Aftonbladet – 11 april 1839, sida 2

att Verkstaden genom dessa åtgärder skulle bringas till denna utveckling, som han med den hade åsyftat; och så determinerad var han, att icke någon mera kostnad skulle ä den nedlaggas, åtminstone af Kanalverkets medel, att hans, snart sagdt, sista åtgärd vid detta, honom kära verk, var, att försöka afsluta ett kontrakt om Verkstadens bortarrenderande på 30 år, som blef af honom och Direktionen under mycket allvarliga öfverläggningar uppsatt, och ofelbart hade gått i verkställighet, om den tillämnade arrendatorn kunnat anskaffa nöjaktig borgen för kontraktets fullgörande. Att Grefve von Platen hade önskat kunna förse fabriken med ett vallisverk och med verkstad för kettingssmide, äfvensom med den nämnda rördragningsmachin och vertikala borrmachin, om till;ånyar dertill kunnat anskafjas af undra medel, än Bolayets, det känna de, som då voro med i hans öfverläggningar; men desamma minnas ock, huru som Grefyve von Platen, då han sista gången besökte Verkstaden, behandlade det projekt, hvarmed Herr Fraser då framkom att få bygga etwt nytt gjuteri för 42,000 R:dr, sedan gjutgodset will 7 ångmachiner, samt till valisverk, kupolugnar och Verkstadens eget machineri jemte mycket annat var i dåvarande gjuteri tillverkadi; och vi kunna derutaf föreställa oss, huruvida det någonsin ingick i Grefven von Platens plan, eller om han någonsin skulle ingå!t på, att af Bolagets medel nedlägga de mer än 30:faldigt större summor, som, utan att ändock hafva tillvägabragt hvarken vailsverk, kettingssmide, rördragningsmachin eller vertikala borrmachinen, blifvit sedan den tiden äå Verkstadens byggnader och machinerier nedlagda. Så mycket om Grefve von Platens åsigter. Det kan vara nog, för att freda honom från delaktighet i det system, eller måhända rättare sagdt, i den brist på system, som sedermera blifvit följdt af dem, som bestämt öfver behandlingen af denna anläggning, så väl i Direktionen som i Bolaget. Endast må det nämnas att då, vid 14829 års slut, stod Verkstaden, utom dess förlag, i en kostnad af 245,763 R:dr, inklusive Rikets Ständers tillskott, Konungens enskildta gåfva och Brukssocietetens bidrag, som tillsammans utgiorde 124,733 R:dr. Den kostade således då Bolaget af dess enskildta medel 421,000 R:dr. Nu kostar den Bolaget af dess enskildta medel, d. v. s. utom förenämnde 494.733 R:dr och äfven oberäknadt förlaget, 494,000 R:dr Det var då erbjudet en arrendesumma, som, med progressiv tillökning från 4 till 45,000 R:dr om året, skulle för alla 30 åren hafva uppgått till 293,000 R:dr; nu har den under vid pass :, af denna tid hetats inbringa omkring 80,000 R:dr. Verkstaden var då nära färdig. Nu, oaktadt sedermera derå påkostade 372,000 R:dr, förestår måhända att ytterligare derå nedlägga 400,000 R:år. Ja, vida mera, om den skall bringas till oberoende och bibehällas dervid i den tendens, den man nu vill gifva den. Hvilken är då denna tendens, som inleder Bolaget i så stora kostnader och Direktionen i så stora bekymmer? Månne ej derna fråga och de flera, som med den äga nära gemenskap, äro väl värda att både göras och besvaras? Månne det ej är angeläget, att vi göra både oss sjelfva och våra principaler riktig reda för hvad som våller att denna anläggning, som i sin uppkomst var liten, och beräknad för kanalbyggnadens och kanaltrafikens stod, nu, genom sin tillväxt. medtager allt hvad det 40 millioner dyra kanalverket afkastar, och derutöfver inleder Kanalbolacet i oerbörda skuldsättningar. Det hade varit önskvärdt, att denna undersökning förr blifvit gjord. Men först nu, efter den behandling af Verkstadens angelägenheter, som nu nträdt, ligger svaret på frågan öppen och åskåädlig ör Direktionen; måkända har den förr gjort det ör Verkstadsstyreisen. Tendensen med Motala Verkstad är nu, att den vÖr sättas i förmåga att täfla med alla andra verktäder inom riket, icke endast i coda, utan jemväl stora tillverkningar. Det, som fordras för kaalfartens befrämjande och för kanalbyggnadens inderhåll, är således icke numera hulvudsaken; ty Itt verkstaden då länge varit färsig, derpä hbafva i de mest evidenta prof; utan nu är allt det hufudsak, som från uteller inländskt håll kan komma fråga att beställas, åtminstone i ångmachinsväg; — och hvar är då gränsen för Veirkstadens utidgning? — Hvem bestämmer derna gräns; månne i kunna göra det, som wilia täflta både med tilleorkare och om tillverkninsar, hvars grärser vi cke känna? — Ettsynes mig endast härvid kunna estämmas, nemligen att på denna väg ingen gräns ipnes, undantagande i förmågan att fullfölia den, ch der äro vi måbända icke långt ifrån gränsen. Men jag kan hafva misstagit mig deruti. Boget kan ännu vilja uppoffra stora summor på enna anläggning, och naturligtvis då äfven ovisa Direktionen tillgångar dertills Detta komner väl härefter, lika som hittills, att bero af vad vinst Bolaget (elier rättare sagat den id våra bolagsstämmor vanligen rådande plualiteten anser sig kunna skörda af det system om nu följes. Det öfriga bolaget fär ju härmed tnöjas, och vanligen utgör detta . Men något eror det väl också på kuru direktion n framsiälYr förhållanderna för Bolaget; antingen fullstänigt och motiverade på de slutfölider, som kunna emtas af erfarenhet och verkliga fakta, eller med yrbigående af sådana omständ! toter och kalkyler