Aftonbladet – 13 april 1839, sida 3

j Rörande sitt begångna brott, uppgaf Johan PersIson först, alt han, som i det ofvan omtalade ärenI det velat besöka sin syster och svåger, af sin moIder erhållit en half kalfost och en bulle af rågmjöl, att, såsom en skänk, medföra; att han, under vagen till Sala, förskaffat sig arsenik, för att dermed muntra sina hästar, lagt denne i en hel och en half hvetebulie, gifvit hästen ena hälften, och sedan af misstag en hel och en half af de förgiftade bullarne åt systern, hvilken han aldrig tillämnat något ondt. Erinrad, att denna berättelse icke vore sanningsfull, försäkrade Johan, med sorgbundet utseende och tårar i ögonen, catt han icke velat sin syster nägot ondt,, men förmåddes slutligen att, under en stark sinnesrörelse och högljudda soyftvingar, erkänna, det han blandat arsenikgift i hvetebullarne, för att dermed skada systern. Såsom arledning till brottet, uppgaf Johan vidare, att han länge till sin syster, Anna Persdotter, hyst afund och förtrytelse, för det hon genom ett testamentariskt förordnande efter deras aflidne fader, soldaten Elg, blifvit tillagd lika arfsrätt med Johan, och att han nu på en tid haft denna känsla af afund lifligare för sig, samt fruktat, att Anna, som var gift med en driftig bonde, möjligen kunde komma utt besitta föräldrarnes i lifstiden ägande 4 8:dels mantal i Härfsta, hvilket hon och hennes man eckså någon tid förut brukat. För att förekomma detta och stilla sin oro i detta hänscende, samt förskaffa sig ensam besittning af hela åttondels-hemmanet, hade Johan fattat uppsåt att gifva systren gift, hvilket skulle, om icke genast döda henne, åtminstone grundlägga en sjukdom, som, i förening med den lungsot, hvaraf systren var bestärad, inom några år borde sluta hennes dagar; detta uppsåt hadg han utfört på det sätt, att han rest till Sala, der skaffat sig gift och blandat detsamma uti den hvetebulle, han gifvit Anna och hon sedermera förtärt. Då hela nämnden och den talrikt församlade mei nigheten yttrade mycken förundran öfver dennaf Johans berättelse och intygade, att han alltid medi flit och arbetsamhet förenat en hedrande vandel, samt Rättens ordförande, med anledning deraf, föreställde Johan otroligheten deraf att han, om hyilken både nämnden och hela menigheten så fördelaktigt yttrat sig, kunde umgås med tanken på eit så groft brott, utan att dertill af annan person blifvit förledd, föll Johan åter i en sådan rörelse, att Domstolen måste afbryta förhöret, och under de flere timmar, som förgingo, innan Johan Persson återvunnit sinnesstyrka och redighet, företaga vittnenas afhörande. Enkan Söderqvist, hvilken idkar bageri-rörelse, berättade blott, att Cajsa Jansdotter, i April mänad, en gång köpt 3 hvetcbuliar, och en vecka derefter 3 franska bröd, samt båda gångerna talat om sin dotters bröstsjukdom. Viitnet igenkände ock, att cbrödet, som förevistes, var af vittnets tiliverkning. Lars Persson i Brådådbo berättade följande: Andra Böndagen, den 6 sistl. Maj, åtföljdes viltnet och Anders Jansson till Lars Larsson, för att taga sig hvardera en sup bränvin. När vitlnet kom dit, såg han Lars Larsson och hans hustru, Anna Persdotter, samt modren, Cajsa Jansdotter, och pigan,f Johanna Andersdotter, fårdige att sätta sig till bords, för att äta middag. Sedan måltiden var slutad, gick ARrna ut, men återkom straxt med en tallrick, på hvilken låg cit papper, deruti bitar och smulor efter en hyctebulle funnos. Anna vände sig då med tallricken till modren och yttrade: ae, sådan måltid ni skänkt mig, jag tror pi vill ataga lifvet af mig. Cajsa Jansdotter svarade nBågot vredgad: aNej, det är ej från raig, om ej gosasen varit så dåraktig; jag skickade endast en råg-å abulle och en half kalfost. Vittnet gick nuj fram, för att se på brödet, och märkte då, att det fanns arsenik-emulor bland brödet. — När så väl Anders Jansson och dess hustru, Christina Bernström, som pigan Johanna Andersdotter, bekräftade denna berättelse, med tillägg, att Anna yttrat: niser pu, huru min mor förut burit sigåta, och hon har förut tagitlifvet af sin mana, Anna Persdotter tillspordes om anledningen till dessa yttranden och berättade först, huruledes hennes mor, Cajsa, nästan oupphörligt, så långt Anna kunde minnas tillbaka, utfarit i bittra ord mot sin man, Elg, som var godsinnt och arbetsam; huru Caisa dervid stundom yttrat den önskan, att mannen måtte dö, och flere gånger sagt: om jag hade att bjelpa honom med, skulle jag göra så, att det snart kunde bli slut, samt slutligen huru detta allt gifvit Anna an-E ledning till den uppmärksamhet, hvarmed hon följt följande tvenne tilldragelser: En deg, kort före hans död, då hennes far varit ute på arbete i grannskapet, tillagade modren en grynvälling, den hon satte uti ett skåp i rummet, med uttrycklig varning till Anna att icke förtära något deraf. Mo-k: dren lagade sig derefter till att resa in till Sala, men tillsade Anna före afresan, att om fadren, medan Cajsa Jansdotter var borta, skulle kommat in och begära eller, såsom vanligt, sjell söka efier och taga sig mat, skulle Anna gifra honom grynvällingen. Sedan Cajsa gått bort, gick Anna till skåpet och upptäckte der af en händelse ett papper, liggande straxt invid spilkummen. Af nyfikenhet undersökte Anna papperet och fann derutiå inlagdt arsenik, hvars utseende Anna, som ofta sett sin mor innehafva sådant, ganska väl igenkände. Då Anna nu erinrade sig sin mors onda önsknringar och före afresan visade ovanliga omtankar för fadren, uppstod hos Anna genest misstanka om att modren möjligen kunde hafva i grynvällingen inlagt något af arseniken. Denna misstanka ökades ännu mer, då Anna upptäckte, att en i skåpet stående mortel samt den dertill hörande stöten voro hvita, hvilket Anna trodde härröra af sönderstött arsenik. För att förekomma all olycka, tog Anna derföre spilkummen och uttömde den deruti för varade vällingen å sophögen, då Anna på bottnen af spilkummen varseblef ett fint gråhvitt pulfver, som, efter Annas fullkomliga öfvertygelse, var arsenik. Då modren sedermera fram på dagen återkom, var hennes första fråga: hvar Elg vore och om han uppätit vällingen. Då Anna dertill svarade: nej, frågade modren med häftighet, hyar den tagit vägen. Anna föregaf då, att hon utslagit den bland skulornew och derefter tvättat spilkummen. Modren skyndade då till köket, derifrån hon uthar Aatkyulämhareta aoach Huttömde allteammane nå