TURKIET. En skrifvelse från Konstantinopel af d. 43 Mars, således af lyenne dagars äldre datum än de sednaste underrättelserna från denna hufvudstad, innehåller åtskilligt af intresse för bedömandet af sakernas närvarande ställning i Turkiet, hvarföre nämnde skrifvelse här nedan meddelas in extenso. acRörande det krigslarm, som nyligen här uppstått, förtjena följande detaljer att meddelas, såsom liggande till grund för detsamma. Den krigslystne öfverbefälhafyaren för arvmdeen vid Taurus inberättade nemligen till den höga Porten, genom flere hastigt på hvarandra följande tartarer, att man förmärkt liflig rörelse inom Egyptiska armeen i Syrlen; och som han befarade att blifva öfverfallen, bad han om tillåtelse att få rycka fram till gränsen, och sätta sig i en sådan författning, att han skulle kunna tillbakavisa ett möjligt anfall. Dessa berättelser kommo de härvarande partier, hvilka längta efter krig, väl till pass, och det kostade ringa möda att öfvertala Sultan, hvars hat emot Mehemed Ali visar sig vid alla tillfällen, till allvarsamma åtgärder, såsom förberedelse till ett krig emot den hatade ståthållaren. Detta är förklaringen till de plötsligt anbefallda utomordentliga rustningarna. Men innan Porten ännu fettade ett bestämdt beslut, i afseende på de instruktioner, som skulle afgå till Hafiz Pascha, var den härvarande diplomatien redan i största verksamhet, för att söka förekomma det hotande utbrottet, och gjorde Porten allvarliga föreställningar. Isynnerhet utmärkte sig Lord Ponsonby genom sina bemödanden i denna riktning; Hr Butenieff, som serskildt togs till råds af Porten i detta hänseende, svarade: att han ville inhemta sitt hofs befallningar rörande denna angelägenhet, men att han för öfrigt ansåg sig böra förklara, att det förekom honom högst osannolikt, att Mehemed Ali nu, då han aflägsnat sig så långt från Syrien, skulle hafva för afsigt att låta angripa Turkiska armdåen, och det tvertemot alla de Europeiska stora makternas uttryckligen förklarade vilja, hvilka formligen satt sig emet hans oafhängighets-planer; att således en diversion af Turkiska armdeen icke syntes tillräckligt motiverad, och blott skulle framkalla en konflikt, hvars följder lätteligen skulle kunna blifva högst förderfliga för Porten, emedan de stora makterna, då de sågo att Porten provocerat fiendtligheterna, svårligen skulle taga henne i skydd. Fransyske ambassadören skall hafva yttrat sig på lika sätt; i hans note skall det till och med heta: att rikets tillvarelse genom ett krig skulle sättas på spel. Alla sändebuden hafva ytterligare bestämdt förklarat, att fredens upprätthållande vore alla de Europeiske makternas vilja. Porten synes härigenom hafva blifvit temmeligen botad för sin krigslystnad, fastän berättelserna från armeen ännu fortfara att låta högst krigiskt., I afseende på hvad sista punkten af föregående bref innehåller, bör märkas, att de tvenne dagar sednare underrättelserna från Konstantinopel, af hvilka en kort resymt meddelades i gårdagsbladet, bestämdt motsäga hvad deri yttras. Sultan, som bland många andra svagheter äfven har den, att tro på ofelbarheten af sin makt, ehuru händelserna kunnat lära honom helt annat, skall helt och hållet styras af Kapudan Pascha, som jemnt manar till krig, för att, såsom han hoppas, få inlägga ära. De stora makternas ambassadörer sökte på allt sätt motarbeta Kapuden Paschas planer, men hade icke förmått aflägspa en man, som förstått att fast innästla sig i Sultans gunst, och visste att beherska honom. Det är således sannolikt, att den allra ringaste benägenhet för krig hos Ibrahim Pascha leder till fiendtliga utbrott i Asien. PERSIEN. Engelske ambassadören i Konstantinopel, Lord Ponsonby, hade i medlet af förra månaden erhållit underrättelser från Persien, hvilka gingo till omkring slutet af Februari. De innehöllo den vigtiga nyheten, att Schacken, efter Engelske ministern Macneils afresa, plötsligen anbefallt ett allmänt uppbåd. Han ämnade begifva sig till Tabris, som ligger åt gränsen af Asiatiska Turkiet, för att der samla en arme, af 40,000 mean. Det troddes, att Schacken och Mehemed Ali, hvars trupper ryckte emot Bagdad, spelade under ett täcke, och att en allians dem emellan blifvit afslutad. Denna underrättelse hade väckt stark sensation bland diplematerne i Pers. Schacken i Persien följde bestämdt främmande inflytande, och måhända blir det han, som kommer att tända minan i Orienten. FÖRENTA STATERNA. I London hade man underrättelser från NewYork af d. 40 Mars. Det bekräftar sig väl icke, att presidenten van Buren bestämdt beslutit att icke skieka någon extraordinär underhandlare till England, i afseende på gränsetvisten, men det tyckes dock, som ämnade han rätta sig efter majoritetens i kongressen åsigter, hvilka ej voro för någon extra ambassad. Hans budskap till kongressen, rörande händelserna på det omtvistade gebitet, samt den afslutade öfverenskommelsen emellan Hrr Forsyth och Fox, hade väckt starkt missnöje i staten Maine, och man trodde, att lagstiftande makten i denna stat skulle gilla guvernören Fairfields ätgärder, vidtagna i strid med denna öfverenskommeise. Städerna Bangor och Augusta i Maine liknade läger, och frivillige och krigsförnödenheter inträffade der alltjemt. En general Hodsdon hade med 900 man framryckt till Aroostok, der !an anlade befästningar, äfvensom en annan befälhafvare längre ned vid denna flod byggt förskansningar. Alla miliser, tam Incetällda cie till tienstoäring clicrkadac monact