Aftonbladet – 19 april 1839, sida 2

REVY AF TIDNINGARNE. Svenska Minerva, som är bekant att alltsedan en viss ryktbar omfamning bära en serdeles ömhet för allt, som på något sätt rör Hans Exce. Herr Justitie Statsministern, blef så bestört öfver de språkoch tankefel, som en af pressens organer för någon tid sedan upptäckt i Hr Justitie Statsministerns Kriminal-statistik för år 1836, att hon till en början helt och hållet förlorade målet och icke på länge kunde komma sig före. Till och med Statstidningens bakvända försök att försvara bockarna med det argumentet, att de till en del voro oförändrade öfverförda i berättelsen ifrån Underåomarnes utdrag ur Domböckerna, tordes hon icke taga under armarna, emedan det föll sig alltför tydligt, att om dumheter hade råkat inflyta i en och annan af dessa uppgifter, bland hvilka de flesta förmodligen blifvit uppsatte al unga gossar, som följa med på Ting, så var det derföre alldeles ingen nödvändighet att bibehålla dem i berättelsen, som icke är något simpelt aftryck af handlingar, utan har både namn och anspråk på att vara ett ordentligt redigeradt arbete. Imedlertid har gumman icke släppt saken ur sigte, utan ändtligen repat mod och, sedan det första intrycket nu fått sätta sig hos publiken, börjat ro fram med sina hjelptroppar. Den första häribland, som blef synlig i Tisdags, består af en Insändare, som försäkrat Minerva och hennes publik, att en resande utländning, som vistats i Sverge, ett Preussiskt Oberlands-Gerichtsrath och juris doktor, von Mihlenfels, som skall vara cen älskvärd man, och äga djupa kunskaper i flera saker, under aett dagligt umgänge, lärt insändaren känna, först och främst, churu mycket han värderade vår gamla lagbok, en stor del af våra institutioner, var fria yttranderätt, den säkerhet, som här omrärdar personer och egendom, m. m., och sedermera vid alskedet yttrat, allt till Insändaren: aLef lycklig, och tro, att det är hos Er bättre, än i de fiesta andra länder,, hvilket han också hade med detsamma grundligen bevisat; aty — hade han yttrat — J ären ändå, med edra brister, ett af de lyckligaste folk på jorden., I detta bevisningssätt — om man får taga Insändarens ord för äkta — ser man redan ett säkert prof på Herr Oberlands Gerichts-rådets djupa grundlighet. Men icke noug dermed. Bemälde Oberlands Gerichts-rath hade cen dag chos Insändaten sett ett exemplar af Justitie (Statsministerns embetsberättelse för år 1236 om lagskipningen och inteckningsförbillandet i riket. aHan studerade den begärligty och yttade derefter, aatt dessa (berättelser) c voro amästerstycken, som kunde tjena till mönster för en slik redogörelse i alla länder, och att de voro bragta till vida högre fullkoralighet, än de Franska arbeten, hvarifrån idten hemtats. Han öfverhöljde med beröm det nit och (den) ihärdighet, som sammanfogat det hela, och medtog derefter de exemplar, han läst, för att derefter bilda inom Preussiska ministerium ett dylikt årligt verk, — — — Då häraf covonaas att änstuderandet af hare.