Aftonbladet – 8 april 1839, sida 3

regementet. Alven de beskri:ningar, han lemnat på Bayonne, Madrid, etc. öfverensstämde med verkligheten. Från Vittoria inskeppade han sig åter med fadren till Algier. Här öfverlemnade den hårde, kanske nödställde fadren barnet åt några till Tyskland återvändande soldater, emedan i Tyskland vore bättre för gossen, som han sade. Med våld släpades den motsträfvige ombord på ett seI gelfärdigt fartyg och utskuffades således utan hjelp och skydd i en främmande verld. 1 Toulon hamnade fartyget och gossen begaf sig till fots, under brister af alla slag, mest uppehållande lifvet genom tiggeri, till Paris och derifrån öfver Strassbdurg till Frankfurt a. M. Der lemnades barnet åt sig sjelf och måste i den främmande staden uppebålla lifyet genom almosor. Efter många äfventyr lanlände det till Eisenach, men måste af frukton för polisen fly till skogen, der det för första gången får se snö, som den lilla Afrikanaren i sin enfald tar för bomuilsflockar. Sedermera har han funnit en person, som antagit sig honom och nu uppfostras han på Storhertigens bekostpoad. Om man någonsin kan erhålla ljus öfver det gätlika i hans härkomst, står i fria fältet; till en början tog man honom för en bedragare, men upptäckte snart orättvisan häraf. Barnets öppna väsende och de många undersökningsr och prof, han utan någon tyetalan eller motsägelse genomgått, hafva aflägsnat bvarje misstanka om bedrägeri. Insurrektion bland Donska Kossackernra. (Ur Franska tidningen J. du COMMERCE.) Man skrifver från Odessa: cEn kurir, i går hitkommen från Moskau, har medfört befallning tiil generalen, grefve Witt, att genast afsända den häromkring förlagda kavalleridivisionen till Donska kossackernes område. Kuriren berättar, att general-löjtnant Najhurt har marcherat i samma rigtning från Moskau med två infanteri-brigader, två hussar-regementer och artilleri. Ehuru styrelsen söker dölja sammanhanget, är det likväl otvifvelaktigt, att ett starkt missnöje råder bland Donska kossackerne. Det försäkras till och med, att en militär-insurrektion utbrustit i Novo-Tcherkadtz (hufvudorten i Donska distriktet) och att den dageligen tillväxer. Denna insurrektion är troligen följd af en uksas, som nyligen blifvit utfärdad och som upphäfver de privilegier, Donska kossackerne hittills åtnjutit, att hvarken kunna dömas till krigstjenst för lifstiden eller deporteras till Siberien. Det vissa är, att interims-hetmannen för desse kosacker, Wilassof, aflägsnat sig från Novo-Tcherkadtz, så snart han fått kunskap om denna ukas, emedan han förutsåg några oroliga rörelser bland sine underlydande och fruktade, att man i sådant fall, skulle förgripa sig på hans person. Man säger, att de mest ansedde män i Donske kossackernes land, såsom Hrr Jelowaiski, Geffremaf, Schernazabof, Dmytrof m. fl. på allt sätt söka förmå folket att försvara sina gamla privilegier. Denna händelse är af stor vigt för vårt land.a För närvarande har ceneralen, Baron Von de: Osten Sacken, lemnat Odessa, för att satta sig i spetsen för Bozska lanciererne och marchera till Don. Äfrenledes har grefve Rzewuski afrest för att gifva order åt lancier-divisionen Schugujes, att afmarchera åt samma håll. aBref från Petersburg säga oss att, innan den ofvannämnde ukasen afskickades till Novo-Tcherkadtz, Kejsaren befallt grefve Orlof Dennisof, verklig chef för Donska kossackerne, att ej lemna hufvudstaden, hvilket tyckes bevisa, att man af ukasen icke väntade de bästa följder och fruktade, att grefven, som står i högt anseende hos kossackerne, men icke är lika väl anskrifven hos de Ryska autoriteterna, skulle åstadkomma en allmän insurrektion bland sitt parti. Vi vänta hvarje dag vigtiga nyheter. — Fyllkundar (en måbända mindre väl lyckad benämning) indeles i 4 klasser, nemligen : de som kunna gå; de som kunna stå; de som kunna krypa, och de som måste ligga. De sistnämnde äro minst skadliga, emedan de hålla sig passivt och ej göra menniskor eller andra kreatur något emot. De gående äro farligast, emedan de vanligen äro lättretliga och oresonliga, färdiga till våldsamheter, m. m. De stående utmärka sig såsom medlare bland de gående, söka vanligen ett säkert ryggfäste, gifva sitt jakande eller nekande tillikänna genom ett slags rörelse med hufvudet och ett mindre lältfattligt doft ljud, samt stundom en hickning. Om de krypande och liggande är intet att säga, emedan de ej kunna säga något sjelfva. Dessa äro de så kallade non plus ultra Fyllhundar. (Fahlu Tidn.) enat Ä— Rättelse: I Ja 78, 53:e sidan, 2:a spalten, 45:e raden nedifrån, står: Köpenhamn; läs: Christinchamn.