Aftonbladet – 13 april 1839, sida 4

ED UA MM, AME delte hön fisken å serskilda tallrickar och gaf bar-1: oen hvardera sin del deraf, hvilket modren förut : aldrig brukat göra, utan deremot alltid haft för vana att upplägga maten på ett större fat, derifrån sedermera hvar och en fick taga efter be-l. bag. Sedan barnen nu ätit, upplade modren!l: en stor portion af fisken på en tallrik, ställde den sedan på bordet och förbjöd barnen att röra den eller äta deraf. Sedan detta var gjordt, i sade modren åt Anna, att hon skulle gå ut och underrätta fadren om att middagen var färdig. Anna efterkom denna modrens befallning. Fadren kom derefter in, satte sig att äta, förtärde fisken och begaf sig sedan äter ut alt fortsätta sitt arbete. Efter en stunds förlopp återkom han och klagade öfver olideliga plågor i magen, hvarföre han icke kunde fortfara med arbetet. Modren började då gräla på honöm och med häftighet förebrå honom, att han så ofta vore sjuk och oförmögen till arbete. Då plågorne imedlertid tilltogo, gick fadren till sängs och angreps innan kort af våldsamma kräkningar, hvilka sedermera, med korta uppehåll, fortforo ända till hans död, som inträffade, efter hvad Anna ville minnas, påföljande dag om aftonen. Under denna tid hade fadren endast förtärt vatten eiler dricka, hvilket han dock snart uppkastat. Hela den dagen, då han afled, hade han synbarligen varit plågad af krampaktiga slitningar i magen och efter döden hade han fått gult svartigråa fläckar öfver maggropen och magen, samt så betydligt uppsvällt, att, då liket dagen derefter skulle tvättas, skjortan måste sprättas upp. Den sista tilldragelsen hade lifligare än förut framställt sig för Anna, då hon blef sjuk efter förtärandet af hyetebullarna och hon, som under fadrens sista plågor skött honom och ständigt varit bonom nära, påminnte sig, att hennes nu lidna plågor fullkomligt liknade fadrens, med den skilnad att fadren före döden blifvit blå i ansigtet. Ju mer Anna med sig sjelföfvervägde de omständigheter, hvarunder fadren för 8 år sedan och hon sjelf nu med lika symptomer insjuknat, desto säkrare blef hennes öfvertygelse, att hennes egen moder anstiftat båda dessa brott, fastän hon tiil detta sednare såsom verktyg begagnat sin son Johan, som i Annas tanka var alltför ung, enfaldig och beskedlig, för att kunna upptänka och utan medbrottslige utföra en sådan illgerning. Vidare uppgaf Anna, att det nui mera äfven vore för henne klart, hvad hon förut endast anat, att Cajsa Jansdotter 2:e år före Elgs död på samma sätt förgjort sin mor Cajsa Olsdotiter, hvilken äfven afsomnat i samma plågor, som i Elg och Anna lidit. Om denna händelse förmålde Anna foljande: Ungefår 2 år före Elgs död hade I Cajsa Jansdotters moder vid ett tillfälle, då Cajsa I varit frånvarande, på en resa till Fahlun, hastigt insjuknat och ett par dagar legat stundtals till sängs, i klagande öfver hufvudvärk. Sedan Cajsa Jansdotter morgonen derpå kommit hem, hade hon åt sin i mor tillagat ölsoppa, uti hvilken hon inblandat nåigot, som hon sönderstötte i en mortel. Anna, som jen stund derefter fick tillfälle att se morteln, ininan den af Cajsa Jansdotter blifvit rengjord, tyckte, fatt det, som deruti funnits qvar, liknade arsenik. i 5edan mormodren förtärt ölsoppan, hade bon en istund derefter blifvit angripen af häftiga kräkninigar, hvilka nästan oafbrutet fortfarit till hennes, äefter hvad Anna mindes, dagen derpå timade död; hennes kropp visade samma tecken af förgiftning Asom fadrens. Cajsa Jansdotter, född den 40 Oktober 4794, lång btill vexten, med mörkt hår och djuptliggande ögon, samt starkt markerade anletsdrag, berättade som följer: Lördagen den 38 sisilidne Maj erhöll Cajsa Jansdotter bref ifrån sin måg, Lars Larsson i Bråddbo, att Annas sjukdom blifvit häftigare, eller, att Anna blifvit så sjuk, att man fruktade för hennes lif. Cajsa Jansdotter beslöt då att genast resa dit, men ftillagade förut en ost, för att medtaga till dottren. Straxt efter middagen begaf sig Cajsa Jansdotter på vägen till Anna, tog med osten och köpte unÅder vägen till Sala 3 stycken franska bröd. Då Cajsa Jansdotter kom fram till Bråddbo, sutto Lars I Larsson och hans hustru vid eldbrasan. Cajsa Jansdotter var glad att se Anna frisk och stannade qvar hos dem om söndagen. Då fick Cajsa JansI dotter veta rätta anledningen till Annas sjukdom, och hennes misstankar föllo genast på hennes son, Johan Persson, som hon visste vara missnöjd och Jafundsjuk på Anna, för det hon skulle ärfva lika imed Johan. Dagen derpå begaf Cajsa Jansdotter sig hem. Efter hemkomsten förebrådde Cajsa Jansdotter genast Johan hans vansinniga försök att bringa Anna om lifyet. Då Cajsa Jansdotter började förebrå Johan, satt han tyst och gråtande och läste i bibeln. Då Cajsa Jansdotter förnyade förebråelserna, sprang Johan ut ur stugan och återkom ej före aftonen. Morgonen derpå undersökte Cajsa Jansdotter sin sons kläder, för att efterse, om han skulle hafva något gift qvar. Hon fann ock i kläderna ett papper, deruti var inlagdt ett ämne, som liknade det, som hon i Bråddbo sett blandadt i smulorna af hvetebullen. Cajsa Jansdotter, som sade sig aldrig hafva sett arsenik, gömde ämnet i väggen och framlemnade det sedermera till Landsfiskalen Berglind, då han, vid besöket hos henne, frågade henne, om gift funnes i huset.c Johan Persson, som återvunnit sinnesstyrka och redighet, upprepade nu sin förrberörde bekännelse och bad, att systern måtte förlåta honom; men som han syntes mycket upprörd och kastade rädda l. blickar omkring sig, i synnerhet på modren, hvil-l. ken skarpt betraktade honom, företogs förhöret med Johan för lästa dörrar, sedan han förut fått lugna sig. Johan förklarade då, att han vore oskyldiga, alt hans mor, Cajsa Jansdotter, flera gånger föreställt honom den orättvisa, hans fader genom sitt testamente begått emot honom, retat bkonom till hat och afund emot hans syster Anna och derefter förespeglat honom möjligheten, att Anna och hennes man, såsom ägande lika lott med Johan uti ..:dels mantalet i Härfta, skulle, efter Johans utlösande, blifva ägare af hela hemmansdelen, och föreslagit Johan att gifva Anna gift, det Cajsa äfven öfsverlemnat till Johan, med föreskrift om dess användande, Denna föreskrift hade Johan sederI mera, på sätt han förut uppgifvit, jemväl efterkommit. Af fruktan för modren och till följd afl. den smärtsamma känsla, han erfor vid att uppenmm åa mr oo äv