I ja, upptagit den punkten och uppmanat Hr — latt försöka vederlägga anmärkningen öfver der liknöjdhet om Sverges fördel, samt det våd liga af att ej äga en verkligt konstitutionel sty Ireise, hvilket så uppenbart framträder i den of vansagda uraktlåtenheten hos vårt kabinett. Mer detta är och blir i alla fall den vigtigaste Ipunkten, och den som framför alla öfriga kom. mer att betraktas af en framtids historia, såsom karakteriserande detta betydelsefulla tidskiftes politik, och Utgifvarens af f. d. Argus förklaring förtjenar således alltid att tagas ad notam. I frågan om reaktionen åter har samme Författare, uti sednaste numret af Freja, lemnat en högst märklig vändning åt sitt påstående om opinionens missnöje med tidningspressen. Han åberopar dervid, att han skall redan från början tydligen uttryckt dem meningen, som märkvärdigt nog äfven medgifvits i Minerva, wuatt recaktionen fcke utgått från ringaste sympathi för jcRegeringes eller dermed har något slags geamenskap, äfvensom att allmänna omdömet om Regeringen icke deraf kunde i ringaste mån sförändras. Men hvari bestod då missnöjet med tidningarne? Jo, menar han: Riksdager tillstundar ogh tiden är snart inne då det allvarsamt gäller att framdraga i ljuset regeringsåtgärdernas ozsh systemeås beskaffenbet, ty samhällets tillstånd är kommet derhän, att om räddning står att finna, denna icke finnes i några:af en tjenstaktig pensel målade framtidsluftslott, utan endast i sanningen, den rena, osminkade, fullständigt utsagda sanningen; och författaren afvaktar trygg denna tidpunkt. Det skall då visa sig, inför kompetente domar2, inför Natienens samlade ombud, om det är Aftonbladet eller författaren, som mest öppet och mest fullständigt säger sanningen och framlägger regeringssystemets verkliga beskaffenhet, och författaren skall då påminna Aftonbladet om hvad det nu behagat yttra. Författaren tänker hvarken krypa bakom Assessor Crusenstoipe eller Kapten Lindeberg, och huru nyttig särdeles den sednares nyligen utgilna skrilt varit och är såsom en nödhjelpsbuk för de astora, tidningarnas lilla opposition och såsom en frambogseringsanstalt för denna, så torde det likväl både då och dessförinnan bli tillfälle att ådagalägga, att äfven Bidragen till Sveriges historia sedan den ö Nov. 18410 icke gå tull botten med usystemet,, samt att också uti. dem sanningen ej blifvit nog Ööppet och framför allt ieke nog fullständigt utsagd. Ja! sjelfva Tegners — aden frisinnade Tegnersu — som han kalas — sista utfall mot Uudningspressen anser han askulle hafva uteblifcvit, om de stora tidningarna allvarligare, krafctigare och änvdamalsenligare hade fört opposiaaens talan och utiryckt det missnöje, som är eden alimänna känslan hos hela nationen.c Denna uttydaing förändrar naturligtvis i väsendtlig mån meningen af reaktionen, och det är då en skyldighet att utsäga, det förf. i Frevastående, att oppositionen i de större tidnia;sroa verkligen icke varit på langt när så prousersd eller följt systemet så nära på lHifvet, som lält hade kurnal göras. Detta gäller E synnerhet frågan om personerna, som blott sällan, och högst lindrigt blifvit vidrörda, om san jemför det med den strängbet, med hvilken p-eessen i andra länder dagligen följer sina ministrar: — vch hvilket rikt fält hade mau icke tikvil i detta hänseende här, mer än så många andra ställen? Men vi hafva alltid ansett bättre, att man i detta fall skulle kunna tillvita oss att gå för lindrigt, än för skarpt tillvä9, då man känner den ytterliga ömtålighet, som ännu hos en stor mängd äger rum för offentliga omdömen, och buru färdiga koterierna äro, att utskrika uppmärksamheten på de högt uppsattes personer såsom ett begär att wiigga vid nyckelhålet.w Det vore i alla fall önskligt, att Freja i sin mån gjorde hälften så mycket och ej emeiianåt dref på hakslag. Imedlertid se vi sannerligen ännu ej huru upplösningstillståndet inom Freja-byrån skall ställas till rätta. Det är värre än med upplösningstillståndet i Frankrike. Man ser, alt det doktrinära partiet, föreställdt af f. d. Reduktören af Argus, börjat undanträngas af —epartiet, som lärer kunna anses föreställa ett lane dumaocfsel avacs ANNeESsitioNnN. Den höänra cc; ja verkligen till en viss grad har rätt i sitt