Aftonbladet – 9 april 1839, sida 2

RÄTTEGÅNGSOCH POLISSAKER. — Tullmål af egen art. Den 3 Oktobe 1829 företog dåvarande Tullförvaltaren, numer Sjötullsinspektoren Rydholm en visitation i ett va rumagasin, tillhörigt Handelsbolaget P. och L. Sjö berg i Warberg, och anhöll der varor till ett värd af 43537 R:dr 26 sk. B:ko, hvilka natten förut bli vit olofligt förda i land, utan att hafve passera tullen. Sedan detta mål tvenne serskilda gånge genomgått alla instanserna och derifrån blifvit åter förvist till ny handläggning vid Warbergs Rädhus rätt, som efterträdt den upplösta Sjötullsrättern har nämnde domstol under den 47 December för lidet år afkunnat sitt utslag i målet, hvilket verk ligen äger ett slags märkvärdighet. Det har nem ligen genom ransakningen blifvit utrönt, att d ifrågavarande varorna förts i land i åsyn af tull vaktmästaren Sahlberg, med hans vetskap och ti och med på hans tillstyrkan. Sahlberg har und skyllat sig med det föregifvande, att han ej vetat att bolagets afsigt varit annat, än att i laga ord ning förtulla varorna, och aldrig lofvat detsamma att gynna någon oloflig lossning eller insmugling I sjelfva verket lärer likväl Sahlbergs mening en dast varit att insöfva handelsbolaget, hvarefter hal sjelf uppträdt som angifvare. Rådhusrätten ha väl icke funnit Sahlbergs förhållande egentlige: straffbart, men väl röjande en försåtlig tillställ ning, hvilken destomindre kan räknas honom till godo, utan i stället serskildt till last, som lager icke får göras till en snarac, och derföre frikänn handetshusct från allt ansvar. Förmodligen kom mer utslaget att dragas under de högre instanser: nas pröfning, och i fall det af dem stadfästes, bli prejudikatet visserligen af vigt. — I förra veckan berättas ett löjligt upp. träde hafva tilldragit sig på ett traktörsställe Trångsund, som hålles af enkan W. Tvänne tjuf var hade, som det säges, beredt sig tillfälle at stjäla något linne och andra smärre persedlar frår bemälda enka ur ett henne tillhörigt visthus, oc! blifvit observerade, men icke kunnat gripas utar kommit på flykten. Detta gaf enkan anledning at skicka bud på traktens Gevaldiger och en annar polisbetjent. Under allt detta satt i matsalen vic sitt halfqvarter en äldre herre, som var en gamma kund på stället, och som med lifligt deltagande ha: de hört fruns missöde och var upprörd af vredt och harm deröfver. När nu Gevaldigern inkom : rummet, steg herrn fram emot honom och ropade vär du nu här din stortjufik samt tillade honon i ifvern flera lika vackra benämningar. Hvad sä: ger ni?a frågade den förundrade Gevaldigern. aJo jag säger, att jag skall lära dig,e sade herrn, fick : detsamma tag i hans peruk, den han rykte af ho: nom, och försökte att handgripligen gå rättvisan som han trodde, i förväg. Det var först med stor möda, som det lvckades de båda ordningsmännen, som trodde att karlen var galen, att med förenade krafter stäfja hans alltför stora ifver för äganderättens helgd och upplysa honom om hans misstag. Andtligen kom han ur sitt berserks-raseri och började då genast med lika mycken ifver och förbindlighet bedja om ursäkt; men detta kunde lik