Aftonbladet – 13 april 1839, sida 2

Article Image
Det felades ingenting, som kunde göra aftonen behaglig för gästerna: en rik eklärering, som återkastades af en mängd speglar, rummen serskildt draperade för tillfället, blomsterbuketter åt damerna och en profusion af små förnödenheter i toiletten, samt en souper med årstidens delikatesser, i hvilken de Danska restauranterna på Hötel Royal hade försökt hela sin konst. een JUSTITIE-OMBUDSMANNENS EMBETSBERÄTTELSE för åren 1836 och 41837. Denna berättelse, som är daterad den 30 November förlidet år, har en tid varit tillgänglig i bokhandeln och innehåller flera intressanta deltaijer. Justitie-Ombudsmannen säger deriy att han under sin tillsyn å lagskipningen och öfriga styrelseoch förvaltningsgrenar, inhemtat många anmärkningsvärda förhållanden, till en del af vigtigare beskaffenhet, de der alla, i ett eller annat afseende påkallat embetets utofning; hvartill kommit de af enskilde personer i sådana ämnen anförde klagomål, hvilka, särdeles den sednare tiden, ökats i samma mån, som en allmännare, i lagbundet samhälle tillbörlig, granskning af offentliga mynidnela förhandlingar inverkat på den individuella öfvertygelsen, och således alstrat ökade tvifvelsmål om behörigheten af deras åtgärder och beslut. Berättelsen har likväl, för att ej afvika från vedertaget bruk, blifvit inskränkt till de ärender, som under loppet af de tvenne uppgifna åren inträffat och nu antingen blifvit afgjorda eller åtminstone af första domstolen pröfvade. Bland dessa förekommer en stor mängd mil af det intresse för den praktiserande juristen, alt han ej gerna kan undgå att förskaffa sig exemplar af sjelfva berättelsen; men åtskilliga finnas äfven, som kunna tjena medborgare i allmänhet till upplysning om lagskipningens och administrationens tillstånd, och af dessa tro vi oss böra i korthet framställa ett och annat, innan vi öfvergå till berättelsens generella redogörelse. År 1829 angaf Karte-sigillate-ombudsmannen Åke Kull hos Justitie-ombudsmans-embetet, att lands-sekreteraren i Malmö län, Lagmannen Hoffiwan, ifrån början af 4821 intill sutet af 1827, dels, tvertemot expeditionstaxans föreskrift, uppburit sigillafgift för flera arter resolutioner, dels antingen icke alls, eller ock oriktigt karterat handlingar, samt utfärdat resolutioner utan alt åteckna lösen. Den 20 Mars s. å. 2329 remitterades denna angifvelse till Advokat-Fiskals-embetet i Hof-Rätten öfver Skåne och Blekinge. Under rättegången tillkommo nya angifvelser, så väl från Kull, som vidare angaf, att Lagmannen af allmogen tagit fördubblad, eller lika stor lösen som af ståndspersoner, låtit af rusthållarne uttaga 2 iRdr 42 sk. banko utöfver lösen för städsmålsibeviset, i flera andra uppgifna fall beräknat oriktig lösen och tillskyndat kronan förlust mejdelst underlåten kartering, som från v. Kronofogden A. P. Kiein, hvilken med bilagde expeditioner ville styrka, alt Lagmannen beräknat iför hög lösen för tillsammans 193 utslag. Seidan åtskilliga punkter af angifvelserna blifvit på en eller annan grund underkände, dömHof-Rätten ändtligen den 9 Augusti 1856, Lagman Hoffman att, jemte ersättnings utgifvande, böta, för de af Kull angifne och beviste Haglösheter, 5,200 Rdr Banko (Kull afsade sig isin andel i böterna, till förmån för Lagmannens barn), samt för de af Klein angifne 3180 Rdr, utom 20 Rdr för af en tredje person angifven felaktighet; i brist af böter, borde Lagmannen :undergå 28 dagar vatten och bröd. Oaktadt talrikheten och grofheten af dessa Lagmannens tnag, och den stora sannolikheten, att de bevista utgjorde blott en ringa del af de existeirande, har detta mål blifvit behandladt med den flångsamhet, att det ännu, då Justitie-Ombudsi mannens berättelse afgafs, således efter nära 40 får — hvilade under afvaktan af Kongl. Maj:ts nådiga pröfning. Huru ytterst overksam måste icke embelsmannakontrullen vara, då ett ofog, sådant som det afhandlade, kunnat i så lång tid offentligen ibedrifvas, utan att blifva föremål för vederböirandes egen uppmärksambet, förr än en eniskild person företagit sig det äfventyrliga beisväret att frambringa en beifran. Efter berättelse skall denna person funnit sig nödsakad, tatt för detta ärende göra en enkom resa från i Skåne till Stockholm, och vandra omkring suppålicando i byråerne. (Forts.) o ) Densamme, som sedermera dömdes landsflyktig för en angifvelse mot Kommersrådet Lundgren i Ystad.

13 april 1839, sida 2

Thumbnail