Aftonbladet – 13 april 1839, sida 4

styrkt honom att afgifva den första oriktiga berättelseri om gerningen. Cajsa Jansdotter, åter förekallad, uppgaf, att hon i allmänhet lefvat lyckligt med sin man; att han före döden varit angripen af en svår sjukdom och blifvit absolverad samt att hon under sjukdomen med ömhet och omsorg vårdat honom. Hvad deiaktigheten uti Johan Perssons missgerning angick, försäkrade hon med ett fräckt leende, att hon icke ägt någon kännedom om Johans brottsliga förehafvande förr än efter dess fuilbordande, hvilket hon fått veta i Bråddbo. I öfrigt bestred hon med största köld sannfärdigheten af sonens och dottrens berättelse, samt fordrade under hån och skratt, att hennes barn skulle bevisa sina angifvelser, hvarvid hon vände sig till dem och utropade: adetta är lönen ni ger mig för alla de omsorger jag haft för er. Hon förnekade äfven, att hon någonsin innehaft arsenik. Lars Larsson och Anna Persdotter uppgåfvo dels, att de i Cajsa Jansdotters olästa skåp en gäng funnit arsenik, det Anna tillvaratagit, i afsigt att efter samråd med sin man, öfverlemna åt kronobetjeningen; men att skrinet, hyaruti de inlagt arseniken, blifvit uppbrutet och giftet derifrån borttaget, dels att vid underrättelsen om orsaken till Annas sjukdom Cajsa med hopknäppta bänder utropat: aGud ske lof! att jag icke har någon del deri! hvilket uttryck Cajsa, som bestred sannfärdigheten af Annas uppgift om arseniken, påstod hafva härledt sig ifrån hennes straxt fattade misstanka om sonens brottslighet. Rörande förhållandet med mannens död, förmälde Cajsa, att om Elg fått något gift, hade han, som under sin lifstid ofta brukade såsom medicin inta. ga arsenik till ett risgryns storlek, säkerligen före sin död intagit sådant, dermed han alltid varit försedd och vid sin död lemnat efter sig en del, som Cajsa Jansdotter haft förvarad i skåpet. På tillsägelse att förklara, huruledes detta af Cajsa Jansdotter nu erkända förhållande kunde stå tillsamman med hennes förut gjorda förnekande, att mnågonsin innehaft eller sett arsenik, innan hon fann det i Johans ficka, yttrade Cajsa skrattande: nu går det på tok för mig, samt erkände, att hon ailt ifrån hennes mans död innehaft arsenik, hvilket hon dock sedan förlorat, utan att hon kunde uppgifva hvart det tagit vägen. Rörande hennes aflidna yngsta dotters sjukdom, uppgaf Cajsa, att denna dotter, som varit tokig och plågats af lungsot, allt ifrån sin födelse varit utsatt för kroppsliga lidanden ända till sin död vid 40 års ålder. Med någon känsla af ömhet förklarade Cajsa, att detta barn, i anseende till sitt olyckliga tillstånd, ständigt varit henne kärt och att hon med serdeles omsorg alltid bemött och vårdat det; tillläggande med någon häftighet: adet må vara huru som helst med de andra, men Dog var jag öm om flickan., Straxt derpå anmärkte hon med sin vanliga kallblodighet, att detta yttrande ingalunda afsåg något begånget brott å hennes öfriga anhöriga. Under ransakningen angaf nämndemannen Erik Ersson Cajsa Jansdotter att hafva stulit 3 V, lisp hvetmjöl från bonden Erik Andersson; att hafva slagit Johan Persson, för det han nekade uppgifva sig såsom den der olofligen tillgripit mjölet. Caj sa erkände det förra, men nekade till det sednare ehuru sonen Johan förklarade äfven detta vara sant men som både tjufnaden och morden å mannen, mo. dren och yngsta dottren blifvit begångna inom Simtuna härad, förvistes undersökningen dit och företog: derstädes den 23 påföljde Juli. (Forts. följer.) ee