Aftonbladet – 5 april 1839, sida 2

ezskudta, som bondestaändet sedan sista Rege, mentsförändring åtvojutit genom lindring i hvar-Ijehanda skatt och tunga; och ändtligen att de, som väl atro, sig finna, att Tryckfriheten, så-Isom all annan frihet, är god då den rätteligen brukas, dock caldrig kunna gilla d:n så kallade liberala pressens sätt i allmänhet att beIgagna denna frihet, ännu mindre deltaga i det beständiga, ofta oförsynta tadel och skrik emot I Styrelsen, hvarmed en del tidningar undfägna sina läsare. De ville icke, och måhända ckunde icke eller döma öfver rätta bevekelsegrunderne härtill, men de trodde icke, att någon sann vän af sitt fädernesland kunde glädja sig öfver ett förhållande, som väcker oro i landet och söker sönderslita förtroendets band emellan Konung och Folk. Ytterligare har en Kontraktsprost, vid namn Nordin, å egna och sitt presterskaps vägnar — dock utan att vara uppdragen — yttrat, huruledes han och hans Ståndsbröder lika frisinnigt älskade yttranderätten, som de hatade dess missbruk, hvilket Prosten på den sednare tiden ansåg hafva öfvergått till ett sådant sjelfsvåld, att hvarje trogen wundersåte och fäåaderneslandets vän måste deröfver både sucka icoch förvånas.n Hr Landshöfdingen hade på ett rörande sätt svarat härpå, att Hans Maj:t Konungen aldrig betviflat Svenska folkets trohet och tillgifvenhet; Hans Maj:t var för ofta belönt med folkets tacksamhet för sina omsorger om landet, att enskilda missnöjen, mer och mindre djerft uttryckta, kunde wiflyta på hans öfvertygelse em det allmänna tänkesättet. Hr Landshöfdingen hade likväl försäkrat, att han icke skulle underlåta, att, medelst insändande af detta protokoll hos Kongl. Maj:t i underdånighet anmäla ade välmenta uttrycken al den församlade menighetens tänkesätt. Det omförmäles ieke, huruvida Hr Lagmannen LSwenäadler, sedan han affattat allt detta till protokollet, uppläst detsamma till justering. Imedlertid bör man dock kunna taga för afgjardt, att den hufvudsakliga meningen — ce gros bon sens, — af hvad som blifvit taladt å meighetens vägnar är riktigt uppfattadt. och att hvarken Hyggås, Tunnerbohult etier Gryteryd eller något annat — ryd deremot har något väsendtligt att påminna. Uppenbarelsen af denna loyalitetsadress, ehuru från personer, som endast ahört omtalas) och förklara sig icke avilja eller kunna bedöma, sakerna, bör åtminstone vara så god svm ett alor utur barnas och spenabarnas mun,, om det också icke i vigt och värde kan ställas i bredd med soircens på Näs förlaring. Det påminner dessutom om afans Maj:ts trogna bönder i Gauting,, hvilka år 1832 afgåfvo en adress til! konungen af Bäjern, hvilken jemväl då lästes i Svenska Minerva. Detta sistnämnde dokument torde nu vara af de flesta slömdt, och vi återkalla det derföre, för kuriositetens skull, i läsarens minne, tillika med en reflexion, som då i anledning deraf i detta blad yttrades. Det lydde som följer: aStormäktigste, Allernådigste Konung, ra. m. Vi bönder i Gauting höra, att månge redan hafva skrifvit till E. Maj:t. Vi hålla väl sådant för Onödigt, ty vi äro Bajvare och inga Fransmän, som sjelfva ej veta hvad de vilja; och orden, Bajrare och trohet mot Korungen, hafia i alla tider betydt detsamma. Men man säger oss, att några enfaldiga stackare, såsom Triburen, Conversationsbladet, Landtbådet, och andra dumma skriblerer och Ständer fördristat sig att förolämpa vår ailmänt älskade Konungs helgade: Mujestät. Vi bedja alltså E. Maj:t, att blott gifra oss bönder i Bajern, som i denna de! tänka alla lika, en vink, och inom en sekund skall E. Majit icke hafva några fiender vid lif. — Eders Maj:t! Vi skola i alla tider vara Eder sköld och utgöra en ogenomtränglig klippa omkring Eder Höga person, och våra lif och allt, hvad vi äga, står alltid E. Maj:t tif buds, och såsom våra förfäder äfven vero med och stridde vid Sendling, så skola vi också alltid lefva och dö för E. Maj:ts vilja, ära, lycka och storket. Så tänka med oss alla bönder i Bajern, och en hvar skall så handla, att E. Maj:s glorrika hus må regera öfver ess och blomstra, så länge en Bairare finnes. Så viradt, föreläst och beslutet i allmän sockenstämma i Gauting den 140 December 4831, E. Maj:ts underdånigste, tropligtigste bönder i Gauting.a . aSvenska Minerva lämpar denna händelse ganska riktigt till den allmänna satsen, som äfven vi gilla — att det nemligen för frihetens vänner är föga lönande att vilja bearbeta den råa hopen, emedan det visat sig, att de styrande, om de vilja begagna den emot friheten hafva vida lättare utvär gar dertill. ———N NN NN