Verkstad. (Slut fr. gårdagsbl.) Vi se, huru uti andra länder sjelfständigare machin-verkstäder, än denna, gå öfver ända, troligen emedan de utsträcka sin verksamhet utöfver sin förmåga, eller råka att få flera medtäflare, eller annan konjunktur, är de hade beräknat. Vi se huru, i denna stund, den största och sjelfständigaste af alla Verkstäder på kontinenten väger emellan att falla eller stå uppe, oaktadt enorma penningsummer för tillfället inkastas i dess rörelse, för att uppehålla den — och kunna vi ej taga för gifvet, att dessa verkstäder varit bättre, och med mera sakkännedom i plan och förvaltning, organiserade, än vår nu är; att de, såsom ensamma föremål för sina ägares bemödanden, varit omfattade med mera kraft och större intresse än vår, som utgör en bisak, om hvars behandling, syftemål, ja Jtill och med uppehållande ägarne sjelfva icke varit eller någonsin-kunna blifva ense, just derföre att den utgör em bisak. Bör då Direktionen, vid betraktande af alla dessa omständigheter, och still trots (af alla de varningar, som erfarenhet och omtanka i så rikt mått lemnar, åtaga sig att ansvara Bolaget för framgången af en så vidt utseende sak, som denna, osk tilltro sig avt leda den till! vinst för Ägarne oci för Kanal-verket —? Jag tror ej, satt jag med denna fråga sårar någon ibland 0s8Men måste icke våra Principaler tro, att vi icke 32 och icke förstå att bedöma: alla dessa svårigheter, eller ock antingen att vi tilltro oss att öfvervinna dem, eller beslutat att undandölja dem, om vi fortfara att med tystnad ås3 dem, eller ock med; vårt tillstyrkande leda Bolagev allt djupare in uti. dem. De åsigter, jag sagit mig friketen framställa om faran för detta Bolag, af att sålunda, utöfver förmåga och klok beräkning, utsträcka Verkstads-rörelsen, äro ej nya; de hafva, ehuru under annan form och annorluada utvecklade, än närvarande: förhållande gifvit mig anledning till, ganska ofta utgjort ett bekymmerfullt ämne för förra DPirektioners öfverläggningar och framstälmingar till: Bolaget. Redan år b829 visade, som vi sett, då varande Direktion, att den ansåg. oundgängliat sätta en snar gräns för Verkstadens vidare utvidgning, inseende med stort bekymmer, som protokollerna för det året utvisa, att Bolaget redan då hade ailtför mycket skuldsatt sig för em rörelse, som.endast genom vissa, då ernådda, gränser, var intressegifvande och kunde blifva vinstgirvande för detsamma. Sednare Direktioner hafva ofta yrkat på, att Verkstadens förvaltning måtte skiljas från Kanalverket, och rörelsen drifvas med de medel, som Verkstaden sjelf kunde inbringa, inseende att detta, efter den förryekning af dess primitiva plan, som ägde rum åren 1831 till 4233, vore lämpligaste sättet att förskomma dess.vidare utvidgning i Bolagets hand, der den rådande viljan, eller rättare, det vid Bolagsstämmorna rådande aktie-antal, alltid yrkade på: rörelsens fortsatta utvidgning med lånta tillgångar... Deis hafva de ock föreslagit Bolaget, att allvarlijen söka skilja sig vid Verkstaden, antingen genom arrende eller genom försäljning, och till och med att hellre nedlägga hela rörelsen, än att, med idkeligen nya skuldsätltningar,, utvidga den och drifva den utan förlag, och med. föga utsigt till sysselsättning — det vill säga: plan löst; så vida med plan för en sådan rörelse förstås. ett behandlingssätt, som medför utsigt till fortfarande vinst, och icke förer dess ägare i jörderfveta Så hafva de betraktat saken, och jag tror ej att deras öfvertygelse hos dem rubbats af den nödvändighet, för hvilken de sielfve måst gifva vika, eiler af de förhållanden med: Verkstadens behandling, som sedermera ägt rum. Vi sakna således ej, äfven inom våra 2gna transaktioner, väckelse och varning att sö os8s väl före; — varningar, som äro väl kända, bide inom och utom Bolaget; — och vi kunna ej förbise, att dessa varningar öka vårt moraliska ansvar för följderna af våra tillstyrkanden. Jas teser Mij. af alla dessa skäl, anledning att uppmana om hvar af Dircktionens Ledamöter, att till vårt Protokoll yltra Dess åsivter i det ämne, jay sålunda sökt utreda, och beiära, als vi, innan sådart akut, icke må fatta beslut om nå on detalj-frå. a, rörande Verkstaden. Troligen mötes jag af den genfrågan: Hvad skola vi då tillstyrka? Skela vi öfvergifsa denna vackra och nyttiga anläggning? Skola vi (örklara, att dess lokal gör den obegagnelig, att dess rörelse aldrig kan bära sig, att således Verkstaden är af in tet värde och Bolagets derpå nedlagda kostnader för alltid förspillda? — Sådana frågor hafva åts miastone förut varit gjorda, då man med dem velat framställa skäl, som man i sjelfva verkligheten saknat, för det system, man nödvändigt önskat följa. Men hvarföre söka anledning till dem, uti den framställning jag nu gjort. Gifver icke den sna. rare anledning att fråga: Hvarföre har man afvikit från Grefve von Platens primitiva plan med Verkstaden; hvarföre inledt Bolaget på en väg, der det kan tvingas att öfvergifva den vackra och nyttiga anläggningen; hvarföre vill man truga Verkstaden in i en tillverkning, för hvilken dess lokal ej är passande, och Bolaget i en törelse, som i dess band aldrig kan bära sig? Frågan hvad man bör göra, är imedlertid nu lättare att besvara, sedan man genom detta förfarande kommit till visshet om, hvad man icke bör göra. Man bör nemligen inse och cihäsna, att man hvarken bör eller kan, till vinst för Bolaget, fullfölja Verkstades