Aftonbladet – 18 april 1839, sida 3

I AOC MA SfEf Sf VIFT MSSVMAS SVveteREr MAL fet gre insänd artikel, ämnad att vederlägga en annan dylik från samma ställe, hvari påstods, att liqviden för lefvererad saltpeter ej kunnat ske å bestämd tid, emedan medel dertill ej på bestämd tid från Saltpeterkomiten ankommit. Redakt., som med uttryckligt tillkännagifvande att vederbörliga handlingar för uppgiftens bestyrkande felades, intog densamma för att derigenom tillvägabringa en förklaring, skulle med nöje lemnat en plats för den sista insändarens, om denna innehöll först och främst ett bestämdt och tydligt motsägande af besagde uppgift, och för det andra något bevis att styrka det med, hvilket varit så lätt att anskaffa. Red. kan således blott nämna, att Ins. väl bestämdt motsäger den uppgiften, att saltpeteruppbörden äfven för Umeå län skulle varit till Umeå inlyst, men erkänner straxt derpå, att medlen från saltpeterkomitten ej i rätt tid ankommit, och yttrar sig sedan så obestämdt angående frågan huruvida leverantörerne fått liqvid eller ej, att rörande denna ena hufvudpunkten ingen upplysning erhålles. — En i dag till Redaktionen insänd uppsats, i anledning af artikeln i gårdagsbladet rörande ångfartyget Malmös reseturer från Köpenhamn, skall med första blifva införd. Jemte en summa penningar, af 26 Rdr Bko, har nedanstående skrifvelse i går kommit Redaktionen tillhanda: a Till Utgifvaren af Aftonbladet! Uti Mm 73 af Tit. Tidning. för d. 28 nästl. Mars, har en berättelse influtit, hvaraf inhemtas, att Stentryckaren, Löjtnanten von Schceele dagen förut trädt i häkte, för att börja den kurs af nära 2!, år, han af domaremakten blifva ålagd att tillbringa såsom arrestant, dels på Stadshuset, dels på Waxholms fästning. Hr v. Scheeles brott bestod deruti, att han författat, tryckt och den 25 Januari 4837 på några ställen i hufvudstaden uppslagit de så kallade proklamationerna, deruti allmänheten uppmanades till ett högljudt yttrande af sin undersåtliga tillgifvenhet dagen derpå; och det utan att Hofkanslern förut fått något exemplar af proklamationen, på hvilken icke heller stentryckarens namn var utsatt, något som Tryckfrihets-lagen, hvilken skall tolkas efter ordalydelsen, visserligen icke föreskrifver. Böternas belopp, hvartill Hr v. Scheele dömdes och hvartill han saknade alla tillgångar, var så stort, att det, evalveradt till motsvarande fängelsestraff, gjort honom till arrestant på Stadshuset i fem veckor och på Waxholms fästning i 2 år och 3 månader. Eftersom nu Högsta Domstolen dömt Hr von Schcele till sammanlagdt något öfver 500 Rdr Rgs böter, måste man väl antaga, att han varit brottslig. Utan att resonnera öfver, huruvida icke detta brott, hvilket endast inneburit fel emot formaliteter af nog tvetydig beskaffenhet, hade bordt och kunnat försonas med mindre än ett flerårigt fängelsestraff, så är det ett factum, att det drabbat en familjefader, hvars hustru och barn nu sakna bröd för dagen. Detta får naturligtvis icke inverka på Domarens öfvertygeise och beslut, men den, som icke är domare, synes berättigad till helt andra konklusioner. Ledde af denna åsigt, få undertecknade anhålla, att Tit. behagade emottaga medföljande 26 Rdr Bko, och i Aftonbladet, utan uppehåll, kungöra, att de äro ämnade till början af en Subskription, till betäckande af Löjmant von Scheeles böter. Skulle Tit. vilja hafva den godheten att uppmana bemedlade medborgare till deltagande häruti, så kunde Hr y. Schcele kanske ifrån Stadshuset få återvända i skötet af sin familj, för att hädanefter, som hittills få arbeta för de sinas bergning. M. iJ. N. gifvit 40 Rdr, M. H. 6: 352, M. N. 6: 32, C. W. R. 2: 32; Summa Bko Rdr 26., Redaktionen anser så ömande omständigheter i alla afseenden förete sig i Hr von Scheeles sak, att det är en pligt att gå insändarnes önskan till mötes. Man kan, ehvad tanka man för öfrigt hyser om motivet med och anledningen till Hr von Scheeles förfarande, som han lolvat framdeles skola komma i dagen, icke underlåta fästa sin uppmärksamhet vid det ovanliga förhållandet med de lagrum, genom hvilkas tillämpning han blifvit dömd till ett bötesbelopp, hvars förvandling nu skulle ådraga honom ett dubbelt så långvarigt fängelsestraff, som om han I begått edsöres-brott. Utaf dessa finnas nemliigen tvenne alldeles icke till för stentryckare, l eimedan Tryekfribets-lagen endast angår bokI tryckare, men deremot för stentryckare hvarI ken föreskrifver aflemnandet af det tryckta till I Hofkanslern, :eller trycknings-ortens och stenItryckarens namns åsättande; och den tredje en Polis-kungörelse, af år 48435, står i rak strid I med grundlagarne och har på ulaglig väg tillkommit, enär den inskränker en genom Tryckfrihets-lagen gifven:rävtighet,: och stadgar påföliden af en straffbestämmelse, båda delarne