Aftonbladet – 5 april 1839, sida 3

med hvilket ban likväl var närmare bekant, ty hon var hans älskarinna, innan han ännu blef blind. Giuseppe Sanchi beskrifyer denne artists öden och studier i 8:e årgången af sin kalernder: anon ti scordar da me.n — Ryska jurnaler omtala, att en professor Jacobi i Petersburg lyckats återgifva de finaste koppargravyrer och stentryck i rclhef i gips, förmede!st en galvanisk operaiion. Kejsaren har anvist nödige medel till upptäcktens fullkomnande. — En Engelsk Steeple-Chasex,. Till de mest omtyckta förströelser, som Engelsmännen kalla sport, landtnöjen (jagt, kappränningar, fisken etc.), hörer, som bekant är, under nyare tiden den s. k. astecple-ehasen (klocktorns-jagten) — en halsbritande kappridning, som fätt namn deraf, att den går rakt öfver fältet, hvilka hinder, som än ligga i vägen, till något kyrktorn (stecple) eller annat upphöjdt föremål. En sådan jagt försiggick d. 26 Fobruari, och en utförlig beskrifning derom fyller, tillika med dagens politiska tilldragelser, de Engelska tidningarna, som gifvit den namn af athe gr:at Liverpool steceple-chas-, och hvilken gjort epok i norra Englands Sporting annuals. Såsom ett bidrag till Engelska folkkarakteren, lemnas här ett något omständligt utdrag af dessa beskrifningar. aMan kan; säger Globe, adöma till den ifver, med hvilken rännbanans patroner tränga sig till denna täflingsstrid för den ädla ridkonsten (cnoble horsemanskhip), af det stora antal hästar, som der inträffa från alla ändar af de förenade konungarikena, Nu följer en förteckning på 55 kapplöpningshästar, största delen berömda pristagare vid Neumarket, Epsom och Ascot. Reglorna lyda: aHvarje deltagare insätter 20 sovereigns, den som icke inställer sig betalar 35, och segraren 40 för omkostnader: nästa hästen efter den som segrar vinner åter sin insats. Hvarje häst måste bära 492 stenar (4168 Z). De ridande utgöras af gentlemen. Kappridningen går öfver en sträcka af 43 Engelska mil från Liverpool, och rännmästaren (umpire) äger att utstaka vägen. Ingen ryttare får öppna någon grind eller rida genom någon dylik, eller längs en gångväg mer än 400 steg. — Redan flere dagar förut var Liverpool så uppfylld af asportsmen, kännare och amatörer, att det icke fanns vidare qvarter på värdshusen. Man talade endast om steepel-chasen, och sjelfva spanmålslagfrågan lemnades åsido. Stora vad uppgjordes. Andtligen inbröt den vigtiga dagen. Folket utströmmade från staden och spridde sig på fältet, der de svåraste passagerna alcaps,, som voro betecknade med fanor, fornämligast intogos. Vädret, som i början var töcknigt, uppklarnade småningom, och middagen var klar och mild. Solen sken med April-värma, foglarne sjöngo en visserligen för tidig vältxomsthelsning till våren, och öfver fältet utbredde sig en för denna årstid ovanligt mild temperatur. Klockan 4 var fältet öfverströdt med mer än 49,000 menniskor, deribland ficktjufvar, roulettbord och dylikt tillbehör till Engelska folksamlingar icke felades. De betecknade svära passagerna voro 20, och några deribland verkligen vädliga. Så bestod ent. ex. af en 4 fot hög ingärdning, bakom hvilken var en häck och ändtligen en djup vattengraf, med höga bräddar på andra sidan; en sats af 43 till 48 fot erfordrades att komma deröfver. Derifrån gick jagten i skarp vinkel mot norden, och så åter vestligt, tills ryttaren åter hade ett svårt språng öfver en gärdesgård med graf bakom, och på hvars andra sida jorden var flera fot lägre. Här störtade några hästar. Nästa barrieren var åter en häck och en graf, bakom hvilken var en hög gärdesgård — den farligaste satsen af alla, emedan, om hästen gjorde för kort språng, han kuhde spetsas på gärdesgårdsstörarne. En Hr Elmor tillhörig häst, aLotteryn, viden af Hr Mason, utmärkt ryttare, hvilken under nela kapplöpningen varit främst, satte först lyckligt häröfver under äskådarnes hurrarop, och Srvnly Four, Rust, Paxon och Railroad följde; men Hr Oswells Diktator störtade tillbaka och blef död liggande på platsen, under det att likväl ryttaren Iyckiigt kastade sig ät sidan. De öfriga laps voro jemförelsevis lätta eller mindre svåra, såsom ett fem fots slätstakett, en mur 0. s. v. Alla sakkännare äro ense derom, att denna var en af de mest lysande, om icke den allra magnifikaste steceplechase, man sett i gamla Euvgland. För Lancashire betraktas den som cpok. — En hår-artist i Paris prisar sin utomordentliga skicklighet i ett långt programm, hvilket slutar med dessa ord: Efter mångfaldiga studier coch experimenter, bar det lyckats mig bringa det aderhän, att de, sem bära af mig förfärdigade pearuker och hårturer, icke ens sjelfya veta, att da ahafya dylika. Härvid kunde visserligen anmärkas, att den, som kommit derhän att han icke längre vet hvad han har på hufvudet, hvarken har behof af peruk eller löstur. — En Iirländare, som hade den ena foten större än den andra, beställde derföre hos sin skomakare den ena skon större än den andra. Då de voro färdiga, proberade Irländaren den mindre skon på den större foten, och då den icke gick på, utropade han i yredesmod: Den dumme skomakaren! jag beställde den ena skon större än den andra, men i det stället har han gjort den ena mindre än den andra! — En Engelsk parlamens-akt förbjuder, vid vite, att utkasta aska och annan orenlighet på trottoirerna. Nyligen tilltalades en husägare, för det han undar halkan 108g o4mnM acka na sim trv4g 2