Aftonbladet – 13 april 1839, sida 2

det af Ryska alliansen, om hvilken fråga både nu och ännu mer i dåvarande tidpunkt olika opinioner ganska väl kunde gifvas, utan det att, när Rysk-Engelska alliansen omfattades, de fördelar, hvilka dervid fästades såsom vilkor, icke blefvo betingade åt det allmänna, åt staten och fäderneslandet, utan endast åt Regentens person och dynasti I Freja för den 9 dennes behandlas boken: Bidrag till Sverges Historia sedan den 5 November 4840 med ett visst förnämt förakt, och artikelns författare, samme f. d. utgifvare af Argus, säger sig deri skola ådagalägga, att cbidragen icke gå till botten med systemet, samt att också i dem sanningen icke blifvit nog öppet och framför allt icke nog fullständigt utsagd. Att författaren icke gått till botten, enligt Argi mening, är ganska möjligt, emedan han kommit upp derifrån; att sanningen — så vida dermed menas facta — icke blifvit nog fullständigt utsagd, är också mycket möjligt, ty i stället för de 70 ciler 80 sidor, som detta ämne i boken intar, kan man gerna derom fullskrifva 7 eller 200, och hvaför icke ännu tio gånger så mycket, helst då man har tillgång till de icke offentliggjorda diplomaliska handlingarna, hvilket författaren saknar, men som det är att förmoda, att utgifvaren af Årgus eger i sina händer. Iittills är likväl 1842 års politik fullständigast behandlad i den ifrågavarande boken; dess författare medger deri uttryckligen, att man kan vara af olika tankar om hvilkendera alliansen var för Sverge fördelaktigast, och sysselsätter sig blott i förbigående med granskning af fördelarne å ömse sidor. Hvad han deremot hufvudsakligen sysselsätter sig med, är en pröfning af hvad som vid nämnde tidpunkt gjordes för Sverges nytta, hvad ersättning Sverge fick för Finland, hvad frukten blef af mötet i Abo, och resultatet af denna undersökning är, att frukten för Sverge blef — alldeles intet (se sid. 405). Då fört. erkänner, att ämnet kan behandlas fullständigare — ty fullständigheten har ingen regel och ingen gräns, utan kan, efter hvars och ens smak och tålamod, utsträckas ända i oändlighet — måste han deremot bestrida insinuationen, att sanningen i dess skrift icke blifvit öppet utsagd. Alla de handlingar, förf. känner, och dem han ansett för ändamålet behöfliga, har han dels citerat, dels hänvist till. Men sanning inför lag och offentlighet är ej annat än det, som kan med lagliga, eller åtminstone fullt moraliskt öfvertygande bevis, styrkas. Han har derföre inskränkt sig till endast sådana facta. Hvad som möjligtvis af ryktet eller insinuationen kunnat hviskas i detta eller något annat fall, kan ner han icke och eger ingen rättighet att känna. Beskyllningen, att sanningen ej blifvit öp pet utsagd, står således, intilldess hon bevises för Argi räkning. Stockholm d. 42 Apr. 18539 Författaren af Bidrag till Sverge. Historia efter den ö Nov. 1849.