Aftonbladet – 9 april 1839, sida 3

gar tagas i beräkning, bestego sig till 400,000 fr Berättelsen, att ekonomiska bekymmer skulle bidragit att sluta hans lif, är alldeles ogrundad. Nourrit var konstnär af hela sin själ, med all den passion och retlighet, som vanligen åtföljer detta lif. Det sätt, hvarpå Pariser-publiken sä hastigt glömde honom för Duprz, grep honom djupt, och han öfverlemnade sig åt en djup melankoli, som ännu mera stegrades genom den Neapolitanske teater-direktören Barbojas småaktighet. En obetydlig opposition vid en representation den 7 Mars frambragte krisen i hans förtviflan och följande morgonen fann honom hans hustru liggande krossad på gården under sitt fönster, utför hvilket han störtat sig. Redan en gång tillförene, under en vistelse i London, lärer Nourrit blifvit anfallen af samma melankoli, och han hade sjelf berättat, att han efter ett spektakel i Covent-garden gått hbalfannan timma på Waterloo-bryggan och kämpat med en inre böjelse att kasta sig i Themsen. — I Bucharest har en bland civiliseradt folk ganska ovanlig händelse väckt mycken uppmärksamhet och stor indignation, isynnerhet som deltagarne deri tillhörde de förnämsta familjer i staden. En Hr Ch. (namnet finnes icke fullt utsatt i de tyska tidningarna) gaf neml. under karnayalen en bal, hvartill största delen af den adliga ungdomen, med undantag af en Hr L., var inbjuden. Den uteslutne, som inom parentes sagdt ganska högt älskar sitt adelskap, hvilket han endast har sina penningar att tacka för, hade genom ett föregånget plumpt bemötande mot frun varit orsak till att han icke blef bjuden. Ursinnig öfver sitt tillbakasättande trotsar han likväl allanständighet och inställer sig på balen, men blir utvist af Hr Ch. Följande morgon infinner han sig hos denne, ätföljd af trenne sina kamrater, alla af de bästa familier, den ene adjutant hos fursten Ghika, och de one andra albanesare; utan afseende derpå att Hr Ch:s maka och moder voro närvarande, började de fyra sällarne skrida till de våldsammaste excesser emot Hr Ch., som likväl, begåfvad med ovanlig styrka, gjorde sig lös ifrån de vilda angriparne och ropade på sitt folk. Öfvermanad af mängden och på det gräsligaste misshandlad, drager den fur:tliga adiutanten sin sabel och tilldelar dermed Hr Ch:s moder ett så svårt hugg i hufvudet, att det är fråga om hennes vederfående. Man vet icke hvilken lott som träffar de brottslige, men oviljan öfver uppträdet är allmän. Hvad som är det mest afskyvärda, är att en af deltagarne är ledamot af kriminal domstolen i staden. — -Theförfalskning. I England skall denna industri i sednare tider hafva stigit till en höjd, som börjar väcka allvarliga bekymmer. Under den tid, Ostindiska kompaniet hade monopolium på thåhandeln, d. v.s. ända till April månad 1834, var tullen på the olika och varierade från 4, till 2å3sb. En serskild tjensteman var tillsatt, för att vaka öfver, att intet underslef skedde vid förtullningen, men hade intet åliggande att tillse, att varan var frisk och oförfalskad. Så snart någon thesort förekom, som såg misstänkt ut och icke hade något bestämdt namn, belades den med högsta tullafgiften, hvarigenom den blef osäljbar och mäste merendels exporteras, så att den inhemska handeln för det mesta var försedd med oförfalskad vara. Detta har nu upphört och någon uppsigt ager icke mera rum vid införseln af the från Kina. Af de 43 millioner skålpund, som förliden Februari månad kommo i handeln, skall en stor del vara förfalskad. Genom behandling med mineraliska medel söker man gifva de ursprungligen måhända oskadliga bladen farg och utseende af äkta the; i synnerhet användes blåsyra, för attåstadkomma den gröna färgen, och vid de bruna thesorterna andra lika skadliga medel. Följden häraf blir, att läkarne måste varna mot bruket afthe, och att statsinkomsterne af tullen för denna vara betydligt komma att aftaga. Tullinkomsterna af the, som importeras till England, uppgå till nära 3 millioner L. om året.