångars emottagande, samt att nämnde sjukdom gifvit magistraten mycket att bestyra. Dessa ursäkter underkändes dock af Hofrätten, som dömde Borgmästaren att plikta 50 Rdr och rådmännen hvardera 8 Rdr 46 sk. samt alla gemensamt att ersätta kronan 22 Rdr 39 sk. 40 rst för Lundbergs underhåll i häktet. Lundberg hade afsagt sig alla ersättningsanspråk. Man kan åter ej neka att detta var godt pris för så många och till en del så grofva förseelser. Vid granskningen af fånglistorne för Örebro länshäkte fanns att en f. d. fortificationskassör Greiffe blifvit i häktet qvarhållen från den 6 Juni 4834 till och med April månad 4835, samt vidare att pigan Stina Cajsa Gustafsdotter, för oloflig bränvinsförsäljning undergått 6 veckors, i stället för en månads fängelse. Angående Greiffe, som blifvit från Götheborg förpassad till Örebro, skulle enligt nämnde listor, en skrifvelse från länsstyrelsen på sistnämnde ställe hafva afgått till kammarkollegium med förfrågan hvart Greiffe vidare borde förpassas. Då J. O. i Juni 4835 efterhörde denna skrifvelse i kollegium, befanns att någon sådan icke dit ankommit. Konungens Befallningshafvande i Örebro förklarade att denna försummelse tillkommit genom vårdslöshet hos kanslisten, som skolat expediera brefvet, tyckte dessutom att Greifre undertiden icke lidit någon nöd, och förmälde att K:s Bef:de väl vid eranskning af fånglistorna funnit det besynnerligt att Greiffe alltjemnt å dem qvarstått, men trodde att sädant härrörde från någon vidlyftig skriftvexlinrg mellan Kammarkollegium och K:s Bef:de i Götheborg. J. O. vände icke dess mindre sin embetstalan mot landssekreteraren, som borde vara ansvarig för expeditionerna och ej underlåta tillsynen vid länshäktena. Rörande Gustafsdotters qvarbållande 44 dagar utöfver lagliga tiden, förklarade K:s Befide att hon blifvit tre gånger för oloflig bränvinsförsäljning dömd till 20 Rår böter eller 2 veckors fängelse hvarie gång; att länsmannen varit nog oförståndig, att i passningen sommanräkna de serskilda fängelsetiderna, och fångvaktmästaren nog förgäten att cj före straffets verkställighet uppvisa handilingarne för landssekreteraren; men att ock både länsmannen och fångvaktmästaren erhållit aallvarliga föreställninpar, samt att X:s Bef:ide ej kunde tillräkna sig en händelse, som ej, utan en tillfällig granskning af fänglistorna på ovanlig tid, kunnat förekommas. J. O. anmärkte i afseende på båda förklaringarne att de deri förebragte orsaker ej lände till heder för ordningen vid länsstyrelsen samt att isynnerhet fångvaktmästarens tilltag att verkställa bestraffningar utan vederbörlig kommunikation med sina förmän utmärkte ett ganska vådligt missbruk, och slutligen att Landshöfdingeembetets uppgift röranle okunnighet om den Gustafsdotter ägångre bhestraffning funnes vederlagd af embetets egen an.eckning i fåvglistan. Hofrätten ansåg det hafva legat K:s Bef:de att göra anmälan om att de tre ;erskilda utslagen å Gustafsdotter skulle på en rång till verkställighet befordras, samt i allmänhet andssekreteraren att hafve tillsyn vid expeditiorerne och vid länsfängelset, hvadan Hofrätten pröfsade honom för den i båda afscenden visade förummelsen böra böta 83 Rdr 46 sk. Bko. Ersättingen till kronan hade redan blifvit i landträneriet nedsatt. TT äv län Af JA, a

20 april 1839, sida 2

Thumbnail