Aftonbladet – 16 april 1839, sida 3

renhet, att bref på denna väg afgångne från Kö penhamn Måndags eftermiddag kl. 35 hitkomma på aftonen och, befordsade härifrån med snällposten Tisdagsmorgon, kunna vara i Stoekholm Fredags morgon och i Göthenporg redan om Onsdagen; och delta allt innan ännu posternas och Angfartygets gång blifvit efter hvarandra jemkade, då änrnu större fördelar kunna tillvägabringas. Det hela styrker den gamla satsen, att i hufvyudsaken intet nytt sker här i verlden. Hela skillnaden består i sättet. I fordna dagar, då ingenting kunde åstadkommas ulan genom skrån och gillen, stiftade man färjemanslagen i de Skånska städerna egentligen för att befordra posterna. Emellan Moalmö och Köpenhamn fortskaffades också postväskor på 1600:talet. De hafva nu hvilat sig omkring 200 år, men de skrån och gillen, de framkallat, stå ännu qvar, eller med andra ord, ändamålet har försvunnit, men medlet bibehållits. Utan tvifvel är den tid ej aflägsen, då den i flera afseenden onaturliga postkommunicationslinien öfver Ystad och Greifswald skall öfvergifvas och en mera rak och för Sverge vida mindre kostsam skall framstå, så vida nemligen handelsintresset, som bör i denna fråga med skäl vara det största likasom det är vandt att draga det tyngsta lasset, får uttaga sin rätt. — Samhället har förlorat en afsina pelare. Förliden Söndag afled Rådmannen, Häradshöfdingen Jacob Borg uti sin mannaålder. Efter en långvarig sjukdom och ett ärnu längre aftynande, upplöstes ett lif, som uteslutande varit egnadt åt verksamhet, medborgerligt nit och vänskap, alltid fritt från anspråk och egennytta. Efter att hafva på flera orter samlat insigter och erfarenhet, fick hans fädernestad skörda frukterna deraf. Både såsom Moagistratsperson och Borgareståndets ombud i härvarande Lånekontor utmärkte sig Häradshöfding Borg för oväld och orubblig rättskänsla. Hans okonstlade väsende fullkomnade honom såsom cen folkets man och allmänheten känner en odelad saknad. Lugn var hans lefnad, silla hans slut, och många vero de vänner som begråta hans förtidiga bortgång. Upsala den 43 April. Smittkoppor fortfara att hemsöka vår stad och orten häromkring. I början af svårare art och i några fall dödande, öfvergingo de snart till ett mildare lynne, hvilket de sedermera bibehållit. Länsstyrelsen och Läkarne hafva i tid vidtagit åtgärder, att efter möjlighet hämma eller inskränka farsoten. Skogvaktaren under Wattholma Bruk, Lundahl, omkom nära vid Salsta Lördagen den 30 sist!. Mars på det sätt, att Lundahl, stående vid ett träd, som han jemte en annan karl omkullfällde, blef af en större gren från samma träd ihjälslagen. — En annan olyckshändelse inträffade den 2 i denna månad. Torparen Anders Ersson i Tuna, Hjälsta Socken, sysselsatt med grustägt vid Arnåhufvud Sandgrop, blef af nedrasande grus alldeles begrafven. Folk, som vid tillfället och äfvenledes för grustägt voro närvarande, framdrogo honom liflös. (Upsala Corresp.) Gefle den 44 April. En vagnmakaregesäll, som härifrån hade begifvit sig till Tierp för att tillbringa Påskbelgen hos slägtingar, hade der kommit i något krakel med cen af. d. atjensteman eller med andra ord en afskedad lifgardist, hvilken så med sabeln undfägnade sin gode vän och — såsom det berättas blifvande svåger, att han genomhögg hufvudskålen ända i hjernmassan. Ett sådant bugg lärer förråda en öfvad hand. Också dog mannen innan kort på härvarande Lasarett af sin blesyr. Mördaren, som för närvarande skall vara en af ordningens handhafvare der i orten, lörer väl knappast kunna undgå ett strängt ansvar. (NorrlandsPosten.)