Aftonbladet – 19 april 1839, sida 3

stycke för vår scen, innan det blir fyra eller fem är gammalt. — MM —— Till Redaktionen af Aftonbladet! Då man i tidningen Aftonbladet ofta läser poetiska stycken, hemställer en gammal man med en ännu ung själ, om ej Red. skulle behaga meddela nedanstående sång, hvilken författaren af dessa rader for första gången hörde afsjungas af Studerande korpsen i Upsala för 46 år sedan, då han jemväl sjelf deri deltog. Såsom skrifven för och uppförd i en sådan större samling, torde den kunna anses utgöra ett slags historiskt dokument, vittnande om den tidens enthusiasm för det sanna ech sköna i frihetens sak, hvilket ty värr sedan tillintetgjordes för åtminstone ett halit sekel, genom de främmande makternas föreningar att utrota den nya sakernas ordning samt inhemskt split och förräderi å den ena sidan och å den andra genom de våldsscener, som en allmän misstänksamhet förorsakade hos det för sitt sjelfbestånd såsom nation fruktande Franska folket. En serskild omständighet af intresse är, att denna sång ägde till författare den både såsom litteratör och vetenskapsman lika frejdade Adjunkten Ekeberg, hvars namn lefver i kemiens annaler, men hvars skaldestycken äro vida mindre kända, än de förtjente för den klassiska skönhet, den rena stil och den milda anda, som råder i många af dem. I alla fall är, så vidt insändaren kan minnas, detta stycke icke upptaget ibland hans samlade arbeten, som äro utgifna af trycket, hvilket det likväl onekligen förtjente. Se här innehållet. VISA TILL FRIHETENS LOF. Första gången afsjunyen af Studerande Ungdomen i Upsala den 30 Januari, och andra gånger den 9 Februari 1793. Må vi oss ej längre betänka Vid ljudet af Frihetens namn, Att oss med förtroende sänka Uti hennes öppnade famn! Bevisom, att mennisko-själen Ej föddes att utan allt val Ätlyda, på gifven signal, De höga befälen. Må sällare känslor oss kalla Ur fördomars rysliga trakt, Det vilda förtrycket skall falla För snillets odödliga makt: Den skymningen, som oss bedrager, skall undan för morgonen fly: Naturen skall framträda ny I sanningens dager. Den rätt vi som menniskor yrka Skall ingen betaga oss mer: Det är en gudomelig styrka, Som Brödrg-föreningen ger. Ye den ibland jordens despoter, Som ännu förbjuder 089 ljus: Han snart under thronernas grus Silt vanvett begråter. J Store, som styrt oss af vanor Och än vågen svärja derpå, Att endast med ärftliga anor Kan ordning i staten bestå; Ack! om ni då framvisa ville Af Skaparens hand det patent, Som han er med födelsen sändt På dygder och snille. Naturen ej adelskap känner, Dess ordning är evig och sann: Hon vill att, som bröder och vänner, Vi allmänt omfamne hvarann: Må den, som bereder vår lycka, Z kraft af de gåfvor han fått, Bli älskad i rikare mått; Men ej få förtrycka.