Aftonbladet – 13 april 1839, sida 2

resa silt hufvud! Samhället hotas med en total uppoch nervändning! Hör ni inte redan de vilda ropen af avive la republique!, A bas le roi! Varom derföre förståndiga! förenom oss alt mota detta onda genom eftergift af ömsesidiga fordringar till hefrämjande al en försäkrad och ensam saliggörande statsform under tronens heliga palladium! I sjelfva verket hade man också utskickat några hurrabaser och polisagenter i trasor, som vid tillfället af den nyss gjutna Julikolonnens transporterande till Bastilleplatsen svärmade gatorna omkring med ett par gamla skyrken på käppar, såsom fanor, och i Quartier Latin sökte värfva anhang på krogarna, för att skrika: aner med Ludvig Fitipl Upptåget misslyckades likväl fullkomligt, och om, såsom man påstod, det blifvit bekostadt med de styfrar, som hemliga fonderna lemnat öfriga efter bestridandet af de otaliga valintrigerna, så måste det medges, att besagde kassa haft en förtviflad otur i sina affärer. Åtskilliga af sjelfva koalitions tidningarna, mera lätt narrade och Bbortblandade, arbetade imedlertid helt oskyldigt denna taktik i händerna, derigenom att de på sitt håll ideligen beskärmade sig öfver det långa uppehållet med en ny ministers bildande, och yrkade i ständigt högljuddare ordalag ett slut på aden ministeriella krisen), någonting som de förskräckte vant sig alt anse för ett så ojemnförligt ondt, att de ofta vilja köpa sig fria derifrån för hvad som heldst, liksom icke en efterskänkt princip, en offrad öfvertygelse vore i det stora hela ett vida betänkligare. JIikväl är det mer än troligt, att just det olika språket af andra oppositionstidningar varit det, som slutligen väckte Thiers till besinning och lörmådde honom, innan inskriften af sitt namn i den nya ministeren, att äska den ytterligare kollation af de gjorda öfverenskommelserna, hvilken snöpligen föranledde hans afslag att inträda i kombinationen och upplöste denna innan den ännu hade vunnit laga kraft och sanktion. Kamarillatidningarne hafva, — nästan nog enfaldigt, — velat öfvertyga folk om att detta den Soult-Thierska ministerens missfall vore ett bevis för att koalitionen cicke vore iståndn att bilda ett kabinett, att dess styrka blott vore den att rifva ner, icke den att äfven i stället bygga någonting upp. Alltsammans bevisar likväl naturligen intet annat, än just jemnt och nätt, alt ingen kan göra det omöjliga. Något som hela verlden vet förut! Jag vill att du bygger mig en katedral, så stor som SanktPeters kyrka och Sankt-Pauls tillsammanstagna; men du måste inskränka dig inom dessa fyra kammarväggar, som jag utpekar för dig! hvarom icke, farväl!; eller adu skall gräfva åt mig en fyrkantig dam här i parken, men märk! intet intrång på min jord! om du förminskar dess areal med en enda tum, så är du olyckligl Se der det klyftiga problem, som den afgående Moltska ministeren stoltserar öfver att koalitionen icke kunnat lösa! Sålänge konungen föresatt sig att vidblifva till minsta tum de anspråk, den makt, det system, som Moleska ministeren låtit honom ogenerad ega, är ju intet annat kabinett möjligt än ett Moleskt, eller ett ännu mindre konstitutionellt. Och frigan är således ännu, den är det efter Soult-Thierska kombinationens upplösning tydligare än någonsin, och oaktadt Journal des Deåbats försäkran aLe roi cderan, korteligen denna: skall konungen ge vika, eller är det landet som skall göra det? Händelserna hafva låtit den framstå så utan omsvep, så väl begränsad, så hvad Fransonen kallar anette,, och den är derför af dubbel betydelse; den fordrar ett kategoriskt svar, och hvad detta för framtiden innebär, är antingen svart eller hvitt. Man skall då veta hvad man har att rätta sig efter. För allt hvad kammarillapressen svettats och än i dag svettas, att för verlden i all sin dag visa förträfligheten af mi-avrils-systemet och fåfängligheten af koalitionens sträfyanden, är det imedlertid otänkbart, att den Moltska ministeren i egen person för andra gången skulle uppstå från de döda. Så pass känner man väl de verkliga opinionerna inom den nyvalde kammaren och bur litet denna sedan elektionerne undergått någon förändring till följe af nyssnämnda sofförmaksjurnalers åtgöranden, att man icke med dessa samma namn af den 435 April vågar beledsaga åter en budgetsadress hos folkets ombud. Detta kanisanning, efter den utgång de nya valen fått, neppeligen ett enda ögonblick varit någons alfvarsamma mening. Trertom är det allt skäl förmoda, att man med den oult-Thierska kombinationen, på den fot man intill sista stunden hade den, var så belåten, dst med de för öfrigt ingalunda i grunden förändrade innerliga antipatierna kunde vara möjligt, och att man tagit sitt beslut att lida sjelfva den så hatade Thiers, förutsatt nemligen det han endast komme att be:agnas som en nödbjelp för minuten, en pro-: visionell tillflykt, den man vid första läglighet, seden man väl dragit parti af henne, skulle göra vig fri. För alt vara bildad ur koalitionens leder, kunde väl också icke gerna den ifrågavarande kombinationen vara mindre revolutionär och öfverspänd. Thiers oförmodade skrupler och den deraf föranledda brytningen kommo således i det hela mera iila än väl till pass för vederbörande. Och de så snöpligt strandade försöken af sednare mänge soes ENSE NSD RAN VOTERING