Ö JUSTITIE-OMBUDSMANNENS EMBETSBERÄTTELSE för åren 1836 och 1837. (Forts. fr. Nr 853). Före fortsättningen här nedan af vår anmälan om Hr JustitieOmbudsmannens berättelse, torde det vara lämpligt att, med anledning af det deri refererade och i förra artikeln beskrifna åtalet mot Landssekreteraren, Lagmannen Hoffman, erinra om en i detta åtal anmärkt oordning, som hittills temligen allmänt förekommit, nemligen försummelsen att ä vissa resolutioner ej utsätta beloppet af lösen, eller då denna ej bör erläggas, åteckna, attresolutionen är fri från lösen. Vi frukta, att ej på längre afstånd från de höga åklagaremakterna, än vid Svea HofRätt och Stockholms läns Landskansli, det fordom ej varit sällsynt, att kommunikationsresolutioner blifvit utan sådan påteckning utlemnade. Att den, som expedierar resolutionen, genom denna försummelse åsyftat någon vinst, bör i de flesta fall icke antagas; men der papperen, såsom t. ex. i HofRätten, utlemnas genom en vaktmästare, kan för denne alltid uppkomma en frestelse att af parter som ej känna taxan, beräkna sig sjelf en liten douceur för besväret, hvilket han ej gerna vågar, då lösens belopp är ordentligt påtecknadt. Då åklagaremakten nu en gång fått syn på denna oordning, torde denna serskilda erinran derom någorstädes kunna tjena till varning för framtiden. Bland de talrika åtalen mot domstolarne förekommer äfven ett mot Södra KämnersRätten här i hufvudstaden, för dess beryktade förfarande mot minderårige gossarne Berggren och Söderberg. Till en början hade nämnde KämnersRätt, den 435 Juli 4833, dömt båda dessa gossar, af hvilka Berggren erkände, men Söderberg förnekade stölden, att agas med ris i föräldrarnes närvaro, att af den tillgång, som vore deras egen, ersätta det stulnas värde, samt att såsom vanartige öfverlemnas till polisen. Gossen Berggrens moder, enkan Berggren, besvärade sig öfver detta utslag hos HofRätten och påkallade äfven JustitieOmbudsmannens talan mot KämnersRätten; men den andra gossens moder, enkan Söderberg, lät straffet gå i fullbordan. Imedlertid återfanns en del af det stulna hos tvenne förut ej angifna qvinspersoner, och HofRätten upphäfde då KämnersRättens utslag, i afseende på gossen Berggren samt återförviste målet, i afseende på honom, till ny undersökning i sammhang med ätalet mot nyssnämnda qvinspersoner. Vid denna undersökning nekade Berggren till stölden, men blef ånyo af KämnersRätten pröfvad saker och dömd, som förut, att med ris agas. Häröfver besvärade sig åter modren, enkan Berggren, och HofRätten förklarade, genom utslag d. 43 Okt. 1834, alt gossen Berggren ej blifvit lagligen förvunnen, och således ej heller kunde till ansvar fällas. — Hittills hade JustitieOmbudsmannen uppskjutit att låta utföra åtalet mot KämnersRätten, men den 6 Juli 4835 ingafs anmärknings-memorialet till Svea HofRätt. Deri åtalades HKämnersRätten för det den, genom sitt första utslag oiagligen dömt gossarne Berggren och Söderberg förvunne tili stölden, ehuru inga omständigheter styrkte Berggrens ofullständiga och sedermera återkallade bekännelse, och intet enda lagligt bevis förekom mot Söderberg, som dessutom alltstadigt förnekat stölden. Detta åtal mildrades, efter det KämnersRätten sig förklarat, så till vida, att Aktor hemställde till HofhRättens bepröfvande, huruvida KämnersRätten kunde ådömas något ansvar för den olagliga domen mot Berggren 43833, enär vid den sednareransakningen 4834 åtskilliga, väl icke fällande, men dock besvärande, omständigheter mot Berggren förekommit, men påstod 400 dalers böter för utslaget mot gossen Söderberg, utom ersättning, i fall sådan på hang vägnar äskades. Imedlertid inkom enkan Söderberg med en skrift, deri hon påstod 300 Rårs ersättning, den hon dock sedermera nedsatte till 200, och KämnersRätten anmälde, att en af de ledamöter, som i beslutet deltagit, under tiden aflidit. Häröfver dömde HofRätten, d. 23 Juni 4837 (således omkring 2 är efter åtalets början, och 4 är efter Kämn.Rättens första utslag), att Kämn.Rättens ledamöter ej borde stanna i något slags ansvar för sitt första utslag emot Berggren 48335, enär sedermera besvärande omständigheter mot den sednare förekommit, men att för utslaget mot Söderberg, hvilket HofRätten antog vara af coförstånd iiikommet, de som i beslutet deltagit borde böta 292 Rdr 40 sk. 8 rst. Bko; åt enkan Söderberg tilades ingen ersättning, emedan hon ej ingifvit räkning öfver sina rättegångskostnader och ej heller styrkt, alt sonen tagit skada af den aga han besommit. Man ser af föregående, att en oskyldig persons ch dertill med ett barns dömande till kroppsstraff, tan alla skäl, kunnat med obetydliga böter försovas, samt att Hofrätten ansett en sådan person overättigad till all ersättning, när den ej visat sig iafva genom bestraffningen tagit skada tillsin häl a.) Vi skola i sammanhang härmed anföra ännu tt par händelser — tagne bland flera andra och utan afsigt att derigenom lägga den ena mer än ) Ingen läkare lärer med visshet kunna på förhand bestämma den skada, ett barn både i psykiskt och fysiskt hänseende kan lida genom en Fo ee 8