Aftonbladet – 20 april 1839, sida 1

VRAÄNBRIAL. I Pärskammaren hade Hr Peld riktat några frågor till Marskalken Soult, rörande den ministeriella krisen. Deita gaf marskalken anledning att uppträda i tribunen, hvarvid han yttrade: Så grannlaga min ställning än är, så har jag likväl trott mig böra säga några ord i anledning af de till mig riktade frågorna. Förut måste jag likväl bemställa till Kammaren, huruvida en pär har rätt, att tillspörja en annan pår rörande fakta, som ägt rum utom denna Kammare, och om, till följe af en sådan rätt, den sednare pären, som icke bekläder något offentligt embete, äfven är skyldig att svara. Jag önskar, att jag vågade tala, för att kunna emot orättvisa beskyllningar försvara kronan, som, i anseende till personer oci saker, samtyckt till allt, för att vederlägga skändliga smädelser, som man med afsigt riktat mot den högsta platsen. HKunsiderationer af det vigtigaste slag hindra mig likväl, att utgå öfver det nu sagdas gräns, och jag hoppas, att Kammaren skall rätt uppskatta min tystnad, när jag tillägger: all jag ännu icke öfvergifvit det ärofulla uppdrag, Konungen anförtrott mig att fullgöra, tillsammans med mina aktningsvärda vänner., Hr Pelt ville imedlertid icke godkänna denna undflykt, utan ville veta, huru långt underhandlingarne avancerat; likaledes markis Dreux Brez, som beskyllde Pärskammaren att öfverlemna all makt åt den andra Kammaren Han önskade, att Kammaren måtte bedja Konungen göra ett slut på denna kris, som är så förderflig för landet. Då Hertigen af Montebello sökte vederligga honom, uppdrog han en skildring af Frankrikes nu varande belägenhet, som han framställde i de dystraste färger. Hertigen af Montebello uppstod likväl änuau en gång i tribunen och förklarade uttryckligt, att den nu varande ministeren skulle upprätthålla alla kronans företrädesrältigheter och motsvara alla fordringar. Man tycker sig eljest finna, att Konungen icke mer röjer samma skarpsynthet och säkerhet i omdömet, som på den tid han tog råd af Furst Taleyrand. Nu ser man honom dagligen rådpläga med sin syster, prinsessan Adelaide, hvars förstånd och liberala åsigter man låter all rättvisa vederfaras, men som man likg väl icke tilltror nog kraft och skarp blick, att vara en Konungs rådgifvarinna, helst i så brydsamma tider som de närvarande. Man har, i anledning af dessa konferenser, börjat mycket tala om det yttrande, som tillagts Eudvig Filip, att heldre vilja afsäga sig kronan, än sitt system, och en Parisisk korrespondent i den Engelska Spectator berätter, att man på en soirö hos Lafitte öppet diskuterat denna fråga. Det skulle då vara till Hertigens af Orleans förmån, som afsägelsen skulle ske. Huru än härmed må vara, tillägger brefskrifvaren, så är det ofelbart, att en afsägelse i verkligheten, om icke i formen, förestår, ty, i fall Kammaren påtvingar Konungen en sjelfständig minister, är det förbi med hans system. För öfrigt berättas det, att Hertizen af Orleans icke kunnat förbälla sig passiv vid allt, det som tilldrar sig honom så nära och som i så hög grad måste intressera honom. Sällsamma öfverläggningar och stormiga uppträden skola hafva ägt rum i Tuilerierna, och isynnerhet skall en häftig scen hafva förefallit emellan honom och Hertigen af Descazes, hvilken man anser som upphofsman till de fiesta händelser under de sista två månaderna. ENGLAND. I Underhusets session den 9 dennes uppsteg understatssekreteraren i kolorial-depariementet, Hr Labouchere, och anhöll om tillåtelse att få inbringa en bill, genom hvilken statsförfattningen på Jamaica skulle komma att suspenderas för en tid af fem år. Denna bill motiverade Hr Labouchere genom framläggance af en mängd dokumenter, hvilka han ansig bevisa, att de tvister och svårigheter, hvilka sedan längre tid tillbaka ägt rum emellan generalguvernören och kolonialförsamlingen, nu antagit en sådan karakter, att utomordentliga åtgärder blefve nödvändiga. Kolonialförsamlingen hade, såsom hekant är, förklarat, att hon belt och hållet ville inställa sina funktioner, emed ansåg parlamentet genom några af sina beslut hafva tillåtit sig olagliga ingrepp i ennes privilegier. Det var isynnerhet trin andra kammaren, House of Assembly, som oppositio