Aftonbladet – 13 april 1839, sida 2

so ooo cc AE oe 6 närvarande kammaren, — hetle det ide cgodan bladen — är endast ett näste af intriganter; det Franska folket är nog upplyst att inse, or a ru sakerna rätteligen hafva sig, och det kan icke fela att ett så estimabelt kabinett som cla Quinze Avril, skall i dess sköte finna ett billigande utan vilkor och en pluralitet utan bestridande. Skulle likväl det så föga tänkbara inträffa, att majoriteten vid ett nytt val utfölle till oppositionens fördel, — hördes cJournal des debats, säga i en viss mokant och fnysande ton — välan, i sådant fall, Gud bevars, måste konungen gifva vika! för ett så respektabelt utslag finnes ingen nåd! Le roi ctderal Nu ville det sig, som ni vet, så olyckligt, att det der vädjandet till folket slog gement illa ut för vederbörande, och detta oaktadt man har, om någonsin och någonstädes, cper fas et nefas sökt geno;ndrifva sina afsigter vid valen. Nå väll ale roi cedtral hördes åter den förträffliga kamariillatidningen förkunna, och i sjelfva verket innehöll det offentliga bladet kort derpå den Moleska ministörens saliga hädangång för andra gången. En hel hop folk blefvo härvid ofantligt upprymda och rusade sig med sanguiniska förhoppning sar, till dess de hvarken sågo sol eller måne längre, och en mängd af koalitionens kämpar bland desse hängde lagerkransar kring sina vapen och fyllde luften med sina segersånger. Cheferne för den nu uppträdande SoultThierska kombinationen ansågo sig härefter fullkomligt säkra om Ludvig Filips förändrade åsigler och sympathier. eHan är vår!e hette det, enu skall allting gå förträfligt, och i glädjen sågo de icke så noga på, huru mycket deå sin sida gåfvo med sig, huru mycket de småningom å landets vägnar prutade med sig på de fordringar, hvilka tydligen voro från början uttryckta genom de nya valen. De visste icke huru väl de ville, blott för att en gång blifva riktigt ense med den adjupa tanken,, och sedan tillika med dem i sublim samdrägt styra riket och lyckliggöra de goda Fransmännen, så som ännu ingen varit lyckliggjord. Under allt detta ägde likväl någonting högst besynnerligt RR rum. De förra kamerillatidningarna fortforol nemligen att från morgon till qväll utösa sin galla emot den nya ministeriella kombinationen, på samma gång denna tre, fyra resor om dagen var kallad till Tuilerierna för att rådslå med majestätet. En mängd pärsdiplomer blefvo — hvem skulle trott det! — utdelade till personer, tillhörande den ministers parti, hvilken genom utgången af de nya valen blifvit så högt förklarad ovärdig regementet och den konungen sjelf icke längre kunnat hålla uppe. Derjemte tillätos dessa för detta ministrar alt till höger och venster ännu i dödsstunden göra testamentariska dispositioner, bortgifva tjenster och utmärkelser till sina kreatur, personer, hvilkas meriter i sig sjelfva ganska tvelydiga, numera åtminstone tyckes icke böra offentligen belönas. Allt detta stämde icke särdeles väl tillsammans med den nya och förändrade impuls, som skulle blifvit gilven åt politiken å högsta ort. Ändtligen trädde en tidskrift, som är känd att ega sina inspirationer i dessa ämnen för hofvet och kamarillan, cRevue de Paris,, helt ogeneradt fram med det solenna förklarande, att ingen måtte inbilla sig, att ckonungen för rösten afett enda kammareval skulle afstå från den politik, han under åratal pröfvat såsom helsosam, och sett gillad af Europas öfriga makter., Fjällen föllo nu från ögonen, åtminstone på en och annan. Hvad är detta? — utropade man, — konungen låter i en sin organ förklara, att han ändtligen, öfverbevisad om att massan af nationen verkligen ogillar det system, som hittills blifvit följdt, ämnar agifva vikas på samma gång erfar man af en annan, att ckonungen ingalunda ger med sig, för någonting så lumpet som ett folkval. Täckes då högstdensamme skämta med sitt trogna folk? Det är således i fråga om den nya ministerens bildande endast ett ombyte af personer, som från samhällets höjd åsyftas, icke det af principer! Det är således tydligt, att cla miAvrily ingalunda är så död som den gör sig! Man vill blott för ögonblicket, mtd namnen Soult och Thiers, mera populära än) Hrr Molts och Montalivets, slå dunster i ögohen på den nya kammaren, på det det fatala kapitlet om budgetens beviljande lyckligen och väl må expedieras, hvarefter man skall söka första tillfälle att göra sig af med dessa obehagliga nödbjelpare, för att åter kasta sig i armarna på den — femtondeapril-ministtren, att med den som förut styra land och rikel Alltsom pågra för illusioner mindre fallna tidningar började utreda och belysa detia förhållande, såg man nu å motsatta sidan försökas en taktik, som vid flera föregående tillfällen visat sig ganska verksam. Fruktande att man må hända verkligen icke agerat nog fint, och bekymrad för det möjliga fall, att koalitionens chefer, gjorda uppmärksamma al nyssnämnda belysningar, skulle oförmodadt antaga en mindre medgörlig och foglig ställBT a gg äg TE Tr Eg rn