Aftonbladet – 16 april 1839, sida 1

Iran Hamburg al d. I dennes. FRANKRIKE. Kamrarne öppnades den 4, icke al Konun(gen i egen person, utan af kommissarier, hvilka voro: i Pärskammaren den provisoriske sigillbevararen, Hr Girot de PAin, och i DeputeI radekammaren inrikes ministern Hr Gasparin, I Folket förhöll sig alldeles stilla, således faktiskt vederläggande Journal des Debatss förebråelse mot oppositionsbladen, att de sökte anstifta gatuupplopp. Några rop: Lefve kartan! som hördes här och der, blefvo obesvarade, och mängden skingrades, så snart den hunnit öfvertyga sig, att ingen konglig procession skulie äga rum. oo Samma lugn rådde inom Kamrarna. Pärerne valide genast, under Kansleren Pasquiers presidium, sina sekreterare och skred derefter till organisation ef byråerna, bland hvilkas presidenter man märkte Hertigarne af Orleans och Nemours samt Grefv Mole. I Deputeradekammaren blef deremot resultatet af dessa val fullkomligt motsatt. Det utföll nemligen helt och hållet till oppositionens fördel och blef i President Sekreterare 4 Byrån — Las Cases Vezun 2 — Passy Malville 3 — Dupin Roger 4 — Merlin Sahune 35 — Hermoy de Champlatreux 6 — Thiers Billot 7 — I Lefebyre Albert 8 — Leclerc Chasseloup 9 o Marskalk Clauzel Vivien. dessa 48 röster tillhöra endast 6 det ovilkorligt ministeriella partiet, hvaremot de öfriga 42, om man dertill får räkna Dupin. äro den Molcåska ministerens motståndare. Men hvad som måste ännu mer förvåna är, att bland alla dessa 42 oppositionsledamöter finnes ingen enda doktrinär, utan allesammans tillhöra venstra centern, eller rent af venstra sidan, såsom Hrr Roger och Clauzel. Denne sistnämnde är det Lafittska partiets förkämpe, hvartill man utsett honom, icke just derföre, att man tilltror honom några serdeles talanger, ulan emedan han äger denna charlatanism och denna skrytsamma käckhet, som är alla Gascognare egen och som så ofta gör effekt på massan. I detta hänseende är valens resultat högst intressant och låter förmoda ett likadant vid presidentsvalet. Rörande detta sednare äro tankarna delade. Man tviflar icke på, att venstra centern och venstra sidan skola förena sig om Odilon Barrot; dock har man på de sista tvenne dagarna börjat tala om att Dupin åter skall uppträda som handidat till denna plats. I sådant fall torde utgången blifva oviss och någon schism möjligtvis kunna uppkomma. Deremot är man icke säker om, hvilka de ministeriella skola ställa emot dem. Några tala om Hr CuninGridaine, somliga om General Jacqueminot, andra om Hr Duchåtel o. s. vy. Den sistnämnde är doktrinär, och i fall han föreslås, ger det styrka åt ryktet, att doktrinärerne, som nu mera se sig slagne ur brädet och åsidosatte, skulle ärna skilja sig ifrån koalitionen och slå sig tillhopa med de ministerielle, för att bilda ett s. k. konservatift parti. Om den nu varande provisoriska ministerens olämplighet och det ominösa i dess val, synes det vara blott en röst. Man anmärker, att af densamma äro 4 pärer, alla af Moles anhängare, 2 deputerade, ovilkorlige ministerielle och en embetsman, General Cubieres, som icke tillhör någondera Kammaren, men var den hufvudsaklige underhandlaren vid konventionen den 20 April 4832, rörande Anconas utrymmande. När härtill lägges, att Hertigen af Montebello, hvars förfarande i Schweitz väckte så mycken ovilja, fått en plats i detta kabinett, kan man någorlunda bedöma den anda, hvaraf det måste vara lifvadt, och det system, som tillsatt det. Imedlertid fortsättas underbandlingarne om bildandet af ett nytt, hvari man säges vilja inflicka Hrr Soult, Broglie, Humann, Passy, Sauzet och Teste. Att vilja ingå i detalj om gissningarna deröfver och de driffjädrar, som sättas i rörelse, vore imedlertid mera tröttande än upplysande. Generalsekreteraren vid inrikes departemen tet, Hr Edmond Blanc, har nedlagt sitt embete BULT VS Bland