Aftonbladet – 16 april 1839, sida 2

För all icke tala om hans asigl al medborgarens blott subjektiva förhållande till samhället (en åsigt, som redan blifvit granskad, och för hvilken han troligen kommer att än ytterligare stå hett, äfven inför sina egna trosförvandter, så vida de vilja vara det ringaste konseqventa), vilja vi nu blott säga några ytterligare ord om det helt och hållet juridiska förhållande, hvari han vill försätta styrelsen. Intet klander, ingen opposition mot denna anser han kunna äga rum, så länge hon icke öfverträder konstitutionen. Detta påstående förutsätter, antingen att allt, hvad styrelsen skall företaga sig, är föreskrifvet i lagen, att hon icke har fria händer i någonting, eller ock att ivgen äger sälta i fråga, huru hon rörer sig inom det åt henne upplåt na område, endast huruvida hon går derutom eller icke. Huru orimligt det förra är, och huru det motsäges af all erfarenhet, det vet hvarje menniska. En styrelse, äfven den af kontroller mest omgärdade, har och mås:e hafva en stor mängd åligganden, deruti lagen ingenting kan föreskrifva på förhand. Hvad kan lagen t. ex. bestämma om diplomatikens gång? om degligen erforderliga ekonomiska åtgärder? om hundrade andra saker? Detta synes förf. också hafva senterat, då han, utom lagens bokstaf, äfven benäget inrymmer något åt anda och system. Men den anda, det system, hvarom han talar, såsom nedlagda i konstitutionen, kunna misstydas, om än bokstafven följes. FHvilken lag finnes, om hvars tydning och anda ioke olika meningar sökt göra sig gällande? Då således, enligt Hr A—dhs åsigt, opposition är detsamma som åtal för lagbrott, d. v. s. all opposition är otillbörlig, så länge regeringen icke går utom sin befogenhet, företager tydliga olagligheter, statskupper, och då öfverbevisning att hafva tUllåtit sig något dylikt säl lan bör drabba en regering, hvars verkningskrets är så vidsträckt, som t. e. den Engelskas, den Franskas eller i all synnerhet den Svenskas, och man till yttermera visso alltid har tydning och advokatyr till gin disposition; så inses också, hvart satsen, i fall den antoges, skulle leda, nemligen till upphäfvande af nästan all opposition mot regeringen. Hr A—dh anser, med ett ord, 107 8 i Regeringsformen stå der såsom en tom fras och den 406G:te ensam hafva någon tillämplighet. Om canmälningar efter 407 S8 — oppositionens rätta fält — 1yckes han hysa det begrepp, att de blot kunna angå brott mot grundlagens anda och system; han påtänker icke, att de skarpaste anmärkningar kunna äga rum om brist på all anda och systein. För detta sednare fall passar ingenting af hvad han uppstälier; och förmodligen är hans mening, att ingenting skall passa derpå. Han må nu reda sig härutur, huru ban vill; den uppställda satsen om blott juridisk förbindelse för den ena statsmakten skall, konseqvent genomförd, leda till följder, för hvilka hen skall bäfva. Blott juridisk gräns för förbindelser skall göra sig gällande älven representanterna; hvad desse lagligen äga göra, skola de vänja sig att göra; alla moraliska band, all förtroendets eller undseendets inverkan på förnåliandet melian regering och folasombud skola försvinna. Då den ene pretenderar 2it opåtalt göra allt, hvad lagens bokstaf tillåter honom att göra, skall den andre följa exemplet. Att t. ex. absolut vägre skatler, som annars anses såsom det yttersta, nästan revolutionära nödmedlet, skall bliva någonting alldagligt, sedan det väl en gång är erkändt, och hvar och en gör, hvad han får göra, utan att någon Opposition deremot äger rum. Ivar detta alt skall stadna, vet man väl icke så noga; ett af två måste det dock blifva: antingen skall endera af statsmakterna uppsvälja den andra och konstitutionen sönderbrytas, eller ock miste man taga sitt förnuft till fånga uch erkänuva, att Hr A—dhs theori är en galenskap, en tanketom frass Det förra, eller envisheten ati icke täla någon anmärkning emot någon inblandriog i sina bandlingar, så snart man cfter lag ägt handla, är modren till alla revolutioner; det sednxrse, eller erkännandet af de: moraliska tvånget att icke alltid vara, hvad man Acter, är konstilutionalitetens grund, son. aldrig ken ned läggas i lagföreskrifter. RS RR RÄTTEGÅNGSOCH POLISSAKER. — I förrgår på eftermiddagen hade en full bagaredräng utkoramit på sjön emellan Ragvaldshen aah Munkhron. der han mnedföll oenam den ,