gaste ämnen, der frågan är, icke om att spela på ytan, utan om att intränga på djupet. Också har det förefallit Anm. som skulle Lagkommitteens förslag väl låta och kanske äfven förtjena ett sådant djupare inträngande i dess verkliga system och syften, än som hitintills synes hafva ägt rum, det vill säga: en nitisk, upplyst och ädel granskning, som ginge ut på, icke blott att fördöma, utan äfven och framför allt, att undersöka, och att med undersökningen fästa sig, icke vid detaljerna, om hvilka man i oändlighet kan tvista, utan vid grundsatserna, som skola stå eller falla, i den mån de närma sig till, eller afvika ifrån det rättas eviga natur. Huruvida Friherre Boije blir mannen, som kommer att genomföra detta arbete, skall tiden visa. De noter eller detalj-anmärkningar han intagit i sina tablåer, vittna ej om någon utmärkt kallelse dertill, äfven om Friherrens år och vidtfrägdade lättrörlighet skulle kunna medgifva en så omfattande och grundlig ansträngning. Man kan vara ensidig i åsitjter, utan att vara ensidig i 2fsigter. Den som med uppmärksamhet följt Friherre Boije i hans offentliga lif, må döma, om han kan fritagas från ensidighet i förra afseendet. Huruvida åter han utan ensidighet i det sednare blifvit antagen till ledamot och förman i den kommitte, som skulle göra redo för Lagkommittcens arbeten, derom gäller ingen annan dom än samvetets hos honom sjelf, och hos dem, som beredt honom väg dertill. Anm. lägger i den delen handen på munnen och lemnar saken åt framtiden, då den möjligtvis kan varda uppenbar. Anm. vet sig icke hafva sagt något, som kunnat antyda hans tro på lagförslagets ofelbarhet. Han har blott velat tillse, huruvida kommitterade ändamålsenligt fullgjort sitt uppdrag att framställa förslagets innebåll, samt ingalunda kunnat glömma, att han lika litet haft att göra med förslagets fel eller förträffligheter i sina anmärkningar öfver tablåerne, som Friherre Boije och hans kolleger vid tablåernes upprättande. Han har alldeles icke tillegnat Lagkomitteen någon ofelbarhet, derföre att han frånkänt tablåförfattaren den. Han vet ganska väl, att ingen ofelbarhet gifves i menniskoverk; och han har haft tillräcklig bekantskap med Lagkomitteens ledamöter, för att kunna intyga, det de visserligen icke inbillat sig, att deras arbete skulle vara fritaget från mensklighetens allmänna brister. Men icke eller har anm. sett dem betagna, vare sig af förskräckelse eller; harm öfver de anmärkningar, som, dels på befallning, och dels utan den, från flera håll och olika åsigter blifvit gjorde mot deras arbete. Förmodligen hafva de tänkt såsom hvar ärlig och klok menniska bör tänka, att granskningen af en vigtig sak aldrig kan vara för sträng; att det, som ej duger, gerna må falla, och att det, som är rätt, förr eller sednare skall gå fram, om ock småaktighetens och de enskilda Iintressenas motstånd vore aldrig så stort och aldrig så envist. Man har derföre icke hört dem träta med anmärkarne. Det enda svar de, så vidt anmärkaren har sig bekant, afgifvit, var ett utlåtande, som meddeiades på Kongl. befallning. En sådan moderation är ganska naturlig hos den, som arbetar af kärlek för sak och icke af! kärlek till sig sjelf eller till sina egna lumpna traI kasserier. Den skulle icke hafva illa anstått Frib. Boije, i hänseende till de visst icke stötande anmärkningar, som blifvit gjorde vid tablåerne. Att om sinar handlingar kunna med lugn höra andras omdömen, är ett bevis, alt man hvarken fruktar eiler hatar sanningen, och att man äger den fördragsamhet, hvarförutan ingenting godt i menniskosamfund kan åstadkommas. Hade Friherren förmått sansa sig ett ögonblick, I så hade han säkert icke funnit sig så svårt sårad af det oskyldiga yttrande, som nu bragt honom ur all fattning och hvilket i anmärkningarne lyder sgålunda: autanr föregåcnde scrskild yranskniny lärer cej kunna antagas. att tabiaserne äga eller genom aomarbetning kunna få all den lämplighet i form! coch tillförlitlighet i sak, som för ändamålet erfordras.a Anm. kan icke finna den aldra ringaste förmätenhet i detta yttrande. Frih. Boije har anmanat honom, att framdraga bevis för misstankan emot tablåernes tillförlitlighet i sak. För att svara på utmaningen fordras nästan lika så mycket arbete, som de trenne ledamöterne gemensamt under kommittens treäriga tillvarelse användt på sjeNva tablåerna, ty det förutsätter en fullständig jemförelse med alla de materialier, på hvilka dessa äro grundade. En så vidlyftig granskning kan följaktligen nu ej äga rum och icke eller blifva föremål för en tidnings artikel. Den dag torde likvål komma, då Anm. upptager handsken. Men för alt bestämma silt beslut derom, afraktar han den difinitiva utvecklingen af hela tåblåverket, och således äfven den officicila tablå, som Friherre Boije såsom sin serskilda mening har alt författa och hvars inledning kommer att bestå uti en efter Friherr? Boijes åsigter lämpad redovisniny för nya laycns plan och yrundsatser.) j För närvarande gör det för Anm. tillfyllest, att väcka allmänhetens uppmärksamhet på verkliga innehållet af det ofvan anförda yttrandet. Det säger ju icke ett ord mera, än att man ej lärer kunna antaga tablåerna, utan föregången scrskild granskning. Anm. frågar nu, icke hvad Friberre Boije tänker om sig sjelf, utan hvad allmänheten tänker om Friherren och öfrige kommitterade. Har opinionen om hvars och ens ofilbarhet blifvit så allmän och så rotfästad hos nationen, att deras arbeten måste ansec unnhäida äfvar all granskning? ÅmA -— VV -Ja Jr OR —